Det har varit en tung känsla över mitt bröst och en känsla av rädsla sedan en tid tillbaka. Jag har inte kunnat släppa den och jag har inte riktigt vetat hur jag ska få bort den. Jag har märkt att när jag ger mig själv en riktig gråt så lättare det men sedan efter några dar kommer den tillbaka. En känsla av panik och titt som tätt, oftast tätt, fick jag panikångest och skakade i hela kroppen. Jag kände mig också på ngt sätt avstängd. Och den känslan tyckte jag verkligen inte om. Jag åkte till Bali i januari för att jobba med min vän Camilla Lebert Hirvi men också för att läka. Jag kände akut att något behövde göras. Hon lät mig träffa en medicin man som rensade mina energier och det märkliga ( eller inte) var att det verkligen funkade. Efteråt kom en gråt som kom ifrån djupet och allt som jag känt mig ledsen över kom upp till ytan. Framför allt alla sorg som hade med mamma, pappa och Dag att göra men också Mallorca. Jag satt där på sängen och förlät allt och alla som sårat mig där och framförallt, igen, bad jag ön om förlåtelse för att jag undvikit den pga händelser som hänt där. Jag kände också att en energi började strömma fram. Jag pratade nästan omkull Camilla under våra jobb sessions och jag kände nu att jag var redo att ha mina egna healing kurser på gården. Att andra skulle få läka precis som jag av naturens omfamning. Jag åkte sedan tillbaka till Mallorca med en längtan, den första på väldigt länge, att få återse ön som jag hade så starkt i mitt hjärta. Det blev intensiva jobb dagar men också tid att vandra i bergen på morgonen och på kvällen. Och där på en promenad när ångesten kom över mig igen kunde jag vända känsla till kärlek. Jag andades igenom den jobbiga känslan och fokuserade på en bild som jag hade på mobilen. En bild av mig själv som liten med mamma och pappa på vardera sida. I varje påbörjad ångestkänsla visualiserade jag bilden inom mig för jag var som lyckligaste, med mina båda föräldrar bredvid mig, och tänkte ” Jag är var älskad, jag var lycklig.” Och jag vann över den jobbiga känslan! När jag kom hem började våren komma sakta men säkert även här i Sverige och jag valde att vara ute mycket. För moder jord och träden är så bra på att läka våra känslokroppar. Vårt naturliga tillstånd är att vara barfota i naturen och jorda oss. Så fort snön smält bort på sina ställen och även om marken i bland var kall lät jag fötterna vila i jordens trygga famn genom att sätta fötterna direkt på gräset. Jag kramade träd och andades djup andetag. Jag mådde mycket bättre och kände en längtan till sommaren. Så igår ringer min kollega och älskade vän Sandra. Vi pratar om sommarens kurser som vi ska hålla i. Jag vad henne hålla en shaman ceremoni på en av mina kraftplatset på det öppna fältet. Vi pratade om betydelsen att följa sitt hjärta till 100 % och betydelsen av att få vara den vi är utan försakande. Hänsyn absolut men inte glömma bort det vi själva mår bra av. Det som gör oss lyckliga. Naturfolken och naturfolkens traditioner. En timme senare får jag ett meddelande från Victor Forselius. En ung medicin man som jag fått äran att följa sedan han började sin resa och jag min. Han har gått sin utbildning i många år i hos Q’ero Paqos i anderna i Peru. Han berättar berättar för mig att han har tagit med sina lärare från Peru till Järvsö igen och att dom är här nu. Och han frågar mig om jag vill ha den sista timme för healing. Jag skyndar mig in i duschen, tar med mig min pläd från anderna och är där en timme senare, mitt emot mannen från Peru. Han frågar vad jag behöver hjälp med och jag pratar om min rädsla och att jag under en tid känt mig avtrubbad. Att jag är rädd. Jag får panik attacker och jag förstår inte varför. Han börjar reningscermonin som håller på en timme. Jag har knappt en tanke under hela healingen. Jag kikar upp ibland och tittar på honom och han är så vacker så mina tårar börjar rinna. Det känns som jag är hemma i mitt hjärta. Och vid ett tillfälle får jag en bild i mitt inre. Det är min pappas händer. Han hade stora händer som alltid var så len och min hand försvann i hand. Hans tummar var speciella och liksom lite platta över nageln. Tårarna rinner igen. Fina Victor som visste vad jag behövde ♥️ När han är klar känner jag mig alldeles upprymd. Jag är så lycklig och jag vill bara skratta. Jag känner igen Malin. Tingeling…känslan i kroppen. Medicinmannen berättar om en ande som varit rädd som funnits i min energi. Det är inte jag. Anden är snäll men har varit rädd. Det är bra nu. Och jag blir lättad. Jag har inte känt igen mig i känslan och kroppen har känts tung. Nu ville jag flyga! Dansa! Jag kunde inte krama dom tillräckligt många gånger. Ångest var borta och locket lika så. Dom skrattade åt mitt euforiska beteende. De sa att jag såg annorlunda ut. Jag kände mig annorlunda! Jag var lycklig igen. Innan jag går köper jag ett armband som hans fru har gjort. Han lindar det runt min handled och rabblar en ramsa på sitt språk där i från anderna. Känslan känns bekant. Jag bar armband som det här jämt förut. Jag ler…. Jag är hemma igen. ♥️Kram Malin
