Vår fina Bodhi ♥️ Han kom in i vårt liv som skydd och trygghet. En ängel som var snällare än snällast och betedde sig mer som Scooby Doo än en vakt hund. Men två gg på Mallorca när riktig fara var på väg stod han stark bredvid mig och Isak och ingen vågade komma nära. Vi var chockade. 😂 Han som mest gömt sig bakom mina ben visade att en gränsen var nådd. Han var så stolt efteråt! Allt för ofta har jag inte gett mig den cred jag förtjänar för det jag åstadkommit eller tron på mig själv inför det jag velat göra. Alltid så osäker i unga år och tyckte att alla andra lyckades bättre än jag. Men nu när jag tittar tillbaka och ser mig själv sitta där, fasiken bra jobbat Berghagen! Ja borde vi inte ge oss själva en klapp på axeln för alla gånger vi faktiskt lyckats sätta gränser, stå upp för vad vi vill i livet och de drömmar vi faktiskt fångat? Om jag tänker efter så har jag ju gjort så mycket jag alltid drömt om att få göra. Även om det blev i liten skal så vågade jag ju i alla fall att stå upp för min dröm. Bra där Malin! När jag läser texten till den här artikeln tänker jag på vart jag var då och vart jag sedan hamnade. Jag hade haft en kortare modellkarriär i Paris, England och Japan. Egentligen så kort att den nästan inte räknas men jag gjorde det under två år i alla fall. Såg platser jag aldrig sett förut och en värld som var väldigt olik mig men alla sa ju att jag borde. Jag följde dock mitt hjärta och flyttade hem, blev med barn ( som jag alltid drömt om) och gjorde mitt första teater framträdande. Jag gjorde rederiet, Wallander och fick guldmask för min roll som Linda på Intimans scen. Min tid som skådespelare var också rätt kort för jag ville ngt annat. Och jösses vad livet rullade på sen! Jag gifte mig, flyttade till järvsö och blev hemmafru, något jag också alltid drömt om. Katastrof skrek feministerna men jag var lycklig. Jag började släktforska när barnen var i skolan eller sov middag, tog en kurs i yoga och öppnade min egen yogastudio i ett stall. Började blogga och skrev en bok om yoga. Jag skilde mig, flyttade till sthlm och började på Lugna Favoriter. Jag kom på att jag skulle ha yogakurser utomlands för det var det enda sättet jag efter skilsmässan skulle kunna ha råd att resa med mina fyra barn. Det började med en gång per år. Det blev som mest 11 resor per år men då fick mitt klimathjärta nog. Jag skaffade Bodhi efter att en stalker hotat min familj. Flyttade till Mallorca med yngste sonen Isak ( för det hade jag alltid drömt om) och Bodhi. Året innan jag fyllde 50 började jag vågsurfa. Jag hade drömt om det sedan filmen Point break. Jag blev aldrig någon grym surfare som tog de stora gröna vågorna. Jag var för rädd för djupt vatten. Jag lekt mest på de vita skummiga vågorna men var extremt lycklig för det lilla. Jag vågade ju! Bestämde mig för att flytta hem för mina föräldrar blivit äldre men fyra månader efter att vi flyttat hem somnade mamma in. Jag träffade Martin, flyttade till Sundbyberg och har idag skrivit sammanlagt 6 böcker om hälsa. Så när jag tittar på bilden med Bodhi ser jag en kvinna som fött fyra barn och redan då upplevt rätt mycket. Inga miljoner på banken men ett rikt hjärta av upplevelser. Inga stor dåd eller mästare titlar ( förutom fyra mästerverk vid namnen Christopher, Love, Linn och Isak) men i liten naggande god skala har jag gjort det jag drömt om. Sett platser jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva då jag var 20 år och hade min första son Christopher på armen. Fasiken vad duktig jag varit på att fånga livet och följa hjärtat även om andra ansett att jag varit tokig som gett upp trygghet för drömmar. Men jag ångrar inte en sekund. Lärde mig dock aldrig spanska för jag älskade franskan mer och än idag har jag inte gett upp hoppet om att en dag kunna prata det. Franska alltså. Men jag lärde mig så mycket annat. Att leva fullt ut tex! Jag är 56 år idag och känner att det finns mycket kvar att uppleva. Jag vill hitta min gård där jag kan leva i samklang med naturen och människor kommer till mig för yoga och kurser. Jag ska bara hitta platsen där livets nästa steg kan börja. Litet eller stort. Spelar ingen roll vilket. Att våga är frihet! Om du skulle tänka på allt du har åstadkommit, litet och stort, och ge dig cred’ för det istället för att slå ner på dig själv för det du ännu inte lyckats med. Så tror jag att dörren och möjligheten för nästa dröm öppnas fortare än om du beklagar dig. Tror du inte? Så försöker jag tänka i alla fall. Se på ditt liv och känn tacksamhet och skriv sedan ner nästa dröm. Ge inte en sekund av tvekan din tid. Dröm, skriv och kladda ner och upplev det som det nästan är här är nu. Och sedan lägg det åtsidan utan tvivel. För om vi tror kommer vi längre än om vi inte tror. Och om vi känner att drömmen kan bli sann har vi i alla fall varit lycklig en gång. Blir den verklighet… ja då har du upplevt den två gånger! Kan det bli bättre än så? 😘Kram Malin
