Rädslans fångenskap | Malin Berghagen

På dagens instagram skrev jag om ärlighet och att våga vara sann. Jag skulle vilja här på bloggen, som vanligt lägga ner lite mer tankar runt detta. Men låt oss börja med tankarna från Instagram. Det är sagt att den sanna verkliga friheten i människans värld är när vi känner att vi inte har något att dölja. Och med det menar jag också att även om det finns saker som vi kanske lite grann skäms över i vårt liv så ligger friheten att våga vara sann. Våga visa sina svagheter och sitt sanna jag. Att inte vara rädd för andras dömanden. När vi kan stå för sanningen om oss och inte frukta andras reaktioner av sorg eller ilska. När vi inte är rädda för att vara ärliga om våra handlingar, tankar och känslor som vi haft genom vårt liv och i vårt nu. Det är den sanna friheten. Det vi inom yogan kalla Mukti, frihet.

Allt som vi ljuger om eller som vi känner att vi behöver dölja eller som vi skyddar är rotat i rädsla. Rädsla som är planterad i oss från vår livs historia och vårt förflutna. Konsekvenserna av våra ageranden har lärt oss att vi inte är älskade i alla lägen eller förstådda. Att människan dömer.

Vår sanna natur som spädbarn är kärlek. I barnet vi en gång var fanns det bara frihet och viljan att vara sann och i kärlek. Jag skulle vilja vara så fri igen. Att släppa min rädsla för att bli dömd av andra. Fri ifrån vad andra ska tycka om mig om jag säger sanningen om hur jag känner och tänker eller det jag gjort eller gör. Därför försöker jag alltid vara väldigt ärlig på mina kurser och här på min blogg och på min instagram. Eftersom jag inte gillar att vara instängd eller fasthållen i andras uppfattningar om mig och vad som är rätt eller fel i andras ögon. Men också mina egna förutfattade meningar eller egna rädslor. Fånge i min egen rädsla och av andras brist på kunskap och kärlek eller förståelse. Eller fast i det förflutna. Det är därför jag hedrar ärlighet väldigt mycket i andra. Eftersom jag gillar frihet. Och jag tycker om kärlek.

Jag är inte perfekt. Absolut inte. Detta är ett konstant arbete för mig eftersom rädslans rötterna är djupt nere i jorden av livets smällar och andras dömande. Men jag försöker varje dag att vara sann. Men jag bestämde mig för länge sedan att ärligheten mot mig själv är den viktigaste. Att SE när jag verkligen är fast i mina egna förutfattade meningar och rädslor. Och det är därför jag älskar yogan.

För mig är det yogans främsta uppgift. Självreflektion. T e x de asanas ( de fysiska rörelserna i yogan ) jag gör är till för att ge min kropp frihet utan smärta och spända muskler. Att öppna upp min kropp och mitt sinne och mina känslor för att jag älskar frihet så mycket. Friheten att andas djupa andetag utan att något hindrar mig rent fysiskt. Att jag kan röra mig smidigt genom livet, dansa, älska, leva utan fysiska blockeringar. De asanas vi gör symboliserar det som även händer inom oss. Vi söker frihet på alla plan. Att inte vara fast i den fysiska kroppens bur eller den mentala. Det är yogans sanna natur och meningen med dess arbete.

Jag har vänner som är väldigt duktiga yogis när det kommer till Asanas. Och deras kroppar är fria rent fysiskt. Men det innebär inte att de är fria mentalt eller känslomässigt. Så när du ser yogis på instagram göra den ena fantastiska yogarörelsen efter den andra i den ena vackra yoga bilden efter den andra. Det betyder inte att de är bättre yogis än du. Det betyder inte att de INTE är fångade i sina egna rädslor. Det betyder inte att de dagligen ifrågasätter sitt dömande om andra eller sig själva. Eller att de är sannan och ärliga eller kärlek. Det betyder att de rullar ut sin yogamatta och jobbar för den fysiska kroppens flexibilitet och styrka och frihet. Men de KAN fortfarande vara fast i deras egna mentala och känslomässiga burar. Yoga ÄR självreflektion och den syns sällan på bilder. Det syns bara inom dig. I din ärlighet om dig själv.

