I min och Tess podd Berghagen och Tess pratar jag om ngt som jag precis upptäckt. Upptäckten kom av att jag hade en av de yngre deltagarna på en av mina kurser. Hon var den enda mellan 20-30 och alla vi andra var runt 40-55. Hon frågade mig om jag hade några råd om hur hon kan börja att tycka om sig själv och sin kropp mer. Jag bad då alla de andra, de som ville, berätta om hur dom förbehöll sig till sin kropp när de var lika ung som hon. Alla berättade förstående att de alla hade känt likadant. Att det är sorgligt nog något vi lär oss genom ungdomen att vi inte duger eller räcker till som vi är. I vårt jante lag Sverige bjuds det inte heller på upplyftande kommentarer utan vi ska hellre förstå att vi inte ska " tro att vi är något." Jag letade fram bilder på en ung Malin. Och kvinnan jag såg var vacker och skör. Och det sorgliga är att jag aldrig träffade henne. Den där söta flickan på bilden var aldrig någon jag träffade. Jag träffade en ung kvinna som var oerhört osäkert, såg sig själv som tjock och inte speciellt snygg. Hon hade mest tur vet jag att hon tänkte om sig själv. Och det gjorde så ont i mig nu. Att jag kände och hade så mycket negativa tankar om mig själv. Det är slut med det nu!! Basta! Varje gång den där rösten kommer inom mig som vill slå ner på mig ska jag säga åt henne att skärpa till sig och sluta med allt neggo snack. Jag ska njuta fullt ut för jag är så trött på jante lag och min egen osäkerhet. Som Byron Katie säger, " Om vi var helt ensamma här på jorden och inte hade någon att jämföra oss med eller höra andras kommentarer skulle vi tycka att vi själva är super snygg!! Låt oss blomma i allt det vackra som var och en as oss är. Slut med en dag till av dissande. På oss själva eller någon annan. Är ni med?? Kram Malin
