06.30…Jag försöker tänka på mitt första minne av pappa… och det är när han ska hämta mig i sin lilla bubbla i mammas hem på Birger jarlsgatan dit vi flyttat efter mammas skilsmässa från Kristins pappa Kjell i Norge. Jag var fem år och han var 26. Vi var typ barn båda två. Han var ju så ung och olyckligt kär i mamma som dumpat honom rätt hårt. Men nu när vi äntligen var tillbaka i Sverige kunde vi ses mer. Livet lekte dock för honom med musik, vänner och damer. Så vara hemma med en liten tjej var väl inte så kul. Men vi hade våra magiska stunder med pappas goda spagetti med köttfärsås som jag fortfarande känner smaken av och jag fick alltid följa med överallt. På turné, teatern, på resturang med hans vänner. Jag älskade det! Tack och lov kom Eva en dag in i hans liv och det blev lite ”ordning”på pappa. Då var jag 8 år. Jag har alltid tyckt om Eva. Hon har alltid fått pappa att skratta och hon har stått stadigt vid hans sida i alla år. I natt sov jag hos henne efter en fin middag med min syster Maria och Eva. Det känns så fint att vara här hos henne. Så tacksam över att hon kom in i hans liv. Hon är hans livselixir. Och min älskade syster Maria. Hon är rak, strålande och stark. Tillsammans är vi också starka. Tack alla för ert stöd och er omtanke. Vi tar en dag i taget. ♥️ Hej livet! Heja pappa! kram Malin
