På mina kurser på Tofta retreat så jobbar jag väldigt mycket med att deltagarna ska hitta svaren i vad deras hjärtan vill säga dom. Och så blev det även för mig denna vecka. Efter att ha haft två kurser under en vecka nere på Tofta så har även jag fått landa i insikter om vad framtiden bär och vad jag vill. Och så har det varit för både mig och Martin på sätt och vis fast på varsitt håll. Medan Martin gjorde avslut och rensning hemma i sthlm gjorde jag mitt under stunderna mellan passen på Tofta. Ibland gick det timmar medan vi inte pratade och då vi bara skickade bilder till varandra vad vi gjorde just då. Kvällarna blev i samtal om vår dag och om drömmar om vad som väntar 2022. Vi var båda väldigt stolta över varandra i vad vi båda tagit tag i fast på två helt olika sätt. Regn och hagel sista dagen på Tofta När han äntligen dök upp nere i Tofta var vi båda väldigt nöjda med vår vecka på varsitt håll men också väldigt trötta. Vi somnade trygga och nära i vår lilla husbil. Nu väntade några dar att nära vår kärlek och de inplanerade äventyr, den lilla stund som är kvar av sommaren. Först ut var Varberg som jag alltid velat besöka pga surfingen som finns där. Eftersom Martin måste vara i Mariestad senast söndag kväll för premiären av bock jakt så var tiden knapp. Kanske onödigt att åka söderut i 30 min men absolut värt det. Det första jag gjorde var att rusa ner till havet och titta på alla surfarna medan Martin tog en siesta i husbilen. Jag var helt salig!! Det blåste rejält men solen sken och ALLA var ute i vattnet. Vågsurfare, vindsurfare och kitesurfarna. Det jag var mest lycklig över var känslan som jag inte känt på ett tag. Att jag kunde gjort vad som helst för att surfa. Ett sommarregn svepte förbi och jag satte mig på Britas och tänkte på mina surfäventyr i Costa Rica, Biarritz, Sri Lanka och Galicien. Så tacksam över att jag vågade. Jag var 49 år när jag lärde mig att surfa och jag är så lycklig över att jag följde min dröm. Martin kom ner och vi bestämde oss för att göra ett undantag i vår regel att inte äta fisk som var köpt. Martins mamma fyllde år så vi firade henne med fish and chips på engelskt vis och det var såååå gott. Vinden, platsen, sällskapet och maten gjorde allt perfekt. Vi hade fått perfekt läge på Agrells camping och somnade gott på kvällen. Vinden susade utanför och ibland knackade regnet på taket. Idag har vi varit nere på Surfers och kollat in vart vi kan hyra bräda nästa gång vi kommer och kanske lära oss kitesurfing. Frukosten bestod av att vi delade på en väldigt god pizza och en varsin kaffe. Min systerdotter Sara kom förbi med 16 åriga Isha och det blev mycket prat om djurens bästa, jakt och vegan mat. Sara jobbar som Djurskyddsinspektör för hon har en stor passion för djurens välmående. Hon är som jag som äter vegan mat större delen av tiden och bara animaliskt från det som är jagat eller fiskat av vänner eller köpt på ekologiska gårdar. Hon har sett så mycket genom sitt arbete och vet till 100 % att djur har känslor så hon skulle aldrig komma sig för att äta mat från massproducerande gårdar vilket animaliskt från affärer alltid är. Även mjölkprodukter. Två finingar pratar djurvård. Toaletten fick mig att tänka på mina surfvänner på El Aquanauta på Mallorca. Ville ta med mig varenda skylt hem men jag fota av dom. Såååå sant och något både jag och Martin känner just nu. Vi tog en promenad tillsammans och njöt av den friska vinden. Hit ska vi verkligen tillbaka en dag. Nu väntar Mariestad och bock jakt. Inte för mig dock men för Martin. Jag ska filma nya yoga filmer till mina yoga kanal online.Jag hoppa så innerligt att han får en fin jakt dag. Han har saknat naturupplevelsen och nu mer än någonsin om han har tur får han med sig mat hem som vi kan äta av under hösten. Inte köpa i affären. Vart livet bär hän vet varken jag eller Martin men vi vet att nu väntar ngt nytt för oss båda men tillsammans. Vi båda känner att vi är på en plats i livet där vi prioriterar annorlunda nu. Att varje dag välja känslan av lycka om vi kan och det är var och en av oss ansvar. Martin sa ja till att låta mig få äntligen se Sveriges svar på Biarritz och låta mig drömma om att komma tillbaka. Jag följer honom på bockjakt. Och i vår lilla husbil och under de enklaste formerna skrattar vi och drömmer vidare. Vad han vill och vad jag vill och vart vi kan mötas i det. Men vi drömmer inte bara utan vi upplever ögonblicket här och nu mer än någonsin. Om några dar vänder han tillbaka mot sthlm och de uppgifter han måste avsluta där och jag kör min son till hans internat. Så varje stund tillsammans är vår och så fin. Mycket skratt blir det. Var rädd om er där ute. Välj det goda. Inte för andras skull eller för att vara en god människa utan för den sköna känslan det skapar inom er. Namaste, Malin
