Idag onsdag har min nybörjargrupp i yoga sovmorgon. Men redan kl 06.15 slår jag upp mina melerade ögon och ser morgonljuset söka sig emellan gardinerna. Jag vill somna om för att jag vet att just idag behöver jag inte gå upp. Men jag kan inte. Allt som var så jobbigt under våren vände till något alldeles underbarare. Tänk om jag vetat det då när jag var så ledsen. Jag är yoga, meditation och visdomslärare men precis som alla andra så ser jag inte längre än till nästippen när jag är mitt upp i mitt eget drama. Alla känslor tar över och det är så svårt att bara ha tillit och andas mig igenom det. Precis som alla andra vill jag kontrollera, fixa eller rädda situationen tillbaka till det jag just då TROR är det rätta. Det har ändå varit lite skillnad denna vår än tidigare draman i mitt liv. Jag har lyssnat mer. Jag har gett upp och släppt taget. Även om det har varit svårt att lyssna på alla tecken eller på mina änglakort när det sagt ” Sitt still i båten. Allt är som det ska. Stanna, lyssna och vänta för att se hur allt landar precis där det ska. Puh! Vilken tålamodskrävande situation. När vi i höstas köpte vår mormors familjs släktgård i Järvsö hade jag så stora planer. Och allt fokus var på gården. Äntligen skulle jag få ha yoga hemma i en lada och inte behöva resa runt mer. Jag tackade nej till jobb trots att jag kände att jag inte borde men jag brann så innerligt för att skapa den plats som min själ alltid vetat skulle komma. Under vintern och vårvintern föll korthuset och massor av saker som vi inte kunde påverka stoppade köpet. Jag trodde ärligt att jag skulle gå sönder. På det kom inflation och räntehöjningar och jag såg min dröm rasa ner för det vattenfall som ligger bara några meter ifrån huset. En dag när Martin förklarat för femte gången hur situationen var brast allt för mig. Jag satt i trappan och hulkade och han förstod ingenting. Sedan hörde jag honom säga något tyst för sig själv som om han kom på något. ” She is mourning..”. Och sekunden senare har han händerna på mina axlar och drar mig till sig, omfamnar mig och säger ” Älskling det är inte det att du inte vill eller förstår, du sörjer.” När han håller sina armar runt mig står jag på ett trappsteg högre upp från golvet som han står på så min kind vilar mot hans axel. Minns allt så väl. Känslan också. Att släppa taget men också låta tilliten komma att låta det ske som sker. Det var ett avgörande ögonblick förstår jag nu för vi båda insåg något väldigt viktigt. Ingen gård, ingen dröm eller några pengar var värt att offra vår relations frid för. Vi båda kände att det var viktigare att vi hade varandra, framför allt i denna åldern i våra liv än att förverkliga en dröm som vi egentligen inte visste hur det skulle i långa loppet eller om den ens var vår dröm. Och framför allt gemensamma dröm. Jag hade hört så många gånger att mina yogis ville komma till min yogashala. Vart den än var. Var drömmen egentligen min? Var den istället skapad utifrån en efterfrågan snarare än mitt hjärtas önskan? Och frågan var om Martin verkligen förverkligade sin dröm om en gård där han ständigt kunde ha ngt att pyssla med eller om han av kärlek ville förverkliga min? Där och då gav livet oss en möjlighet att se vad som var viktigt. Vi gav upp drömmen och insåg sanningen om världens ekonomiska situation och vad som egentligen var viktigast, vi. Och där, i samband med det, så var det dags för oss att åka till Mallorca i en vecka för jobb med Tidningen Måbra. Vi såg fram emot det för det var där vi träffades för fem år sedan och det var där vi förlovade oss för fyra år sedan. Pga allt som hänt och alla insikter som kommit genom det så njöt vi , om än så lite tilltufsade, av vare sa sekund i varandras närhet. Dessutom var ju, som några av er vet, min dotter Linn med vilket verkligen förhöjde upplevelsen. Vi kände båda två att vi två är viktigare än allt annat. Inte vart vi är eller bor eller de drömmar som någon av oss har. Jag fick också tid att tänka och känna in. Drömmen om en yogashala var min men inte på det sätt jag till en början trott. Den var precis så som jag en gång började, på Stallet i Järvsö och inte bara för att andra frågat om den. Jag kände i varenda liten cell att jag ägde den drömmen också och det var viktigt att OM den skulle utformas skulle det bli på det sätt JAG önskade. Inte vad andra förväntade sig. Mitt fokus har alltid varit att den ska vara nära naturen och att natur har en nyckelroll i min shala. Både jag och Martin älskar skog och marken som finns runt träden. Vi har en väldigt respekt för det liv som lever där och den läkning naturen där ger. Vi vill bo på landet för att kunna leva så hållbart som det är möjligt i dagens samhäll. Hitta hållbara lösningar. Så från att haft mål om en lyxigt utformad lada à la vad som kunde googlas på nätet om yogastudios gick vi ner till det som var ursprunget i drömmen. Enkelheten och naturen. Så mitt i allt det där, när jag och Martin landat i vår sanning men också kunskapen vi fått av att stanna upp och se vad som var viktigt, löste sig allt till slut. Gården blev vår!!! ♥️Under den senaste månaden har allt fallit på plats och universum hade rätt. Vi hade för bråttom. Fundamentet, vi, var inte stabilt. Vi behövde skala av allt och se naven innan ekrarna kunde falla på plats i vårt hjul där i backen i Järvsö. Och världen behövde snurrar några varv först i sin ekonomiska situation. Och helt plötsligt föll alla bitar på plats som dominobrickor faller en och en efter varandra om de ligger i perfekt linje med varandra. Tillit är så otroligt viktigt. Men jösses vad svårt det var. Egot ville verkligen dra till alla håll och kanter medan universum och livet sa ” Lugn och fin… det vill bli bra. Saker behöver falla på plats först. För er och alla inblandade. Andas…” Gården Willes, även av oss kallad Himlabacken eftersom den ligger på en höjd så nära himlen, är nu vår trots allt. Och nu ser vi allt med mycket klarare ögon och själen och hjärtat är med, inte bara huvudet. Vi har ju nu även ett eget kraftverk med egen el och eget vatten på gården. I dag har vi suttit och försökt lista ut hur vi ska använda alla plankor som kom med i köpet och lägga dom som ett vackert golv i höladan som även kommer användas som yoga golv. Att det inte gör något med de olika storlekarna på dom utan att det kan bli fint. Det viktigaste är att använda det vi har och Köpa så lite nytt som möjligt. Ja ni…. Tänk om jag bara hade haft lite mer tålamod när det gäller mig själv. Samma tålamod jag alltid lär ut på mina kurser. Att stanna upp och förstå att när det är rätt så går det lätt. När det blir stopp här och där, stanna upp även i den egna processen och kom ihåg att livet och universum har en plan men alla bitar måste falla på plats först. Ja ja jag fick mig en nyttiga läxa. 😂 Så den 6 augusti är det premiär för höladan att också användas till yogagolv under somrarna. Och den 9-13 augusti blir det Yogaboost Järvsö och den 12 augusti är det Järvsögårdstramp 🚴♀️ så då ska vi ha vår mjölkvarn vid vattenfallet öppet för fika för cyklister som passerar. Vad mer är möjligt?! Tack universum!Tack lilla oroliga Malin… allt vill bli bra. Ha tålamod, stanna upp och andas lite oftare bara. 😂😅♥️
