Älskade mamma, idag är det två dagar kvar tills det är exakt 4 år sedan du somnade in. Den senaste veckan har jag tänkt på dig varenda dag. Pappa ringde igår och berättade om när Simon, din manager, hade sagt ja till en spelning i Östtyskland. Du och pappa tyckte det var lite obehagligt men du litade på Simon. Pappa berättade att det var riktigt skrämmande när ni passerade vid muren som reste sig mellan öst och väst Tyskland. Ni hade sett hur poliser hade kapat tv antenner uppe på taken för att de inte skulle kunna se program ifrån väst. Du fick inte betalt i pengar för det gick inte utan fick peka ut antikviteter som sedan skickades till dig i Sverige. Du hade fått silver bestick men det fanns en chans att tullen skulle beslagta dom om de öppnade din väska. Pappa var så nervös när ni gick igenom tullen. Men du slängde upp din handväska med besticken som om du inte hade någon oro alls i kroppen vilket gjorde att de inte ens tittade i din väska. Du var så cool!! Jag undrar så vart de besticken försvann sen. Möblerna finns fortfarande kvar hemma hos oss och på museet. Du var ständigt på väg mamma med en rastlöshet i kroppen som gjorde att du aldrig riktigt satt still. Förutom när det var VM i någon sport eller nyheterna. Du älskade verkligen idrott i alla dess former. Att nu sitta här med boken gör mig varm kroppen. Jag är stolt över vad vi åstadkommit för det har inte varit lätt. Många känslor, olika upplevelser, mycket saknad och massor med härliga minnen. Jag saknar dig oerhört. Det finns stunder då jag verkligen känner mig rotlös för att du inte finns här. Du tog alltid hand om mig. Tog hand om oss alla förstås men jag tror att det också är viktigt att få prata om mina egna känslor. Det är därför jag tycker om vår bok. För det är var och en av oss tre systrars berättelse. Hade någon av oss problem försökte du alltid lösa det. Och jag saknar att ringa dig. Mest för att prata om mina barn som jag så fort något hände i deras liv berättade för dig. Men också vår kärlek till blommor och skott. Vårt sista sms till varandra var just om blommor. Mina blommor älskade verkligen dig och blommade som aldrig förr när du var på besök. På mitt kontor där jag sitter och skriver mina böcker och lägger ut mina yogavideos är fylld med blommor. Även blommor som var dina. Jag har tex fortfarande orkidéerna kvar. Så det blir liksom som att jag går och pratar med dig varje dag. Som du säkert sett klarade inte avokadon sig utan gav upp nästan omgående när roten slog i botten på krukan. Men jag får göra nytt försök snart igen. Jag tror däremot att fredkallorna kommer klara sig efter att jag delade på dom. Och du har väl sett Julstjärnan som fått röda blad igen efter att helt ha vissnat ner efter jul. Visst är det fantastiskt!!! Det var solen den behövde mamma!! Så klart! Den är ju en latino. Det växer så det knakar här på kontoret och jag tror det också beror på att jag är väldigt lycklig här. De känner det. Jag brukar beskriva mig själv i min roll som yogalärare och författare som en fyr. En som försöker sprida ljus från den punkt de står. Du var min stora förebild där och är fortfarande. och tänk... när du och jag fikade en dag där på sjukhuset så fick du just detta på din lilla tepåse. Så fint!! Det är den 1 april och jag sitter med boken i min hand. Det är inte ett aprilskämt utan alldeles sant. Jag är säker på att du lyser upp himlen ordentligt nu där du är mamma och vi hoppas, mina systrar och jag, att vi genom vår bok kan sprida mer av ditt ljus i världen och hoppas att det smittar av sig. Till fler fyrar för kärlekens ljus. Älskar dig! Malin
