Gamla köket är borta… Detta är inte ett Reklamsamarbete men eftersom jag själv älskar att göra om hemma kommer jag berätta mer detaljerat vart jag köpt vissa saker ifall det inspirerar dig men allt ni ser har vi själva valt och betalat. Bara för att vara tydlig. Tråkig information att börja en text med men det är som det är. Nu till min morgon. Jag sitter nu, ett år sedan Ulf Gunnarsson var här på vår gård och lyssnade till våra tankar om det vi ville skulle bli vårt nya kök och nya vardagsrum, och känner total lycka. Det blev långt över mina förväntan. Martin sa igår att det är en speciell känsla i kroppen när du gjort allt själv. Och han syftade då på det som håller på att bli vår nya toalett. Jag känner likadant fast här där jag sitter i vår soffa och ser ut över det som en gång var gårdens kök. Ulf. tittar på vårt gamla kök och lyssnar in våra ideer. Det är söndag förmiddag och min kopp te värmer mina händer i den kopp som jag köpte på Auctionet för några månader sen. De koppar som påminner mig om min modellmamman Carita Järvinen efter våra år i Paris när jag var runt 18 år, Och jag har alltid upplevt att jag är en blandning av hippi och fransyska tack vare Carita. Och vår kärlek till auktioner hade vi gemensamt. Jag betraktar Martins vackra ekbord som han och hans exfruköpte när de byggde sitt hus en gång i tiden. På bordet står ljusstakarna som jag och min exman köpte av smederna i Wira tillsammans med saltkaret från en av mina favorit kaféer i Santa Catalina. Våra liv möts i vårt hem. Så vackert! På väggen hänger fototavlan av Andres Lundberg som jag fått låna av Kristin då hon hade ingen plats för den just nu. Jag älskar den för jag älskar elefanter och Ganesha den indiska guden. Jag är lite extra stolt i dubbel bemärkelse över glasdörrarna in till skafferiet. Cristinas vinkällare Min väninna Cristina har en vinkällare i sitt hus i Frankrike som har glasdörrar och jag har alltid tyckte det var så vackert. Och på så sätt måste vi alltid ha det städat och fint i skafferiet. Skafferiet blir som ett smycke, en plats dit ögat gärna faller. Jag googlade länge innan jag hittad det som passade mig hos Stolt smide och design eftersom jag vill ha glas som håller skafferiet svalt utan att släppa in det in i vardagsrummet. Nu får jag ha på mig tofflor när jag ska in dit trots att det är i vardagsrummet. Vårt skafferi På andra sidan glasdörrarna hänger det japanska hänge med tecknet som står för lycka i hemmet. Det fick jag av min vän Kari och det har följt med mig till många av mina hem genom åren. Lampan på piedestalen är från min mamma och för första gången har den verkligen kommit till sin rätt i mitt hem. Och blomman under den är från en av mina söners vänner när han kom hit på besök. Den blommiga tapeten bestämde sig Martin för då jag bönade och bad honom följa med mig in på Hagmans golv och färg. Jag ville ha en tapet som både stod för det blommiga som tidigare generationer haft i hallen här på gården och engelskt hem. Han gick in, hittade den direkt och gick ut. Jag älskade den! Och honom! Haha! Golvet var enklare att få honom med honom att välja. Det hittade vi hos Colorama och är ett ekgolv men den där enklare tunnare varianten då vi kunde inte göra rummet ännu mindre än det redan var. Det är nämligen väldigt lågt i tak här. Det är spliningsbart dock så inte för tunt. Det blev så vackert tillsammans med Martins bord och mattan från Ikea på Mallorca som jag köpte en jul. Färgen på väggen går i en vitgråfärg som jag hittade i en färghandel på Östermalm. Den färghandel som jag alltid gick in i när jag bodde hos mamma. minns inte vad den heter… jo Flügger färg!! Det är så vackert tillsammans med dörren som fortfarande har den färg som alltid varit där. Jag tänker inte måla om den. Pizzavalvet är borta. Just ja! Den torkade chili på bordet är från vår trädgård i somras. Och den lilla kryddkorgen har Martins pappa Mikael flätat. Peppar och saltkaren hittade vi på gården. Hyllorna till höger på den första bilden blev till när ett missförstånd uppstod mellan snickarna och sotaren. Så då gjorde Martin hyllorna i form av ett skåp som går att lyfta ut ifall sotaren vill titta in bakom vedugnen som är där bakom. Där i hyllan har vi lite kokböcker och minnen från vårt liv på varsitt håll. Precis som överallt annars här på gården och i lägenheten Stockholm. Porslinskruka från mormors vänner.Det är precis så jag alltid önskat att ett hem ska vara. Något som berättar om mitt liv och som ger mig en skön känsla och tar mig tillbaka till platser som jag håller kär. Som porslinskrukan från mormors zigenarvänner Salome och Tcharko. Ja jag kan faktiskt inte kalla dom något annat för romer var dom inte. Dom var svenskar som reste med ”resande” och de kallade sig zigenare. Jag fick den redan som barn när jag var där på besök. Ja livet… minnen… mat och gemenskap med familj och vänner. Lyckan är fullkomlig här där jag sitter i soffan. Det blev precis som jag önskade. Nu behöver jag gå och städa. Det är ju sportlov för Stockholmarna så imorgon kommer min dotter Love och hennes Rasmus och bonusbarn upp till Järvsö. Myyyyyys! Kram Malin Ps: Nu är kl 16.35 och ljuset letar sig in genom fönstret i väster. Jag stannar till… njuter och tar mig en kopp koffeinfritt kaffe i tunna kaffekoppar som jag hittade i ett skåp på gården. Bredvid soffan står lampan som mamma hade vårt hem genom många många år. Kanske var det hon som lärde mig att inte köpa nytt utan att använda igen och låta minnen flöda. Bordet köpte jag på Indiska under ett hemmahos reportage närmast bodde på Idungatan. Det har rest med mig överallt det med.. Ja sån är jag. Kram
