Jag och mamma När jag varit fem månader i din mage fick du allvarliga blödningar och läkaren rekommenderade dig att göra abort. Det kunde varit ngt allvarligt fel på mig. Men mamma du sa nej. Du vågade tro på mig och klev ut i det okända. Du kramade min pappas hand och sa att ” Vi ska behålla barnet. Be honom gå. ” Trots att du visste att det kunde vara ngt som gått fel där inne i magen. Mamma.. Inget har varit sig riktigt likt sedan du lämnade. Och jag har misskött min kropp och min själ när jag sprungit ifrån saknaden av dig. Du som gav mig liv. Inte bara en gång utan två. Jag tror det var det tumören ville tala om för mig. Få mig att stanna upp och säga ” Vad håller du på med?” och åter igen fick jag en chans till att välja livet. 55 år…. Vet du mamma jag älskar den siffran. Den lyser erfarenhet, mognad och möjligheter. Nu väntar något nytt… Hur vill jag spendera de närmaste åren? Hur ska jag vårda de chanser jag fått? Vi.. oss.. du.. Denna dag min 55 års dag ska mitt hjärta vila i din famn. För jag saknar dig så oerhört mycket. Och jag är så innerligt tacksam över att du trodde på mig och du slutade aldrig tro på mig mamma. Att det fanns en mening med att just jag skulle få finnas. Jag lovar dig att f r om idag ska jag leva mitt liv till 100 % i mitt hjärta. Förverkliga mina drömmar. Och lyssna på min inre röst. Den röst du lyssnade till där på sjukhuset när de vill att du skulle sluta tro på mig. Tack älskade mamma för mitt liv. Och nu börjar nästa kapitel av det. Och jag ska Leva Livet. Jag älskar dig
