Genom livet har jag upplevt saknad och längtan ganska mycket. Mamma och pappa var alltid på resande fot och dessutom skilde dom sig när jag bara var 1 1/2 gammal. Och jag och mamma flyttade till Norge. Som skilsmässobarn är saknad en del av kalkylen och allt skulle varit så mycket enklare om båda föräldrarna varit på samma plats. Jag har ju som många andra barn haft olika dialoger med mina föräldrar. Mamma var tryggheten och kramarna, den villkorslösa kärleken. Pappa vara dialog, kultur och skratt. Så det var olika saker att sakna. Genom ens liv kommer saknad i olika skepnader. Som saknad att få vara med kompisar, en person du är kär i, dina barn eller platser du varit på. Saknad är en del av livet för det betyder att du tycker om någon eller något och det fattas doh just då. Det är ju egentligen väldigt fint. För det vi känner är egentligen inte att något fattas oss utan att vi älskar. Så livet har lärt mig att istället för att känna att saknad ger en känsla av att någon eller något fattas mig så tänker jag att jag älskar. Att något eller någon väcker kärlek inom mig. Att det jag känner bevisar för mig hur mycket kärlek jag är och att jag är rik. Ja det gäller att välja vad vi lägger vårt fokus. ”Rik” eller ” fattig”. Och när vi får de där stunderna då möten sker, samtal görs eller du äntligen kommer till platsen du längtat till så är det viktigare än någonsin för mig att vara närvarande i det. Att inte sitta med mobilen eller dra upp gammalt skit. Utan ställa frågor och att lyssna men som med stunder med alla mina barn, bara betrakta och känna mig stolt. Igår var ett sådant ögonblick då vi firade pappa och hela familjen hade samlas. Även min morbror Lasse med fru Carina var där. Att se min älskade faster Libban och morbror stå och prata värmde in i själen. Och få sitta där med min omtumlade pappa som var berörd av all kärlek och se mina barn skratta tillsammans med min kusin Mattias. Vi träffas inte så ofta jag och mina syster Maria och bara att få se hennes styra upp det ena och det andra var en enorm stolthetskänsla. Så vacker och alltid så glad. Och även om stunderna inte alltid är ofta så är dom berikande för långt tid framöver och fyller på med ännu mer kärlek. Självklart växer också längtan efter nästa gång men det är ju ett val jag inte vill göra än. Men vill inte redan gå till saknad. Jag vill känna mig rik och tacksam över stunden jag fick och hur lång tid det än tar till nästa gång spelar ingen roll. Kram Malin
