Vi hade en plan, att mamma tex aldrig skulle behöva bo på ålderdomshem. Vi skulle låta henne bo hemma hos sig och vi skulle alltid ha ett rum som någon av oss kunde sova i när vi var där. Men först skulle jag flytta hem och jag och Isak skulle flytta in hos henne och vara henne nära. Hon var dessutom ofta i Järvsö så det skulle inte bli ngt problem att vi var många. Dessutom hade hon och mormor gjort likadant i många år i huset i järvsö. I januari 2018 skrev jag och Isak in oss i Sverige hos mamma. Då helt ovetande om att cancern redan växt aggressivt i hennes så annars levande kropp. Hon jobbade in i det sista och hade en sommarturné inplanerad. Men det blev inte som vi tänkt det... Först började hjärtat säga ifrån och vi alla trodde att hon fått tillbaks hjärtflimret som hon haft problem med tidigare. Men hjärtat hade " bara" fullt upp med att ta hjälpa alla de organ som kämpade mot cancern och hjärtat behövde hjälp. När vi väl gett det stöd till hjärtat som det behövde var det just hjärtat som in i det sista inte ville ge upp. Mammas passionerade hjärta. Vi fick tillslut be henne att släppa taget då resten av kroppen sakta stängt av redan. Din kropp kämpar för dig varje sekund och varje minut. Ju mer du stärker din kropp idag desto mer beredd är den när väl olycka eller sjukdom är framme. I mammas fall var det för sent. Vår lillasyster föll mer eller mindre rakt på huvudet under en genomgång på Lets Dance och det kunde gått riktigt illa. Men tack varje att hon är så stark i kroppen och mjuk i lederna och frisk för övrigt så skyddade hela hennes kropp henne i fallet. Något vi alla borde tänka på. Vi ska inte träna för att hålla oss snygga. Vi ska träna för att hålla oss friska och bra skydd när något händer. Ät bra, träna något varje dag, drick mycket vatten och håll ner på alkohol, socker och onyttigt fett. Hjälp kroppen!! För den gör ALLT för dig. Om den inte klarar av att sköta sitt jobb är det till 90 ditt fel, inte kroppens ( om vi bortser genetiskt och olycka). När kroppen ska läka är förutsättningarna den reda satt grunden. Och det ligger mycket om till dig. Var rädd om ditt tempel. Vårda också den tid du har med dom du älskar. Jag tänker varje dag på om jag hade kunnat spenderat mer tid i Sverige och med min mamma. Om det hade varit annorlunda om jag inte flyttat. Om jag inte flyttat om jag vetat att hon skulle försvinna... Kanske var det också därför vi aldrig bestämde mer än en 6 månad i taget. Om hon vetat att hon inte skulle bli 90 som hennes mamma, hade hon vårdat sin kropp ännu bättre? Frågor jag aldrig får svar på. Men jag vet att livet är nu och min kropp är det redskap jag har att uppleva livet igenom. Det gäller att vara rädd om den.
