Njuter av vårsolen och att ljuset är tillbaka- Så blev då min yngsta dotter 30 år. Nu har jag tre barn som alla är över 30 års strecket. Då är det kanske inte så konstigt att jag blir 60 nästa år. Matematiskt måste det ju nästan vara så. Och i helgen hände ngt som ingen av oss tidigare upplevt. Alla mina barn och Tommys barn var samlade med våra partners och barn, barnbarn och bonusbarn och bonusbarnbarn. Vilket gäng! Jag satt där och bara njöt av minnen och nutid i en salig blandning. Mina två äldsta har ju vuxit upp med Tommys två äldsta och kallar sig halvsyskon. De är som syskon hela högen oavsett blodsband eller inte vilket är så fint. Det var en alldeles speciell känsla att få vara dem alla så nära under några timmar så jag har verkligen gått och njutit av känslan i flera dar efteråt. På söndagen tog jag och Martin lång promenader genom Stockholm och besökte sedan Etnografiska museet och den Mexikanske utställningen. Den var helt otrolig och självklart fanns där bilder och text om fina hjältinna Frida Kalho. Hon är min stora förebild. En dag hoppas jag att jag får komma till Mexico. Då ska jag besöka det blå huset där Frida bodde. De närmaste dagarna blir nu till att jobba det sista med boken. Och sedan kommer jag även sluta att blogga för Femina. Eller sluta att blogga för en tidning helt enkelt. Jag känner att jag vill tillbaka " hem" till min egna sida och där jag själv får välja vilken reklam som finns där . OM det ens kommer finnas. Jag har inte bestämt mig än. Men det här ett beslut som jag själv har tagit och som jag har grunnat på ett tag. Och nu är det dags att öppna upp " En fika stund med Malin" igen. Det som min först blogg hette. Vad som händer med texterna här vet jag inte riktigt än men jag hoppas de ligger kvar. Femina är ju en av mina favorit tidningar så jag hat inget emot att texterna finns att läsa på någon sida någonstans men vi får se. Än är det inte dags för flytt dock. Det blir väl om en vecka eller så. Ett steg bort men ändå hem. Kram Malin
