Kan du känna som jag med dina vuxna barn att det är en svår balansgång med att få vara delaktig och att låta dom få klara sig själva? Jag upplever att jag får vara en omtänksam empatisk person med andra men om jag är det med mina barn så curlar jag. Om jag säger till min vän Bitte att jag gör ordning en kopp kaffe till henne så tas det som vänligt gör jag det till mina vuxna barn får jag höra av en annan vuxen " Hen kan göra det själv". Frågar jag Martin om han har har något svart efter som jag ska tvätta så är jag klok och effektiv. Frågar jag någon av mina vuxna barn som är på besök om de har något svart så kan andra säga att jag curlar. Och jag gillar verkligen inte när man förminskar mig och det goda jag gör. Framförallt inte om jag får en stund med mina vuxna barn i deras fulla schema. Låt mig få pyssla om. Det gör mig lycklig. Varför måste alla ha en åsikt om hur vi är med våra vuxna barn om det bara är sund vänlighet? Mina barn är kloka nog, intelligenta nog och fria nog att klara livet utan mig. Men låt mig få vara omtänksam människa även med mina vuxna barn inte bara om andra vuxna.Hur känner du med andra vuxnas åsikter om din omtanke om dina vuxna barn? Jag har en vän som förlorade sitt vuxna barn för några år sedan. Hon skulle göra vad som helst för att få pyssla om henne om så bara en gång till. Idag är det 3 Mars och det en månad kvar till det är 7 år sedan vi förlorade mamma Barbro till cancer. Det går inte en månad mellan gångerna då jag tänker på alla de gånger jag önskar att jag låtit henne få pyssla om mig lite extra de gånger jag var hemma eller de gånger jag önskar att jag inte svarat " Mamma jag kan köra bil så oroa dig inte" när hon sagt " kör försiktigt. Kunde hon inte bara fått säga det? Eller varför flyttade vi till Mallorca? Varför kom vi inte hem till Sverige några år tidigare så vi hade fått mer tid med henne? Men vi visste ju inte att hon skulle gå bort så snart. Och det visste inte mamman jag berättade om heller om sitt barn. Andra människor har så mycket åsikter om hur vi är med våra vuxna barn eller våra föräldrars vänner när våra föräldrar bryr sig om oss. Men vi vet aldrig när det är försent att bry sig om. Vi vet inte när vi aldrig mer får hålla om, se dom skratta eller berätta om allt roligt de har i sina liv. Det är krig i vissa delar av världen och många föräldrar har förlorat sina barn. När någon dör eller när någon tar en annan persons liv då dör allt de någonsin upplevt eller gjort, allt de skulle har gjort idag och allt de skulle få uppleva av kärlek, smaker eller dofter, gemenskap och platser med den personen. Och allt som familjen har upplevt, skulle få uppleva med den här personen är för evigt borta. Visst minnen finns kvar men ett livsöde är släckt och dess framtid. Om jag inte fått blindtarmsinflamtion hade tumören i min blindtarm inte upptäckts och den hade inte tagits bort i tid. Det var en elakartat snabbväxande tumör som lyckligtvis var väldigt liten och upptäcktes av en slump. Jag var en val bort från det beslutet ". Din blindtarm har en inflammation men vi kan medicinerar den. Risken är att inflammationen kommer tillbaka. Vill du att vi tar bort den eller inte? Jag tänkte " Jag vill inte att jag får en inflammation på flyget någon gång i framtiden" så jag sa " Ta bort den". Vad jag inte visste var att det beslutet hade allvarligare konsekvenser om jag säger " Nej ta inte bort den". När vi förlorat föräldrar eller barn. När vi varit vid gränser av död eller liv. Då blir perspektiven lite annorlunda. Vi lever som om allt vore en självklarhet. Och vi tar föregivet att livet och de vi älskar alltid kommer vara med oss. Vi har åsikter om andra människors beteenden och hur de agerar med sina vuxna barn utan att ha en aning om någon av dom inte finns nästa år. Jag tycker att omtänksamhet, empati och vänlighet ska få användas så mycket var och en av oss vill. Det är mellan våra barn och oss och mellan våra föräldrar och oss. Ha gärna en åsikt när vi skadar varandra. Men inte när vi ger kärlek. För att ge kärlek och att för en stund få vara delaktiga i våra vuxna barns liv är ren sann lycka. Samma dag ditt barn föds uppstår en villkorslös kärlek som är obeskrivlig. Bara den som själv har barn förstår den och hur det är att förlora den kärleken eller att inte längre få vara en del av den. Respektera den kärleken. Jag lyssnar ofta på Frank Ådahl och en av mina favoriter är " Jag är med dig. " Då tänker jag inte på Gud och mig även om det också skulle passa utan på mina barn.. Kanske den kan ge dig något. Kram Malin "Jag är med dig i den svarta nattenDå du inte orkar merTro nu aldrigAtt du går där helt ensamFör att du inte mig serNär dina ögon förblindas av tårarSå att du faller iblandJag kommer alltid att gå vid din sidaKom mitt barn och ta min handOch jag är med dig när allting verkar lyckasOch när livet är en dansNär du glädjes över alla ljusa färgerOch du bländas av all glansMan glömmer så lättAtt jag existerarDet går så bra utan mig när allt fungerarMen jag är med dig livet igenomKom mitt barn och ta min handDu glömmer så lätt att jag existerarDet går så bra utan mig när allt fungerarMen jag är med dig livet igenomKom mitt barn och ta min handOch ta min hand"Text Simon Ådahl. Sjungen av Frank Ådahl HÄR:
