Så fick vi det där mejlet om att urnsättningen var klar. Och att det nu var dags för att få ditt namn på minnesplatsen på kyrkogården. Vi var alla överens om att det skulle ske under tiden mellan hägg och syren som du älskade. Dessutom önskade du ju i Marks program att få bli begraven i syrenernas tid. Vi bad att det skulle ske nära din födelsedag som är idag den 13 maj för att vara någorlunda säker på att fånga in syrenerna. Men våren har varit kallare än vanligt så några syrener såg vi inte av men när jag tänker efter… blommar inte dom i juni pappa? Och vi hade också bestämt att din plats där vi skulle får ”träffa dig” var i Stockholm och vid den kyrka du själv så ofta gick in i när du bodde här på Sibyllegatan eller under dina stadsvandringar på Östermalm, Hedvig Eleonora kyrka. Mest för att vi alla, familjen, vännerna, kollegorna och fansen skulle kunna gå förbi dig och säga hej när det passade. Kanske sätta sig på sommarkafet ” Stockholm i mitt hjärta” och hänga med dig lite i sommargrönskan. Nära din älskade saluhall. Bara de närmaste i familjen var samlad och det blev allt så väldigt känslosamt för mig. Hela morgonen hade varit i tårar. Dela för att jag om och om igen hade lyssnat på din balls ” Som en doft utav syren” och inte blev det bättre när din plats blev där vid Magnolia trädet, högst upp i raden med ditt namn på minnesplatsen, och jag insåg att jag fortfarande kommer behöva stå lite på tå för att nå upp till dig. Så vackert på något sätt. Efteråt åt vi lunch tillsammans och i bakgrunden spelades din musik. Den blev en fin stund av kärlek och gemenskap, det du älskade. Men efteråt gick jag iväg själv och satte mig på restaurangen som är vid svampen på stureplan. Vi möttes där en gång av en slump då du var ute och gick. Vi satte oss där med ett glas vin. Du med ditt vita och jag med mitt röda. Och det som blivit ett hastigt möte vid ett övergångsställe på Stureplan blev två timmar i samtal om livet, som vanligt. Så nu sitter jag här och skriver till dig. Och det är ju det jag saknar mest, våra samtal. Det där när jag ringer dig och säger ” Pappa gissa vart jag är!” Och så pratar vi om platsen, minnena, konsten eller musiken beroende på vad ämnet är för stunden. Jag saknar dig så mycket pappa. Och det känns fint att vi nu alla kan gå till Hedvig Eleonora och hälsa på dig. Lite sträcka oss upp på tå och klappa på dig. Grattis på din födelses dag! Tänk vilken tur att du blev till. Vi ses i nagijala pappa!! Din ”Lisa”ps: Jag hamnade på ett möte med Ylva Swedenborg på Lisa Elmqvist. Jag beställde en gravad lax med senapssås med tanke på att du var den som introducerade det till mig. Servitrisen frågade om jag ville ha glutenfritt mörkt bröd till. Jag tänkte till en stund och sedan sa jag ” Nä idag kör vi rostat vitt bröd för pappa.”
