Låt mig säga så här, jag VET att när jag blir arg förstör jag mer min inre miljö än vad min ilska skulle kunna förändra andra. När jag blir arg, drabbas JAG mest. Mina celler, min hud, mitt hjärta, mina leder och min själ mår och jobbar bäst i en god miljö. Ilska, frustration, irritation och bitterhet skapar en dålig inre miljö för vår kropp att hålla sig frisk. Största skälet till att jag är trött på arga människor är för då behöver jag jobba så hårt på att INTE reagera och bli förbannad på vad som gör mig arg med det dom gör och säger. ? För då behöver jag bläddra bland alla mina böcker och läsa ord som på detta inlägg som lugnar mitt sinne. Och det är jobbigt !! ? Om alla bara försökte vara empatiska, förstående, lyssnande och snälla skulle ingen behöva bli arg. Byron Katie säger : “Defence is the first act of war.” Ja... Så är det faktiskt. När jag känner mig hotade och går till motattack och försvar då är kriget igång. Men om jag säger: " Ok... så det är så här du känner... ge mig någon minut bara att titta på det här i tystnad." Vad jag gör då är att fundera över varför JAG är irriterad, varför JAG känner mig attackerad eller hotad, vad I MIG som gör att jag känner mig drabbad och behöver slå tillbaka. Som en av mina yogisar sa " När vi blir arga är vi mitt i forsen. Mitt i vårt ego och i vårt försvar av vad som än känner sig hotat. Om vi tar och går upp på stranden en stund stillas ego och vi ser från ett annat perspektiv. Men framför allt lugnar vi oss lite. Om vi går upp på berget, ser vi helheten och att allt och alla kommer från olika förhållnings perspektiv och erfarenheter. Vi ser att attack kanske inte är det bästa sättet att nå någon eller nå förändring. Så jag förstår ”ignorera”. För då 1. .. påverkas inte min inre miljö av stress, frustration eller oro. 2... får jag tid att reflektera varför jag blir irriterad på vad dom än sagt och gjort. 3.... kan JAG ta ansvar över de 80 % som är min frustration och låta den andra ta hand om sina 80 % så vi kan kan prata om våra gemensamma 20 % i lugn och ro och som är det faktiska problemet. 4..... kan jag fokusera på att försätta att gå kärlekens och moder jords väg i lugn och ro. Människor tänker olika och agerar olika. Om människor ska få "ha rätt" att vara arga på att andra för att de anser att de gör och tänker " fel", då har också människor som skiter i miljön rätt att göra det dom tycker är rätt för det är deras sanning. Så det blir " sanningar " som slåss mot varandra. Känns så galet onödigt. Visst förändring sker men hur många arga ryker med på kuppen av förändring? Jag tror på den förändringen som kommer från att acceptera att vi ser saker och ting olika men finner vägar genom att våga gå före, stå upp för vad vi tror på med ett gott hjärta och visa vägen genom att leva den. Och att tillslut är vi så många som vill gå den vägen att vår väg "vinner". Som min Martin sa, " Förändring sker inte pga att många är arga och gapar och skriker om förändring. Förändring sker när tillräckligt många TROR på budskapet och går den vägen. The tipping point. När information, möter passion och engagemang och det kan uppnås utan ilska. " Många föregångare stod på barrikaderna och skrek och skapade förändring. Men var det deras hat och deras hårda ord som skapade förändring varje gång? Var det inte deras godhet, deras tro, deras vilja att sträcka ut handen och säga " Vi är lika, vi måste hålla ihop, vi är tillsammans i det här landet, på den här planet." Jag försöker varje dag acceptera att alla inte tycker som jag. Jag försöker varje dag se andras 80 % av skit som kommer med deras ilska och tala om för mig själv att den tillhör inte mig så "Malin låt den inte förstöra ditt fridfulla sinne eller ditt välmående" viskar jag tyst till mig själv. Och när jag mår bra i sinnet mår min kropp bra och tillsammans kan dom skapa en god och bättre värld. Det är min sanning. Jag respekterar din. Men detta är min väg. Jag klarar inte alltid att leva upp till den. Men jag försöker... varje dag. Namaste! Kram
