Igår var det alla hjärtans dag. Många tog tillfället i akt och firade kärleken till sin partner, sina barn eller vänner. En dag då par förlovar sig eller friar till varandra. Min man och jag hade inte setts på en vecka när vi möttes upp för en lunch. Vi är inne i ett sopp period just nu och min uppgift på de dagarna är att hitta stället med eventuellt den godaste soppan. När han kom åkande på sin motorcykel och slöt sina armar kring mig blev jag alldeles varm i hela kroppen. Och hans leende avslöjade att han hade saknat mig också. När vi under lunchen pratade om dagen som en kärlekens dag muttrade han , "Den här dagen är ett kommersiellt trams. Skapad för att vi ska handla mer. Precis som julafton." Och jag som vanligt bara log och svarade " Eller så väljer vi att den är kärleksfull. Ingen tvingar dig att köpa något." Han skrattade till och jag plockade upp mina gåvor från Sverige. Svenska smörkakor enligt våra gamla traditioner. Hallongrottor, russinkakor, kolakakor allt från ett klassiskt bageri runt Odenplan i Stockholm. Han älskar nämligen kakor och när vi sitter på Perrito café är det just de svenska kakorna som gäller. Det viktigaste är ju inte att gåvorna är dyra utan med kärlek. Och tiden tillsammans. Den här lunchen blev mer speciell än vi anade. Saker händer hela tiden runt omkring oss som kunde knuffat oss ur vår bubbla av kärlek men istället fick vi bevis på hur tajta vi är. Hur vi synkar och har tillit till varandra. Att vi är dom bästa vänner som talar öppet och ärligt med varandra och vilar i varandras ögon i olika situationer. Vi är trygga i oss själva och i varandra. Som han sa till en vän nyligen " Vi skapar inte draman eller antaganden i huvudet utan litar på vad som står framför oss." Helt enkelt vi kan varandras emotionella " språk" och det är nyckeln till allt i relationer tror jag. Lunchen blev en kärleksgåva på ett mycket djupare sätt än vi båda hade anat. Vi såg hur viktigt vårt år att lära känna varandra funnit bra jord att växa i. Rötterna har hittat mark. När han åkte iväg till jobbet tittade han djupt in i mina ögon och jag förstod att jag är någon han aldrig mött tidigare och för mig känns det likadant. Och värmen i hans leende sa allt. Bättre alla hjärtans gåva kunde jag inte få. Namaste!
