Igår under min kvällspromenad funderade jag runt varför vi ( läs jag) på senare tid mått dåligt av sociala medier. Samma skäl som gjorde att när jag jobbade som skådis sällan talade om för familj eller vänner när jag var på tv eller när jag gjorde ngt. Egot. Jag har tidigare berättat om hur min mor alltid blev irriterad över att jag inte talade om när jag var på tv. Hon ville ju se vad hennes dotter hade gjort. Jag ville inte göra så stor grej av det. Eftersom jag var 14 år när jag köpte min första bok om personlig utveckling ville jag hålla mitt ego i styr. Det betyder dock inte att jag alltid lyckas. 😂Frågor som ” Kommer den sköna känslan inom mig för att jag upplever att jag gjort en riktigt bra prestation eller ville egot ha bekräftelse ”, kom ofta till mig. Och allt eftersom lärde jag mig att se skillnaden. Det är ju lite olika. Att lägga tid och arbeta på något som tex är svårt tycker jag absolut kan få sin belöning genom bekräftelse av andra. Men vi bör hålla koll på om det är bekräftelsen vi söker som är ego baserat eller för att känner oss sedda genom ett bra prestation. Om vi mår dåligt om vi inte får den eller om vi ändå känner att vi gjort ett bra jobb. Att vi själva känner oss nöjda är viktigast. Problemet med egot det är att ju mer felaktig bekräftelse den får som kickar igång ett belöningssystem desto sämre mår vi när vi inte får det. Som när vi gör ett inlägg och konstant kollar vad andra gillat eller kommenterat, då är det egot som vill ha sin belöning. Det ligger i människans natur att tycka om att bli sedd och vi känner oss oroliga eller sårade om någon inte gör det. Det ligger i vår flockmentalitet från länge sedan. Inget konstigt egentligen. Berättar mer om det längre ner. MEN om vi blir ledsna om andra inte gillar eller kommenterar… då behöver vi backa och lite börja om. Eller detoxa belöningssystemer. Detsamma gäller de som kommenterar ( oavsett negativ eller positivt), söker de bekräftelse och känner att de blir sedda och kickar på det, då är det egot. Egot smyger sig in och gör självkänslan sårbar. Vi vet att våra ungdomar kan må riktigt dåligt när det gått överstyr. När de låter livet cirkulera runt den bekräftelsen. Och om de inte får den känner de sig värdelösa. Inte sedda. Trots att de har en stor familj som älskar dom eller vänner. Riktiga vänner. Det är lite som när någon är sitt arbete och när de blir pensionär känner dom inte längre att de har en betydelse. Men de har de. Att bli älskad och respekterad och gillad det är vår ursprungskänsla. Det kommer ifrån när vi var flockdjur och kände att vi tillhörde flocken och på så sett också kände oss trygga. Inget djur kunde skada oss och vi hjälpte gemensamt till att skaffa mat. Du var säker och du gjorde din del av att ge och att få. Det är sunt. Det är när det vi gör blir egobaserat. När vi identifierar oss med hur populär vi är ( eller inte som hos hatare) som det går över styr. Som när jag fick en jätte utskällning en gång av en kollega för att jag inte alltid läste vad andra svarade på bloggen. Att jag var nonchalant. Men att jag sa att det är bra att skriva utan att få bekräftelse. Istället skriva för att du vill dela dina tankar villkorslöst. Att fasta från bekräftelsebehovet är såååå bra! Jag sa även att blogga är mitt jobb. Jag får egentligen som vilken svensson som helst min bekräftelse på ett bra jobb genom min lön. Sedan är det självklart berikande att läsa andras tankar men inte som för att bekräfta mig. Jag har berättat i tidigare inlägg att när jag känner att jag vill kolla om någon gillat det jag skrivit då kan jag undvika att kolla. För det är mitt ego som vill ha kicken. När den har lugnat sig och jag är intresserad av att höra deras tankar och berättelser DÅ läser jag. Och det är underbart att få läsa. Det är en gåva som inte har med bekräftelse att göra utan att mina tankar leder till tankar som mina läsare delar med mig. En dialog. Mer sånt åt världen! Så kommer vi uppleva mer omtanke och empati. Samma gäller för de som kommenterar. Skriver vi för att få bloggaren eller instaprofilena eller andra läsares bekräftelse och gillande ( eller ilska som i näthatares fall) eller skriver vi för att vi har något vi vill berätta och vad profilen eller andra tycker om det spelar egentligen ingen roll? Vi vill dela vår kärlek eller våra tankar oavsett responsen från profilen eller de andra läsarna men blir glad på en trygg plats inom oss när vi får den. Det är sunt. Det är fantastiskt att interagera med andra. Och vår värld behöver det mer än någonsin. Vi behöver finnas där för varandra och hålla om varandra. Sociala medier står ursprungligen för sociala umgängen på nätet där vi delar och pratar med