Boveten som vi satte för fjärilar och bin blommar fortfarande för fullt. ….. att sommaren är över. Och i vårt vackra land så är det med blandade känslor eller hur? Vi som vuxit upp med olika säsonger känner både sorgen när de tar slut och lycka över det nya som nu kommer. Vilken lycka att ha det så. De tydliga förändringarna. Vi liksom känner det i luften, i doften från naturen och i ljuset förstås. Och inombords finns både ledsamhet och en känsla av lycka. Och jag tror att det kan vara bra att bestämma sig för vart man lägger sitt fokus. Att skiftningarna sker vet vi ju och det är inget vi kan göra något åt. Så det är lite som, är glaset tomt till hälften eller fyllt till hälften. Jag har en vän som jobbar 8-16 varje dag och semestern är så viktig för honom. Förstås! Som för så många. Hans flickvän har samma arbetstider och längtar precis som honom till tiden för värme, sol och bad under sommaren. När vi nyligen sågs var det så tydligt hur olika de såg på situationen att sommaren var över. Han var besviken över att det hade regnat så mycket under semester veckorna i juli medan hon fokuserade på att de tagit en vecka i Grekland i maj och att just maj och juni var helt fantastisk i Sverige. Hennes sommar var fullkomlig och regnet såg hon mer som en lycka för naturen. Visst hon tyckte det var tråkigt att de inte kunde åka med flotten så mycket som de önskade men hon gjorde ett medvetet val att se på det som hon var tacksam över. Och det är ju också så att den regniga sommaren blir ju bara längre om vi går omkring och tänker på hur tråkig den var. Istället för att fokusera på det som faktiskt var bra med sommaren. Så just den känslan är längre. Är glaset fyllt till hälften eller är det tomt till hälften? Potatisen har nu gått in i septembervila och kvar är stora vackra tagetes. Och det är väl lite så med våra årstider. Att välja att känna sorg över sommaren är över och hösten nu kommer. Eller tacka för de ljuvliga stunderna som ändå sommaren gav och om vi har tur blir september precis så ljuvlig vi vet att den kan vara. Där värmen omsluter oss på dagarna och kvällarna men den krispiga höstluften kommer på mornar och nätter. Där skogen är fylld med svamp och långa promenader i naturen är välkommet . Jag har levande ljus tända på verandan så jag fortfarande kan sitta ute med en filt runt benen. Vi sitter ofta tills skymning och pratar om dagen som varit och vad vi behöver göra imorgon. Och mitt fokus just nu är ju att peppa mina nära på allt som är bra för att ta oss igenom det som är jobbigt. För det jobbiga sker ju oavsett. Vad är bra just nu trots allt som sker? Finns det något att vara tacksam över som väger över det som är jobbigt? Ja som vi kan lägga fokus på för kroppen läker bättre när vi känner glädje och tacksamhet och det hjälper oss igenom svåra tider. Tomaterna kämpar trots lite sol och mognar så sakteliga. För mig är det så att mina reaktioner lär mig om vem jag är i detta som sker. Och det är ju bra att reflektera över det. Som sann yogi vet jag att livet kan vara fyllt med gåvor eller så kan vi känna att vi blir bestulna på lyckliga ögonblick. Jag väljer att se det jag kan vara tacksam över och dess gåvor för det är den jag vill vara. Det är den person jag vill känna i mitt hjärta att jag är. Och det är också det som gör att min dag blir så mycket vackrare och min kropp starkare trots allt det som kan vara jobbigt under livets rörelser. Den gamla ladan ska få nytt underrede så Martin har röjt för att kunna lyfta det senare i september. Att livet ibland är jobbigt det vet vi. Men tillsammans är allt lite lättare. Och ju äldre vi blir symboliserar vi den tiden med livets höst men vi kan också fokusera på att den kan också vara alldeles underbar om vi tar vara på tiden. Att åldras med värdighet och omtanke om oss själva. Och precis som den gamla ladan ovan får vi inte ge upp. Utan stärka kroppen där den behöver. Som att byta ut lite delar i vår kropp som ger den nya möjligheter av liv. Tänk vad fantastiskt att den möjligheten finns i vår tid. Nu fick jag en tanke… alla ni som är där ute… pappa är stark och envis men behöver era styrkekramar. Framför allt nu för den där förbaskade bakterien inte vill ge sig och nu har han fått hosta som låter riktigt illa. Vilket kan vara nog så skrämmande. Han har ju omslutit oss alla med sin musik och vackra ord om kärlek så länge. Nu behöver han er kärlek. Skicka ljus så bakterierna ger vika och försvinner ur hans så långa kropp och framför allt hjärta. Och vill du skriva något här till pappa så läser jag upp det för honom när jag träffar honom imorgon. Om du vill och har tid förstå. Inget måste. Tack för allt fantastiskt stöd från er alla! Malin
