Den bästa tiden på året är här. En del kanske känner det motsatta men för mig är det så mycket läkning som sker i december. I mitt fall handlar det väldigt mycket om min familj för på både mamma och pappas sida har julen alltid varit en viktig tid för gemenskap och värme. De levande ljusen brinner, en brasa sprakar och musiken ekar i hela lägenheten. Traditioner gör sig påmind och vi blandar gammalt och nytt i härliga kombinationer. Härom dagen hade vi middag för några vänner och då gjorde jag en viltgryta utifrån Mannerströms recept men jag hade inget älgkött så det fick bli nöt tillsammans med det hjortkött Martin skjutit. Det klassiska receptet med kött som fräste i smör byttes ut till olivolja så klart. Olivolja från Grekland som vi köpte sist vi var där. Noga utvald av mig och Martin. Den extra fina jungruoljan står alltid framme på bordet tillsammans med keltiskt salt och örter av timjan, oregano och mejram. Bredvid brann första adventsljuset från 40 talet som vi hittade på gården när vi flyttade in. Gamla och nya traditioner som flätas samman. Jag älskar det! Mormors kaffe koppar och farmors vinglas fick sin plats på bordet och skapade en känsla av närvaro från tidigare generationer men också det faktum vi båda tar hänsyn till, att vi inte ska köpa en massa nytt hela tiden utan ta vara på det som redan finns. Jag äskar att blanda just gammalt och nytt. Det skapar värme, kärlek från de som älskade oss och känns praktiskt klokt. Ja jag älskar traditioner så jag kunde ju inte låta bli att stanna till på St Persgården efter adventsgudsjänsten och få i mig sju sorters kakor, himmelskt gott nybryggt kaffe och gemenskap med folk från byn. De var klokare förr när det gäller detta känner jag. Eller kanske var det att de behövde varandra mer. Då när jag var barn släpades vi med till söndags skolan och kyrkkaffet för att visa att vi finns och stöttar varandra. Kanske någon behövde hjälp med en stege, skotta fram bilen eller att sätta potatis. Eller bara beklaga sorgen för någon anhörig till de man mötte som hade gått bort. Det pratades om vad som händer framöver och världens bekymmer och glädjeämnen. Det handlade inte bara om tro utan vad en del av budskapet i tro står för " Omtanke om varandra". Vi barn lekte i barnrummet med barn som vi annars kanske inte lekte med. Då blandades det av generationer vilket är bevisat att de som umgås över generation och i sociala sammanhang lever längre och då också friskare. Nu när jag var där var jag på mina 58 år nästan yngst förutom några av körens medlemmar. Vi har inte tid, vi orkar inte och vi kan betala för den hjälp vi behöver. Så knappt någon i min och de yngre generationerna går på likande saker en söndag. Även fast det bjuds på fika. Fast vi faktiskt skulle behöva det. Gemenskap över gränser är bra emot demens, hjärt och kärlsjukdomar och hälsan trots söta kakor. Kvinnan som satt mitt emot mig i den vackraste dräkten berättade om sin mor som blev 97 år och pigg nästan fram tills dagen hon somnade in. Jag frågade vad hon trodde var receptet på hennes långa liv. " Musik och att hon älskad livet. Hon var glad och såg det positiva i det mesta. " Ja ni vänner... Masesgården är inbäddad i nysnö och nu ska jag gå och äta den bästa av luncher. Jag känner liksom att jag har kommit ut på andra sidan av klimakteriet och allt som händer mellan 48-58 år och det känns fantastiskt skönt. Ska bli så gott med god mat nu. Stor Kram på er!
