Han sitter så fint bredvid mig. Han är mattes hund och viker lerig från min sida när vi är tillsammans. När jag är ute och reser finner min son honom sittandes i mitt rum och tittar på min säng. Vart är hon... Han är vacker, ståtlig och snäll och människor som passerar kan inte låta bli att hälsa på honom. Ibland hälsar han tillbaka. Ibland låtar han dom bara klappa honom och han sitter oberörd kvar. Som en lite Buddha. Han heter ju trots allt Bodhi efter Buddha. Mammor älskar att gå fram med sina barn och tack och lov frågar dom alltid först. Inte för att Bodhi är farlig men han är stor och om han reser sig upp på att fyra helt plötsligt så är det lätt hänt att barnen blir rädda. Han är ju så stor i deras värld. Och jag håller alltid i honom för även om jag litar på honom så vet man aldrig. Bodhi kan kvarteren här och är vän med alla resturang ägarna. Han går gärna före mig och hälsar på alla. Roby på Claro älskar hundar och saknar sin hund jätte mycket. Den somnade in pga sjukdom för något år sedan. Så fort han kommer fram vill Bodhi leka och lägga upp sina stora tassar på hans axlar. Och det bästa som finns är att bli kliad på bröstet och halsen. En morgon i Catalina. Namaste Malin
