Som några av er vet så är morgonen min. Då jag får i tystnad gå runt i mitt hem och njuta av allt det vackra som morgonen ger. Helgen har vi spenderat på landet och det gör mig alltid extra gott. Denna morgon doftade det vår i köket när jag kom in i det ljus fyllda rummet. Jag stannade till och undrade så vart doften kom ifrån och det var förstås de kvistar av körsbär och äpple som jag satt i vatten som redan blommade så vackert. Doften spred sig in i min kropp och tillsammans med solens varma strålar var det oundvikligt att inte le med hela mitt väsen. Nej jag hade inte börjat se på nyheter än eller kolla i mobilen. Denna stund är så viktig för mig. Det är en stund av samtal med min själ, med min familj och mina vänner. Så det enda som jag gjorde var att skicka en bild till våra gemensamma sms tråd bland min familj och mina vänner och berätta om min nya upptäckt. "Våren är i mitt kök! ". Jag gjorde en väl utspädd kaffe, min sk kaff-te. Det är inte längre kaffe utan snarare hett vatten med en smak av kaffe. Och satte mig sedan i solen ute på terassen inlindade i filtar och mina tjocka varma tofflor. Mobilen låg inne på laddning och det var bara jag och naturen som sakta värmdes upp av morgonljuset. Jag tänkte på den lilla lapp jag har som ligger på mitt skrivbord vid medmänsklighetens gudinna Kuan Yin. Det står " Att leva utifrån ett gott hjärta". En av de viktigaste tankarna inom Tibets filosofi. Vad betyder det egentligen i litet eller stort? Och går det att sträva efter? Jag tycker att de senaste åren och nu detta krig handlar väldigt mycket om den frågan och den viljan. Mina tankar snuddade vid i mötet med vår planet tex... Om jag skulle leva efter den filosofin så skulle nog mina val vara annorlunda i allt som har med vår planet att göra. Jag tänkte på pandemin och allt ifrån att vara rädd för att dö i covid-19, ta vaccin för sina medmänniskors skull och att respektera de som inte känner sig trygga med att göra det. De som är rädda för att påverkas negativt av vaccinet. Hur förhåller jag mig då till " Att leva utifrån ett gott hjärta"? Väljer jag att vaccinera mig av just kärlek om mina medmänniskor faller ju hela tesen om jag blir arg på dom eller fryser ut dom som inte gör detsamma. Och om jag inte vaccinerar mig, för att jag är rädd om min kropp och kärleken till mitt egna liv för jag är rädd att det kan gör mig skada, så faller ju hela tesen om jag sprider lögner om vaccinet för att lättare kunna stå vid eller försvara mitt beslut. Om jag skärper mig på jobbet och men bråkar med min familj när jag kommer hem för att jag är trött... Om jag älskar mina vänner och visar kärlek på sociala medier men förminskar de i min närmaste omgivning, grannen eller exfrun...eller Carolina Gynning för att hennes semester med barnen kom samtidigt som kriget...Om jag är arg på Putin för att han tar ett land som inte längre är hans men själv stjäl andras ord, idéer och gör dom till mina för att själv få erkännande....Om jag skriver ena dagen på min blogg att det är förfärligt när någon tvingar sig på ett helt folkslag att lyda efter hans idéer och tankar. Men i samma andetag tvingar anhöriga, partner eller anställda att göra det jag vill för annars kommer jag lämna dom, aldrig se dom mer eller sparka dom... Om jag ber om fred i världen men skriver elakheter på Facebook över någon som just då inte lagt upp något om Ukraina...Om jag vill älska människor men ständigt förminskar mig själv varje gång jag ser mig själv i spegeln... Om... ja exakt... när är kärleken och det goda i mig verkligen sant och äkta och inte bara passar mina egna ändamål?Ja ni fattar. Där var mina tankar idag på morgonen. Varför är det så svårt att vara ren kärlek och ALLTID leva utifrån ett gott hjärta? Troligen för att det är inte integrerat i oss som en livskraft. Kanske för att vi inte förstår att kärlekens överlevnad i världen handlar om att se till att den är en naturlig kraft som kommer inom var och en av oss utan ens att vi behöver tänka i ALLT vi gör. Och den är självklar och stark. Så även om jag anser mig ha rätten att säga ifrån när någon trampar på mig, för det är ju kärlek om mig, så har väl även andra rätten att försvara och stå upp för dom? Men vart möts vi och vad gör vi när kärleken för det egna är viktigare än kärleken för andra? Och om vi ska stå upp för oss, vart går gränsen för att den bara är egoistisk och självuppfyllande? Vart är fröet som gör att freden kommer? Som gör att respekten och det god i världen segrar? I min värld, och det jag strävar efter men ännu kämpar med varje dag på olika sätt, så är att för att få en fridfull vacker planet med kärleksfulla individer som bara vill världen, planeten och dess invånare väl så måste vi VARJE dag påminna oss om att leva utifrån ett gott hjärta. Att det blir som mina yogis hört på ALLA mina kurser, ett fundament. En ren intension. Att kämpa för det inom oss när vi är som argast eller som mest sårade eller avundsjuka eller giriga i det lilla i vardagen. Och varje gång vi gör det kommer kärleken i världen bli starkare. Men om vi alla har en liten girig röst inom oss som vill härska över andra med små nyp och attityder kommer världen bara bli värre och värre ju fler människor vi blir. För är fröet redan förgiftat och sedan också vattnat med små portioner av ego och härskarteknik, så kommer världens trädgårdar en dag trots allt bara var fylld av tistlar. Hur kärleksfulla vi än vill visa oss utåt sett. Det är i alla fall vad jag tror. Kärnan av kärlek, empati och medkänsla behöver vara integrerad i ALLT vi gör. Och vi behöver hålla koll på när vi anser att vi gör det för allas andras bästa men det egentligen bara är en skön egotripp och en längtan efter en klapp på axeln.Jag tror att vi alla har en liten liten Putin inom oss. Förgör vi den först så ska vi nog få se vilken vacker planet det här kommer bli en dag. Ett paradis på jorden. Inte bara i naturen och bland djuren utan även bland människorna som lever här. Ja ni, det satt jag och filtrade runt denna morgon i solen. Nej jag sa inte att det var enkelt. ;-) Namaste, låt min själ omfamna din, ärligt och utan behov av detsamma tillbaka. Kram Malin
