Min hy och jag… vi har hängt ihop många år nu. Perioder har vi inte tyckt om varandra. Hon, mitt ansikte, har visat sitt missnöje med ditt och datt genom tonåren och jag har väl inte alltid gjort mitt yttersta för att hon ska vara till sin belåtenhet. Men på senare år har jag regelbundet gått till för att ge henne lite extra kärlek. Så igår gick jag och fick ngt som kalla microneedling. Det är små små stick som sätter igång cell förnyelsen och det ger också den fukt min hudterapeut smörjer in mig med en möjligheten att sjunka djupare ner i huden. Min hud blir förstås rosig och prickig i någon dag efteråt men det gör inget. För den lyser av lycka och jag med den. Denna gång var det lite extra fint att gå dit då min hudterapeut är från Ukraina. Inga ord sas mer än nödvändigt. Jag ville inte att hon skulle behöva prata om ngt som jag inte ens i min vildaste fantasi kan förstå vidden av. Dessutom tycker jag själv inte om när andra överraskar mig med att prata om mina ledsna känslor. Så fort jag kom in på salongen kramades vi bara. Länge…Och innan jag gick sa jag att jag finns om det är ngt hon behöver hjälp med.Det är mycket känslor för mig just nu. Men det går inte att jämföras med alla känslor som finns i henne som stod över mig där jag låg på britsen. För en stund fick vi tänka på något annat. Och det var väldigt skönt att få krama om henne. Namaste
