7 februari 2024Hej! Hoppas allt är bra med dig vart du än är i världen. Jag är just nu i Järvsö för att förbereda för det kök som i nästa vecka ska upp här på gården. Vi har ju renoverat sedan i oktober och nu är allt klart för att köket ska upp. För två dagar sedan kom Ulf Gunnarsson hit med sina två söner och bar in köket tillsammans med oss. Ulf är i min ålder och bor i den lilla by som mamma har sitt hus i Järvsö. Så vi har känt varandra rätt många år nu. Hans pappa ägde kökinredlingsbutiken på den tiden jag och Tommy flyttade till Järvsö. Och var den som inredde det kök vi då hade. På den tiden så var det Ulf som hjälpte sin pappa och nu är det hans söner som hjälper honom. Jag minns en gånger vi satt i bilen på väg från deras butik i Ljusdal till Järvsö. Vi åkte på den raksträcka som ger en fantastisk vy över Ljusnans dalgång och jag minns att jag sa " Ser du hur otroligt vackert det är här Ulf? " Och han tittade ut genom fönstret och ner på den vackra slingrande älven och sa " Nja et är lätt att bli hemmablind. Jag åker så ofta här så jag tänker inte på det så mycket. " Jag vet att jag då tänkte att " Hemmablind" var något jag aldrig ville bli. Brukar du tänka på sånt? Att platser och människors skönhet eller deras godhet också för de delen är så självklar och du har sett den så mycket att du börjat bli hemmablind? Har du tex en tavla om du så gärna ville köpa men nu några år senare och den sitter där på väggen så stannar du sällan upp och betraktar den med samma lycka eller förundran? Eller din partner tex. Hur ofta är det så lätt att vi glömmer bort den där kyssen när vi kommer hem eller att tala om hur vacker den andre är? Vi tar dom och livet lite för givet. Jag tror vi alla mår bra av att stanna upp en stund och betrakta det vackra i våra liv och insupa det med två tre inandningar. Att känna lycka är hälsosamt. Att använda alla våra sinnen och berusa oss en aning över det som är ljuvligt och uppskattat i vår närhet. En vacker utsikt. Doften av våra barn eller våra barnbarns nyss schamponerade hår. Smaken av en vällagad måltid eller fåglarnas melodi när de upplever att det är vår. Eller huden på vår älskades kind. Jag vet inte men just idag känns det som att det ska få mitt fokus. Att använda mina sinnen helt och fullt och tala om, utbrista högt, det som är livets gåvor eller vackra ögonblick. Och så andas in dom i varenda cell i min kropp. Ja så är livet för mig just nu. Berätta gärna vad du lätt kan bli hemmablind på. Och vad du ska bli bättre på att se, lyssna till, smaka, dofta eller känna. Var rädd om dig, och vi " hörs" . Kram Malin
