Mina två älskade fastrar Libban och Eva som alltid gjorde sitt yttersta för att jag skulle få vara en del av familjen Berghagens traditioner. Pappa var ju så ung när han gick mig. De kom till vårt ju i Helenelund och gick ut med mig när båda mina föräldrar var iväg på turné eller föreställningar. Jag har insett att de som skapade avtryck i mitt sätt att vara på pappas sida var faster Eva och faster Libban. Pappas två äldre systrar. Och varje sommar var jag i sommarhuset i Svärdsjö Dalarna. Lika ofta ensam med dom och deras familjer och farmor och farfar förstås. Farfar, sk professor Berghagen och farmor var filmjölk med knäckebröd och lingonsylt, bastubad och fiske vid lilla sjön i Svärdsjö. Mycket kramar och fina samtal. Minns det som igår när Eva och Libban färgade garner nere vid sjön med växter som de kokat. Allt var så spännande och busigt med familjen Berghagen. Hos familjen Berghagen var det liksom mer galet och tokigt och levande. Hos mamma och mormor var det mer sång och tryggt. Förutom när morbröderna kom hem då blev det bus igen.Jag är mer en Berghagen det gäller kultur, konstböcker litteratur. Och mer Svensson när det gäller öppet hus med vänner och familj alltid välkomna. Mär livet är skört bär vi våra minnen lite extra högt. Vi tänker på stunder och glädjeämnen som präglat oss.Varje dag på Rhodos gav mig minnen med min pappa. Nu när jag sitter här med bilderna som Monica gett mig från tiden när jag var liten så tänker jag också på allt som hon, mamma och mormor präglat mig med. Bästa gåvan från båda mina föräldrar och min familj är inte vare sig traditioner eller kultur utan är att alltid sträva efter att vara en god och omtänksam människa. Tacksam ♥️
