Så kom då en av alla de dagar vi behöver gå igenom under ett år då allt är en första gång utan dig. Och smärtsamt nog började det med farsdag pappa. Vi har talat med varandra nästa varje farsdag i 57 år. Förutom då jag var väldigt liten eller någon av oss var svår att nå. Men oavsett vilket nådde vi varandra tillslut. Jag har varit väl medveten om det hela veckan som varit men känt att jag ändå var lugn inför det men igår kväll kom tårarna och jag fullkomligt rämnade. Vår grej har ju liksom varit våra samtal. Antingen hemma hos dig eller på telefon. Och nu sitter jag här och total-undviker instagram och facebook för att slippa se allas kärleksförklaringar om och om igen till sina pappor som bara påminner mig om att du inte är här. Min undran kvarstår idag som den dagen du somnade in med oss alla runtomkring dig; ” Vem ska jag tala med nu?” . Papp, får jag fråga en sak som jag tänkte mycket på igår innan jag somnade, har du fått svar på frågan nu om Gud faktiskt finns? Mötte du dina vänner och mamma där i himlen? Det vore jätte fint om du på något sätt kunde berätta det för mig nu när du är där. Det var så sådana ämnen som vi ofta hamnade i. Om själar finns. Det vet du nu… Dessutom vem ska jag prata om Strindberg och vem ska jag skicka bilder från något galleri eller museum för att höra en åsikt? Vem ska jag retas med på FaceTime när jag är i Grekland och äter lammkotletter med vitlök? Pappa, det är en konstig känsla att inte vara någons barn längre utan bara vara någons förälder. Vem ska jag be om hjälp nu när jag är i undran? Vem ska ja be om råd som ett barn vänder sig till en förälder oavsett hur gammal vi än är? Jag ska gå och beklä buskar med vinterbelysning nu runt mammas hus för snön kom igen igår pappa…. Som du ser köpte jag en liten bakelse till dig för det liksom kändes konstig att inte göra det. Jag hade tänkt köpa en bit prinsesstårta, som vi båda älskade men jag för länge sedan slutat äta men inte du, men det blev en biskvi istället... Läste precis det här pappa av Strindberg ” Jag skulle vilja vara med och vända upp och ner på allt, för att få se vad som ligger i botten; jag tror att vi äro så intrasslade, så förfärligt mycket regerade att det inte kan utredas utan måste brännas upp, sprängas, och så börja på nytt!”(1880)” Brilliant va??… Allt är så konstigt… och nu väntar ett helt första åt utan dig. Jag kan ju alltid prata till dig och med dig som nu men… jag hör inte vad du svarar... Allt är så tyst. Så… ja… grattis på fars dag då. Vart du än är... Älskar dig. Malin
