I morse när jag vaknade kändes det som om det var viktigt att jag tar upp det här igen. Efter flera samtal under de senaste dagarna som berör mänskliga beteenden så känns det så. I min värld och utifrån allt jag har läst men också erfarit så kommer jag fram till det jag nu ska skriva om. Att vara sig själv fullt ut kräver en daglig praktik. För i varje möte med en annan individ utmanas du att stå klar i din rena åsikt och ditt rena beteende. Eller agera utifrån gamla mönster, rädslor och vad som anses vara " rätt" att göra. Råden är många hur du ska betee dig i relationer med andra. Framför allt i kärlek. Men även på jobbet. Många pratar om att det är viktigt att vi agerar på ett sätt för att få det vi vill. För att uppnå något. Men för mig och många andra som anser att livet på jorden handlar om självutveckling så resulterar ageranden utifrån att bli gillad av andra bara till bakslag och inte till varken medvetandehöjning eller utveckling. Låt mig ta några exempel. När man som jag nu sakta går in i en ny relation är det lätt att jag agerar utifrån vad som får honom att gilla mig mer. Dessutom har jag väninnor som anser att jag ska agera utifrån vissa spelregler mellan kvinnor och män. Och latinos är ju lite annorlunda än oss i norden. Så jag fick tidigt instruktioner vilket spel jag skulle spela. OCH sedan har vi ju mina egna rädslor " Varför sa han så?? Ska jag nu göra så här...? " En väninnan sa till mig för ett tag sedan när hon träffade en ny kärlek " En dag kommer det kanske ta slut.. Men jag vill att han ska minnas mig som den bästa kvinna han någonsin träffat. " Och jag tänkte... " Vad innebär det ? Att du kommer vara dig själv eller vara någon du vet att han vill ha? " Så den dagen det tar slut så kommer han att minnas dig som den där fantastiska kvinnan men inte som den du egentligen var. Och hur mycket kommer det att kosta dig själv med att vända ut och in på dig själv för detta " minne av mig" ? Jag har även en vän som lever med en flickvän som passar mallen av vad han hade tänkt sig i sitt liv. För honom är det viktigt vad andra tycker och tänker om honom. Han älskar inte henne som kvinna. Mer som väldigt fin vän i hans liv. Men hon är fantastiskt vacker och för honom är det som kläderna han bär eller bilen han kör. Han TROR att människor tittar och säger " Oh vilken lycko kille som har henne till flickvän. Hon som är så vacker. " Det han inte vet det är att många tänker något helt annat. Det syns så tydligt att det inte är kärlek. Och varje vecka träffar jag någon som istället för att påpeka att han är en " lyckokille" snarare säger tvärtom. "Beviset på en icke existerande kärlek men ett bra kap. Han är ju inte lycklig. ". Jag tror att han inte förstår att beviset på ett lyckad man är inte andras avundsjuka på det liv han lever. Det ligger i hur mycket han älskar det han gör. Hans patos! Oavsett vad andra tycker. Nu vet jag sedan länge att många män, men långt ifrån alla, värderar andra mäns framgång utifrån den status de har. Deras bil, deras lägenhet, deras jobb och skönheten på deras kvinna. Om än mer här i latinoland än någon annanstans. Och många män lever hellre med en kvinna som dom inte älskar fullt ut men det passar till mallen av ett perfekt liv och det är viktigare för "singel" klassas nästan som misslyckad. En nära vän skrev igår gällande några väninnor " Jag vet att dessa kvinnor pratar bakom min rygg och jag vet inte hur jag ska få dom att sluta." Och jag vet, precis som hon att det bara handlar om att dessa " väninnor" försöker få andra att tycka illa om hennes person för att få andra att gilla dom bättre. Hon är framgångsrik, vacker och väldigt utåtriktad och driven. Klart hon ska " elimineras" i andras ögon. SÅ samtalet handlade mycket om varför dom gjorde som dom gjorde. Mycket antaganden för ingen av dom var ju där så vi kunde frågat dom rakt upp och ner. Så vad som var sant visste vi egentligen inte. Det enda vi visste som var sant var hennes egna känslor om det hela. Vi pratade om hur viktigt det var att se vilka av dessa kvinnor hon vill ha i sitt liv. För deras beteende säger ju så mycket om dom. Inte så mycket om henne. Hur viktigt det är att rannsaka sig själv om det finns någon sanning i det rykte de sprider. Men framför allt, vad säger det om dom. Vilka dom är? Och då kan du lätt kasta bollen tillbaka till dig själv: Hur jag agerar säger mycket om vem jag är. Hur är jag och hur vill jag vara? Inte inför andra utan inför mig själv. En kvinna berättade om sin relation till sin vuxna son. Han är väldigt hård mot henne och han är så mån om sin flickvän att han gör allt vad hon säger. Vilket resulterar i att han knappt träffar sin mamma. Orden var inte nådiga mot hennes sons flickvän och hur hon kunde ha ett sådant grepp om hennes son. Som om hon är en kil som medvetet satt sig emellan dom. Jag försökte återigen påpeka " Din sons flickväns agerande säger inget om dig som människa. Det finns tusen och ett skäl varför hon gör som hon gör och du kan endast fråga henne. Försök att