När jag var i 30 års åldern så flyttade vi upp till Järvsö för jag ville leva nära naturen och mina barn. Jag ville bli hemmafru. De första åren gick hur bra som helst men i takt med att Linn blev äldre började jag bli allt mer uttråkad. Så jag började släktforska. I timmar åkte jag mellan gårdarna och samtalade med de äldre om min mormors historia. Det var där, efter alla " vill du ha lite kaffe Malin.." som jag lärde mig att tycka om kaffe. Det var ju lite svårt att tacka nej när de så gärna bjöd. Genom dessa år uppstod en oerhörd respekt för de äldre och jag lärde mig att se det vackra i åldrandet. I måndags på frukosten på Saltsjöbadens Grand Hotel läste jag de olika mail läsare skickat in till tidningen SVD om att åldras. Jag blev så berörd. Och jag har tänkt lite på det Birgitta von Otter skrev om att det talades så lite om åldrandet när hon var yngre. Hon önskade att hon hade vetat mer. Och det finns en rädsla att beröra livets sista år. Jag tycker nog att det är känsligt även runt 50 och skrattar gott år Birgittas kommentar " Sett i backspegeln tycker jag att 50- och 60 åringar är snudd på barnrumpor." Tänk om vi kunde se det så också. Vi som tror att nu går det bara utför. Jag tror ibland att vår ovilja att prata om det är vår egna rädsla för att själva åldras. Vi ser inte åldrandet som något vackert utan som ett chanserande. Det finns en rädsla i 40...50 och 60... Ungdomen och fertiliteten är på ena sidan och döden på den andra. Och när jag läser alla dessa mail ser jag ju självklart att döden alltid finns i närheten men att det finns så mycket liv också. Och frihet. Även om döden gör sig påmind för varje år som går för de som är 70 och uppåt. Igår talade jag med en kvinnlig vän som är i min ålder. Hon är vältränad och hälsosam men hade troligen fått en liten propp. Jag och Martin tittade länge på varandra. Vi kände båda att om hon kunde få det, då kan alla i vår ålder få det oavsett träning och hälsa. Alltså hon är ju det friskaste vi vet. Skillnaden är nog bara att en vältränad människa klarar den smällen bättre. Troligen är det hans goda hälsa det som gjorde att proppen inte blev så stor. Åldras är oundviklig och kroppen förändras det är ett faktum och vi kan inte springa ifrån det. Det heter inte " om vi dör" utan " när" vi dör. Jag betraktar Martin där han sitter framför mig. Vi har precis haft ett magiskt dygn tillsammans för att fira dagen då vi träffades. Vi gör det varje månad. För vi vet att livet är skört. Och vi har inga barn som tvingar oss att kämpa för vår relation. Vi är inte gifta eller har ett gemensamt hus. Om något händer någon av oss är det bara tiden vi investerat i varandra som är det " arv" vi ger varandra. Som det ser ut nu iallafall så är det de minnen vi har som är gåvan vi ger varandra. Så med tanke på det Birgitta skriver så vill jag säga dig, du som är yngre och som nu läser detta: Att vara runt 50 år är bland det bästa vi någonsin upplevt. Att vara vår ålder ger frihet, erfarenhet och trygghet. Vi måste investera mer i vår hälsa men det är faktiskt rätt roligt och investeringen började redan i din ålder. Vi har "frihet" sexuellt för vi kan inte bli gravida och jag behöver inte oroa mig för att jag ska få mens när vi är som nu på tu man hand och firar vår kärlek till varandra. Vi skrattar mycket och respekterar varandra. Det blir och går ju inte på något annat sätt för 48 år och 52 år av erfarenhet i livets berg och dalbanan ger historier och livsöden att dela. Och vännen, du som nu ser 50 som året för tant, gammalt och nära döden, jag har aldrig varit med levande än nu. Och vi båda tycker om känslan att åldras med värdighet. Jag vill utstråla ungdomlighet men jag vill inte vara 30. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte självklart funnits stunder då vi känt oss trötta, slitna och äldre. Men att se skönheten och det vackra i min ålder anser jag är påverkat av vad omvärlden sagt till oss är ok genom mitt liv. Det är präglat av min mors oro och medias syn på att åldras. Det är inte mina värderingar. Det är värderingar jag vuxit upp med och trott var sanna. Och i min ålder måste jag faktiskt få bestämma själv. Jag är trött på att samhällets värderingar runt åldrandet är så negativt. Så jag har bestämt mig för att aktivt vara stolt över den jag är idag tillsammans med att självklart hjälpa kroppen och min hud att orka göra sitt jobb. Ta hand om mig. Det är en inre kraft och lekfullhet som är berusande härlig tillsammans med årens klokskap och erfarenhet. I den vill jag stå. Och varje gång jag känner mig äldre på ett negativt sätt ska jag påminna mig om att jag är vacker i min ålder. Vi alla är det. Låt oss hjälpas åt att känna oss vackra i vår ålder. Att allt är dom det ska. Kram
