Jag tror flera av er känner igen den där känslan av att hur vuxna de än blir är de våra barn. Jag har fyra ljuvliga barn och de är alla vuxna idag. Och även om mitt hjärta är lika stort för dom alla fyra och rymmer lika stor plats i mitt hjärta har jag lite olika relation till dom. Känner ni igen det också? Samtalen är lite olika. Min äldsta son Christopher är den som varit med mig längst förstås och självklart har han då också den där rollen att alltid kolla upp hur mamma mår. Och han klarar sig själv väldigt väl vilket han lärt sig genom att vara äldst. Alltid något småsyskon som tog mammas uppmärksamhet och han lärde sig snabbt att ta ansvar. För sig själv och sina syskon. Därför är det lite extra mysigt när han känner mamma längtan som han sa härom kvällen. ” Kan vi komma förbi dig på Maseagården i två dar för jag vill vara med dig lite? ” Då mjuknar mamma-hjärtat lite extra. Självklart sa jag ja! Men problemet var att här var fullt. Så var gör man då inte för att få två dyrbara dagar med sin son och hans fina Amanda? Jag erbjuder dom mitt rum och lägger själv en madrass på golvet på chefskontoret. Det är ändå ingen där då chefen är på semester. Det blev två fina dagar med flera stunder av egen tid för honom och mig få Amanda är typ den mest förstående ever. De båda passade på att detoxa sommarens ljuvligheter precis som jag och höll sig ifrån både koffein, socker och extra salt. Det blev också timmar av vila och återhämtning. Det är det bästa med Masesgården. Att få rensa hela kroppen på livets synder. Framförallt socker som är lika beroende framkallande som kokain säger den senaste forskningen. Det blev mycket samtal om hälsa då de båda verkligen tycker om att vara rädd om sig och betydelsen av att jag som är 55+ vårdar mig lite extra. ♥️ Visst är det väl ändå rätt mysigt med vuxna barn och de samtalen vi får med dem? Och känslan av att förälder och barn fortfarande finns kvar. Så tacksam! Malin