inte ta det personligt. Det här säger mer henne än om dig. Och det säger en del om din son och det i sin tur är ju sorgligt eftersom du uppfostrat honom. SÅ på ett sätt är du också delaktig i hans agerande. Jag frågade henne om hennes sons agerande inte påminde om hennes eget beteende till hans far. Hon har låtit sig förminskats och blivit kontrollerad i sina tidiga relationer. Hennes son är väldigt lik sin mor på många avseenden. Jag frågade henne " Om du slutar och lägga fokus på flickvännen och att hon är hemsk, och istället se att han gör precis som det han sett dig göra. Hur ska du då agera för att få honom att sluta bli kontrollerad av sin flickvän men utan att också bli kontrollerad av dig? Hur kan du göra honom fri från ditt mönster och hjälpa honom att stå själv? Kom ihåg att du ska stödja den du vet att han vill vara. Inte den DU vill att han ska vara. Allt detta på några dagar. Där samtalen hela tiden återkopplar till det jag läst i Deepak Chopras bok. " Skapa dig själv på nytt". Jag har verkligen sett det som en möjlighet att själv rent praktiskt se hur teorin funkar som Mr Chopra pratar om. Det egna ansvaret och hur vi kan förändras. Så låt oss då gå till vad som KAN vara den rätta vägen att gå. Det är ju individuellt så alla gör ju som dom vill. SLUTA ANSTRÄNGA DIG med att vara någon som andra ska gilla. Fokusera på vem du vill vara och varje dag titta på ditt eget beteende. SLUTA ANALYSERA VARFÖR andra beter sig som dom gör och istället fråga dom rakt ut. Jag har nu lagt tankarna ovan i samma ordning nedan. Så svar nr 1 tillhör exempel nr 1 ovan. Så vi leker med tanken och säger att fokus borde vara typ....: "Jag sa på en gång till honom som det var. Jag tänker inte spela spel. Jag tänker inte agera utifrån en mall av hur jag borde agera. Jag tänker stanna upp, känna efter vad som händer i mig och agera utifrån vad jag just då känner. Är jag rädd säger jag det. Är jag lycklig säger jag det. Jag vägrar att anpassa mig efter en mall som säger vad jag borde göra eller inte." " I mötet med honom tänker jag sträva efter att vara den mest fantastiska kvinna jag kan vara för min egen skull. Genom hans kärlek och pga min kärlek till honom är varje ansträngning att förändra och bryta gamla mönster värt sitt arbete. Med honom känner jag mig trygg att vara mig själv, utvecklas och expandera och kunna blomma fullt ut. " För min egen skull. Inte hans. Sedan är det ju bara bonus poäng om han gillar det också. " " Varför är det så viktigt vad andra tycker om mig? Vad kommer detta ifrån? Vart någonstans skapades denna längtan efter yttre bekräftelse? Finns den i min barndom? Jag behöver finna vart kärnan till denna längtan finns för att kunna bryta den. Eller bara bestämma mig för att finna vad sann inre lycka är för mig? Yttre bekräftelse kommer alltid skapa ett behov av mer. Inre trygghet och lycka skapar frid och lugn. " " Jag vet vem jag är. Och jag behöver stå upp för den jag känner att jag är. Om någon pratar bakom min rygg om mig visar det bara mig vem den personen är och vad den står för. Jag behöver konfrontera dessa väninnor och stå upp för mig likt en krigare om jag vill ha en förändring. Eller bara släppa taget och låta livet och karman göra sitt. Hur dom agerar visar vem dom är. Hur jag reagerar visar vem jag är. " " Genom min son ser jag delar av mig. Den han idag är, har jag varit med att skapa. Hans flickvän är bara en av våra läromästare som triggar vårt gemensamma mönster. Genom att vara medveten om att han gör det jag själv en gång gjorde så kan jag kliva utanför det offer jag vill göra mig till. Genom att ställa mig utanför det hela och se från ett annat perspektiv kan jag se att hon inte är boven i dramat. Hon gör det hon gör för att hon kan. För att min son tillåter det och för att han har sett mig göra detsamma när han växte upp. När jag läker mitt drama, kommer han också bli fri. Förutsatt att det inte är så att detta är en av hans själsliga utmaningar. Att stå upp för mig som mor. Men framför allt stå upp för sig. Och den resan är hans egen. " Vi möter ju en partner ( I kärlek, familj eller arbete) för att vi just nu är på den nivån av medvetande där vi behöver utvecklas vidare inom nästa område. De är våra läromästare. Genom deras ageranden möter vi våra egna reaktioner och vårt eget beteende. Det är naivt och tro att vi är i någons liv för att endast den personen ska utvecklas. Han eller hon är här för din skull precis på samma sätt som du är där för dom. ALLT handlar om dig. Så fort ditt fokus ligger utanför dig, stanna upp och fråga dig varför. De du möter i ditt liv är i från DITT perspektiv där för att spegla den du är och vart du är. Men deras liv handlar om vad du speglar i dom. Livet handlar om att växa. ALLT du gör handlar om dig. Det andra gör handlar också om dig på så sätt att du reagerar utifrån det dom gör. Och tvärtom om. Väx, utvecklas, transformeras..... Bli en medveten varelse på denna vackra jord. Det är i mötet med andra vi har en möjlighet att se oss själva. Namaste!