varandra. Men det går överstyr när det blir ego baserat. När vi tex tror att det vi säger är så viktigt och att vi har så rätt så vi anser att vi kan tala om för någon som vi inte känner vad dom ska eller inte ska göra… egot! Att applådera någon som gjort ett bra framträdande är kärlek. Att inte applådera betyder att man inte tyckte om det och alla kan inte tycka om allt vi gör. Båda är frånvaro av ego och bara sanningen om vem vi är just nu och hur vi upplever något. Att undvika att tala om att vi TYCKER OM det dom gör visar bara att vi anser oss rätten att uppfostra andra och att vi har en roll i någon annans liv. Vi gör oss viktiga och vill ” lära” andra ödmjukhet. Lite som förälderrollen trots att vi inte känner personen. Egot. Det är inte vår uppgift. Det är varje människas egen uppgift. Egot förminskas bara genom vårt eget betraktande av den. Inte att andra påvisar den. Det gör oftare att egot växer för den vill försvara sig. Det du gör, säger och tänker visar vem du är. Förminskar du andra i ord, tankar eller handlingar gör du dig betydelsefull. Egot. Men all frånvaro av kärlek och givande är inte alltid egobaserad. Vi kan faktiskt har svårt att ge kärlek. Vilket inte är egot utan personlighets relaterat. Ofta finns en historia eller en diagnos bakom. Att klassa andra som egon för att de inte ger dig kärlek eller omtanke är egobaserat. 😂 Empati och förståelse är inte egot. Ett bra sett att strypa egots plats i vårt liv det är att på sociala medier : 1.Att för ett tag ta bort möjligheten för andra att kommentera. Så du bara gör inlägg för att du älskar att dela roliga upplevelser eller skriva något som kan lyfta upp någon annan ut deras vardag. Kärlek, glädje och inte för att få en bekräftelse på det. 2. Annat är att göra inlägg men att inte gå tillbaka för att kolla vilken respons du fått som kickar belönings knappen. Gå bara tillbaka och titta när du är hjärtligt intresserade av andras åsikter och tankar utan att det blir personligt för dig. Oavsett vad dom skriver. Träna på att se dom som dom är och inte göra det personligt. Oavsett positivt eller negativt. Svara utifrån det dom berättar inte från det dom bekräftar om dig. ”Tack ” är fantastiskt och att ge tillbaka är ännu underbarare om det kommer från en bra plats inom dig. ” Jag håller inte med dig men jag respekterar din åsikt” lika så. Träna på att inte ta det personligt. Såååå bra för detox av egot och berikande för hjärtat. Om egot inte har stor plats i ditt liv då spelar det ingen roll vad andra skriver för det kickar inte igång belöningsknappen eller dåliga självkänslan inom dig. De som är arga och bara skriver för att provocera dig bryr du dig inte om. Det visar bara vem dom är inte vem du är. De som skriver positivt gäller samma sak. Det visar inte vem du är. Deras fina ord visar vem DOM är.Viktigt att komma ihåg. För det är när vi tror att vi är allt det där fantastiska som egot kan smyga sig in och låta det definera oss. Vilket kommer göra att om vi inte får bekräftelse känner vi oss värdelös. Och det är du verkligen inte! Allt du gör som du känner dig stolt över är den du är. Äg det. Allt som du lägger tid och arbete på. Och som speglar vem du är som människa i själ och hjärta utifrån dina inre värderingar. Den du VILL och känner att du är. DET är den du är!!! Att vilja få kärlek och att känna sig älskad och att bli sedd ligger i zonen av att känna sig trygg som härstammar från urminnes tider. Att ge kärlek och omtanke stärker vårt hjärta och vårt immunförsvar. Allt det är vackert! Så gällande egot och sociala medier kommer här lite av min summa kardemumma: 1. Vi behöver hålla lite koll på när vi påverkas för mycket av vad andra tycker och säger om oss. När vi tar det andra skriver personligt. Då behöver vi backa och hämta kraft igen. Hålla om oss själva och läka. Gör oss starka inifrån och ut. ( Det hände mig) 2. Och när vi tror att det vi säger eller skriver har en betydelse i andras liv och vi gör oss själv viktiga utifrån egot. Vi anser oss ha rätt om någon annan fast ingen bett om att höra eller läsa det. Då behöver vi rannsaka oss själva och plocka ner oss från den pedistalen och jobba på vår ödmjukhet. 3. Och när vi återkommande går tillbaka och tittar vad andra sagt och skrivit för att det kickar igång vår bekräftelsebehov. När vi tänker efter vad vi måste skriva, lägga ut eller säga för att få mer likes då behöver vi detoxa och stänga av likes eller kommentarknappen och lägga ut för att vi tycker om att dela våra tankar oavsett vad andra tycker. Men det här är ju bara vad jag känner och tycker just nu. ”Jag kan ha fel” 😉 En fin podd att lyssna på gällande egot är Eckhart Tolle och Oprah HÄR. Stor kram! Malin
