Sitter över lunchen på en asiatisk resturang och njuter av en tatar. Den är så sagolik vacker och smakerna blandar sig lika vackert i gommen. Jag tänker, det kräver kunskap och träning för att skapa mat som denna. Och att det måste nog vara så med kärlek överhuvudtaget. Kärlek behöver uppleva och erfara sig själv många gånger för att förstå vad som krävs för att även den ska vara vacker. Det är som med all äkta skönhet. Vi lär oss genom åren att givandet ger mer skönhet och att ta emot på samma sätt gör kärleken ännu vackrare. Precis dom ALLT som människan skapar. Ja, sånt sitter jag och tänker på över denna vackra mat.. kärlek.
