Jag var en av dom som visste. Vi var många som visste vad han höll på med långt innan Josefin korsade hans väg. Jag var en av dom som hade en vän som berättade i tårar om hans hot. Men jag var också en av dom som aldrig vågade gå fram och ifrågasätta vad han höll på med. Han var ju en av de mest respekterade skådespelarna. Han var också skyddad av alla runt omkring honom. Jag var ung men det är ingen ursäkt bara en förklaring. Jag borde skrikit högt och inte bara i slutna rum Jag skäms idag när jag förstår att jag, just jag kunde gjort skillnad om jag vågat säga ifrån innan han någonsin träffade Josefin. Om jag vågat säga ” Rör du min vän en gång till så lovar jag dig att var enda tidning ska få veta vad du håller på med.” Men jag var tyst... som många andra. För vi vågade inte och min vän förbjöd mig dessutom. Sedan träffade han Josefin. Efter ha sett dokumentären på @svtplay om Josefins kamp känner jag skuld. Sån förbannad jävla skuld att jag inte vågade säga ifrån då. Nu är det försent. Men inte försent att stå upp för respekt och kärlek. Manifestationen ikväll är viktig. Så länge den inte urartar till fula ord och övergrepp. För det är då han får rätt. Skammen är inte bara hos honom utan de kollegor och arbetsgivare som visste utan att ge honom en konsekvens redan då. Vi var många som bär skuld till den smärta Josefin fick gå igenom. För vi kunde agerat innan han kom in i hennes liv. Jag hoppas kollegorna idag vågar stå där på manifestationen mot fysiskt eller verbalt våld på någon överhuvudtaget. För att visa honom och henne att de gjorde fel som inte vågade då. Och för kurage att våga säga ifrån även när man inte har några vid sin sida som ikväll. Ikväll brinner vi för Josefin. Men skulden och skammen kommer jag alltid få leva med. Förlåt Josefin. Kram Malin