Du kanske inte kan gå upp i skorpionen utan en vägg. Men vågar kasta dig ut i livet utan känslomässiga väggar som skydd. Eller framför allt vågar se sanningen om dig själv. Det är frihet. Det är yoga. Så nu tillbaka till samtalet om Satya ( sanning) och Mukti ( frihet).

Om du känner att du inte kan säga sanningen till andra, framför allt dom som står dig nära, var varsam om och betrakta noga den sanna intentionen som ligger inom dig. Den bakomliggande orsaken som gör att du känner så. För det är inte alltid att det handlar om att personen du vill vara ärlig emot inte kan hantera den. För rädslan och oron du bär, den sanna intentionen till varför du inte vågar vara ärlig eller säga som det är, kommer FÖRST att stjäla DIN energi och DIN kraft. Du är fången och kontrollerad av dina rädslor och ditt förflutna. Du är ett offer för dina egna rädslor. Är det verkligen det liv du vill leva, i bur?

Kanske något att tänka på den här vackra lördagen ❤️

ör jag...

Hm... jag anser att den sanna lektionen om ärlighet och sanning handlar inte om att vara brutalt ärlig till andra om vad du tycker att de gör fel eller hur de ser ut eller vad de gör. Känner du så behöver du åter igen reflektera över VARFÖR du känner ett behov av att göra det och framför allt betrakta den sanna INTENTIONEN bakom ditt agerande. Är det av kärlek eller för att skriva någon på näsan?

Den sanna lektionen om ärlighet och sanning är först att våga vara sann emot dig själv. Se hur dina egna förutfattade meningar och rädslor håller dig fången. Varför du är rädd att vara ärlig. Eller varför du har ett behöva att trycka upp sanningen till andra istället för att leverera den när de ber om den. Reflektera sanningen om dig själv i detta.

Nästa är att vara dig själv så mycket du känner att det är möjligt inför andra. Steg för steg. Att välja friheten av att vara sann och bestämma dig för att kliva ut ur buren som du själv låst in dig i, i din rädsla av att inte vara gillad eller älskad eller dömd. Och sedan stå stark i att lämna andras dömanden och förutfattade meningar om din sanning till dom själva. Försök att inte ta det personligt. Deras rädslor och deras burar är deras som dom låst in sig i.

Frihet är i ärlighet famn. Att inte låta dig vara inlåst i dina egna rädslor eller förutfattade meningar. Andras rädslor är deras arbete, inte ditt.

Frihet är också att vara i kärlek och respekt för andra. Och att låta var och en ta stegen mot ärlighet i deras egen takt. Tro mig, vi har fullt upp med att ta hand om våra egna rädslor. Och komma ner i split kräver sina steg för steg i den fysiska yoga träningen likaväl som den mentala och känslomässiga.

Slutligen..

Jag lovar dig att allt det jag nu skrivit kommer av att jag åter igen helt nyligen sett min egna rädsla. Känt den egna frustrationen bakom galler av rädslan att vara sann. Så jag rullade ut min känslomässiga yogamatta och i stillhet lät varje rörelse i mitt agerande visa mig sanningen om mig själv. Att jag inte är så stark i vissa delar och inte heller så flexibel känslomässigt i förhållande till andra. När jag såg detta om mig själv IGEN, kände mig låst bakom galler i egna förutfattade meningar och behövde vända mig inåt och SE inte bara min fysiska kropps begränsningar utan även mina mentala och känslomässiga. Sanningen om mig själv och omfamna mig där utan mitt dömande.

Och nu " ligger " jag här i min Savasana med öppet hjärta och öppna handflator och bara handleder. Med min bara nakna hals... och ser mig som den jag verkligen är. En yogini som igen fick ta sig igenom den känslomässiga Suryunamaksara och bli medveten om att det finns fortfarande saker att jobba på i livets solhälsning.

Namaste and do your practice, Malin