Har i månader tittat på en stor kartong med gamla dvd:n som jag tänkt slänga. Känns ju helt onödigt att ha dom kvar när det finns Netflix och HBO på nätet. Men jag kände att slänga inte riktigt var det klokaste att göra. Kanske var det bättre att gå med dom till statsmissionen eller sälja dom på blocket. Men vem köper sånt idag??? Så de blev klar som en irriterande kartong på golvet i sovrummet. Dessutom var den så tung så bara tanken på att bära ner den i soprummet kändes jobbigt. Men så igår när jag bestämde mig för att verkligen städa var enda vrå i sovrummet hittade jag en gömd dvd spelare som jag troligen i ett hastigt ögonblick slängt in i garderoben i hopp om att den skulle försvinna för gott. Så jag tittade på isaks gamla tv som stod på mitt skrivbord. En tv som han i sin tur av någon anledning hoppades skulle försvinna i mitt rum efter det att han "snott" den stora tv:n i vardagsrummet. "Hm... kanske jag ska se om jag kan koppla in tv:n och dvd:n och faktiskt behålla alla filmer istället " tänkte jag medan jag började rota i den gamla kartongen. Jag menar dvd filmer kanske också kan ge en känsla av vintage en dag. Alltså ni fattar inte vad kul det var. En sådan nostalgi tripp. Filmer jag inte sett på evigheter som åkte upp i bokhyllan och jag t o m sparade en och annan barnfilm också. Vem vet om jag får barnbarn en dag och kan höra mitt barnbarn säga " farmor kan vi inte titta på pappas filmer?". Hahaha ja ni hör ju!! Galen är jag men gissa vem det var som snabbt efter allt var klart gjorde ordning lite lätt lunch och kröp upp i sängen för att se en av mina absoluta favorit filmer? Moi!!! Amelie från Montmatre är jag, typ!! Jag identifierade mig så mycket med henne när filmen kom och just nu är jag i en sådan längtan till Paris och Frankrike igen så oj vad jag njöt av varenda minut av filmen. Jag känner nu att detta är ett kapitel i mitt liv jag inte vill ha ouppklarat. Frankrike och franskan. Har du något du alltid drömt om att göra eller lära dig men det har aldrig blivit tid till det eller livet har liksom inte riktigt stannat till just där? Jag kände att kanske är det dags att bocka av det nu. 53 år år gammal är det dags att ta tag i Frankrike på alla tänkbara sätt på riktigt nu. Jag vill inte se tillbaka på mitt 90 åriga liv och tänka, varför lärde jag mig aldrig franska? Varför reste jag inte tillbaka till Paris? Så fort filmen var klar gick jag ut på youtube och hittade en kurs i franska. Det kommer nog ta sin tid för jag är ju inte 20 längre men nu jäklar!! Tänk vad ett jobbigt " måste göras" i en kartong i mitt sovrum blev mer lycka än vad jag kunde anat. Undrar vad jag ska se för film idag? Mister Nobody kanske.... Har velat visa den för Martin så många gånger men inte hittat den på nätet. Men i min låda låg den!! Klockan är nu 8.30 på söndagsmorgonen. Stockholm badar redan i sol och jag och Bodhi letade efter ett ställe som var öppet för en kopp kaffe. Det är de saker jag saknar mest med de sydliga länderna. Där äter vi inte frukost hemma utan vi sätter oss på ett favorit kaffe och pratar med stamkunderna, grannarna eller läser tidningen. I Amelie från Montmatre är det precis det som händer. Betraktelser i kvarteret som hon följer, precis det liv jag levde i Santa Catalina och älskade att göra. Men Stockholm är absolut öde när jag och Bodhi letade oss igen kvarteret och jag började ge upp. Men så känner jag doften av nybakat bröd, kunde det vara Hemköp som redan är öppet eller kan det vara så att..... Fabrique är öppet!!! Men hur kunde jag glömma det??! Detta underbara mästerverk som var ett av de första bagerier som introducerade det franska Levain brödet till Stockholm. Ja ni förstår säkert att min mun drog sig till ett varmt lyckligt leende. Så här sitter jag nu, och bläddrar på mobilen efter lite härliga franska citat som jag kan lära mig ngt av. Delar med mig till er av två som passar till dagens ämne och önskar er med det en ljuvlig söndag. Vart ni än är... Namaste, Malin Tous les genres sont bons, hors le genre ennuyeux. (Voltaire) Alla sätt är bra, utom de tråkiga. Le monde avec lenteur marche vers la sagesse. (Voltaire) Världen är långsamt på väg mot visheten.
