Mamma Barbro var ren kärlek och medmänsklighet.Först vill jag säga förlåt för lång text. 😂 Men mycket känslor nu i Berghagen. När det blir kris i vårt inre eller i vår närmaste krets kommer vårt sanna jag fram. Men också vår villkorslösa kärlek till och för varandra. När vardagen rullar på har vi fullt upp med vårt och vi märker titt som tätt att tiden inte räcker till för familjen och vännerna. Men vi låter vardagen fortsätta att rulla på och vi med den. Ibland kanske vi t o m upplever att vi glidit ifrån varandra. Ett antagande som sällan är sant. För när vi hamnar i kris och när vi hamnar i situationer där vi vet att våra kära behöver oss eller vi verkligen behöver dom och sträcker ut en hand som säger ” Jag behöver dig och jag klarar mig inte själv”, då finns vi där. När någon väljer sin vardag och allt som är med den väljer vi inte bort andra. Vi väljer oss själva. Och det är ju allt som kloka inspiratörer försöker säga. ”Välj dig! Offra dig inte för andra. Stå upp för dig” Så vi gör egentligen inte ngt fel. Vi väljer oss och det liv vi älskar. Och jag upplever inte att jag blir bortvald av vänner eller familj när jag inte ser dom så ofta utan väljer att tänka att det inte handlar om mig utan att deras liv och allt som finns i den som sagt. Men så krisar vi och då saknar vi dom som verkligen har en plats i vårt hjärta. Och då finns dom där. Dom som säger ” Behöver du mig säg bara till.” OM de vet om att vi behöver ett stöd förstås. Det är det viktiga att komma ihåg när vi blir oroliga att vi tappat bort varandra i vardagens snabba tempo. Att vi minns att när det verkligen gäller då står dom där. När det gäller är vi där. Och det är så det ska vara. De senaste månaden har jag upplevt så mycket kärlek. Jag och lillasyster Maria som inte vuxit upp med varandra som jag och Kristin har pratat med varandra flera gånger om dagen och verkligen visat för varandra att även om vi lever separata liv så är vi 100 % vid varandras sida. Vi har visserligen alltid haft en nära kontakt som varit självklar även om vi inte setts. Hon är ren glädje och skratt och har så varit sedan hon kom in i mitt liv när jag var 10 år gammal. Nu när pappa vårdas på IVA och vårt liv vändes upp och ner har vi två tillsammans med pappas fru Eva ( Marias mamma) varit et fantastisk team. Och bakom oss nära har våra män Olof och Martin ståt med sitt fantastiska stöd. När en förälder är på IVA så får vi ju inte vara där hela tiden. Vi behöver respektera deras arbete och de andra patienterna. Och i familjerummet får det bara vara tre familjemedlemmar i taget från varje familj och det kan bli rätt trångt. Dessutom så är alla som är där extremt sårbara som är där inne eftersom vi alla upplever ett trauma. Någon i våra familjer är allvarligt sjuk. Dessutom får vi bara vara två åt gången i sjuktalen hos den anhörige som är sjuk. Så vi har turats om så pappa alltis får besök sav någon av oss. Så jag har åkt mellan Järvsö och Sundbyberg ( 70 mil tur och retur) var annan dag och vi har turats om att sitta hos pappa en stund om dagen. För att att belastningen av samtal inte ska bli för stor för Eva hjälpa vi åt att ringa runt till vännerna med sk update. Den fantastiska kärleken mellan oss och familjen som grund gör att vi känner att vi klarar allt. Och det känner den som är sjuk, eller i kris. Att känna den kärleken gör oss hela. Vi blir starkare och patienten som är sjuk likaså när vi håller ihop. Och det var det jag nu ville komma till. Inte prata om pappa utan om hur vi alla behöver varandra. Jag upplever att vårt land är i kris just nu. Dessa gängkrig har gjort att vårt land är ansedd som ett farligt land att vistas i av några. Koranbränningarna har inte gjort att publicitetet om vårt kärleksfulla land blivit bättre. Dessutom upplever jag som säkert många av er att världen är lite upp och ner för övrigt och vi kan inte blunda för det längre och springa på i vår vardag. Vi behöver stanna upp och se att vår omtanke om varandra behövs för varandra. Det är en turbulent tid där ute för oss alla på olika sätt. Gäng som bråkar med varandra, mord, explosioner. Dessutom inflation och ekonomi som går upp och ner. Det är lätt att vi skandinaver stänger in oss och duckar för samtalen när vi nu mer än någonsin behöver göra vår röst hörd. Vi behöver visa i vårt grannskap, litet eller stort, att vi håller ihop och att vi vill se att våra politiker gör kraftansträngning att det ska bli bättre. Vi får inte tystna och ” sköta oss själva” vi behöver prata med varandra, bjuda in varandra, ses ute på caféer och restauranger eller hemma hos varandra och prata och hålla om så ingen känner sig rädd eller ensam. Vi behöver använda våra sociala medier till att ge ljus, upplysning och stöd. Det kan inte vara så svårt för även om vi står inför dessa problem så lever vi inte i Ukraina, Syrien eller är fast på en båt som flykting i medelhavet. Vi är många som trots all oro är ” ok” här i Sverige.Och utifrån det måste vi försöka hålla ihop. Vara snälla mot varandra och stötta varandra och sträcka ut en hand. Inga fler ungdomar får dö! Vi behöver att Sverige säger nej ordentligt nu tillsammans men också undviker att stänga dörren om oss utan istället öppna upp för värmen i våra hem. Tillsammans är vi starka! Sverige är ett sådant underbart land. Här får vi mer än någon annanstans vara den vi är, älska vem vi vill, säga vad vi tycker och känner. Vi lever i en demokrati där vi tillsammans håller om varandra och vill lyssna på allas röster. Även de vi inte förstår. Vi gör inte skillnad på folk och folk även om vi fortfarande upplever det på några platser så har vi kommit så mycket längre än andra länder. Vi i Skandinavien måste hålla den fanan högt. Den som står för omtanke, kärlek, likas värde, frihet och respekt. OCH LIV!! Vi dödar inte! Vi är den delen av världen där pengarna inte används till krig eller hög kriminalitet utan till forskning för långt liv och hälsa! Nu måste vi hålla ihop. Och vi behöver sprida kärlek, respekt och medmänsklighet mer än någonsin. Vi behöver ställa krav men också visa vårt stöd till våra politiker att göra ngt NU. Vårt land och vår del av världen behöver visa att vår väg var inte fel väg att gå när vi genom hela 1900 slogs för allas lika värde och fred. Nu mer än någonsin. Du är värdefull. Din omtanke behövs i världen.Det är inte försent att vara den familjemedlemmen du vill vara. Vännen du vill vara. Den medmänniska du vill vara i vårt vackra land och på den här planeten. MÄNNISKAN du vill vara. I kris oavsett vart den krisen är, inom oss eller utanför oss behöver vi varandra. Den personen är vi i vår familj just nu. Men även genom ett leende på tunnelbanan, en hjälpande hand med en väska eller ett telefonsamtal för att bara säga ” Jag finns här”. Vi människor kan vara fantastiska i vår omtanke om varandra. Den människan vill jag vara. Och det är det enda jag kan ansvara över. VEM jag ÄR. Nu mer än någonsin. Kram Malin
