Hon sitter där på gärdsgården med sina träskor. Jakobas Lill-Brita. Bilden är ifrån svedbovallen där hon under en tid arbetade på somrarna. Jag och Kristin och Monica var där flera gånger. Jag har t o m sovit över där på den gamla fäboden tillsammans med mormor. Mormor växte upp från 3 års ålder på gården där hennes pappa var född i Vålsjö i Järvsö. På gården bredvid där jag sitter just nu. Hon har berättat att hon många gånger blev skickad upp hit med smak som det hette då. En liten bit av slakten skulle delades ut till släkten i gårdarna bredvid. Hon tyckte det var så jobbigt att gå den långa backen upp till Willes som gården vi nu äger heter. Mormor hon var och är fortfarande min hjältinna. Mormor ångrade alltid att hon gav upp sin del av skogen efter sin farmor och farfar till sin kusin. För mamma och mina morbröder har hon sagt att hon önskar att hon varit klok nog att behålla den. Hon förstod sig inte på sådan då. Jag har drömt om att köpa en bit skog här just pga av det. Så ni anar lyckan när jag nu är tillbaka hemma dit mormor alltid drömde sig till. Där mormors barnsben sprang en gång när hon tog sig ut från gårdens trygga gärdsgård och upp på stigen i skogen bakom. Mina ögon tåras… Att få sitta på Vålsjön och pimpla med mina fyrmänningar och drömma mig bort till mormors berättelsernas om pigans som gick ut på bräder på isen och tvättade lakan i en vak i det kalla vattnet och sedan lät dom frystorka i ladan på Jakobas. Att känna igen något i släkten ögon när de skrattar eller berättar något om Vålsjö. Det är som att komma hem även för mig. Släkten och folket Vålsjö har välkomnat oss på det finaste sätt. Bilden står i vårt köksfönster och hon står med ” ryggen till” gärdsgården som omgärdar gården utanför fönstret. Jag tittar på henne ofta och undrar om hon är lycklig nu. När henne lilla Malin springer backen upp och ner som hon. Planen var att mormors pappa skulle ta över gården en dag men saker hände som gjorde att det blev mormors farbror som tog över gården. Hon hade varit bondkvinna i så fall och mamma hade föds i Vålsjö istället. Men nu blev det inte så och allt blev väldigt bra ändå. Gårdarna är forfarande kvar i samma familj. Och medan jag nyss sprang runt och lagade stuprännor tänkte jag ” Det blev inte du mormor men det blev jag. Kram Malin
