Tillbaka.. till att mår bra. Vecka två på mina resa för läkning, struktur och arbete har nu gått in på sin tredje dag hör där jag nu sitter på det enda kafé som är öppet kl 7.30 för en kopp grekiskt kaffe. Och anledningen till att jag inte har skrivit om dessa dar förrän nu var för jag behövde dom alldeles själv och utan tanke på att leverera. Det var ett lyckat beslut och eftersom Martin anlände i söndags var det viktigt att vi fick tid tillsammans. Vi skulle egentligen ha gift oss 2019 men det blev ju som det blev. Och när vi nu båda vill minimera vårt flygande så var det här perfekt. Vi slog ihop allt och tog längre tid tillsammans. Arbete, tid för relationen och själslig läkning. Jag kan i ärlighetens namn säga att workation/lovecation har fått en helt ny innebörd för mig. Yoga i soluppgången 06.30 grekisk tid Vi hyr en liten lägenhet som ligger på Rhodos östra sida i en liten by som heter Stegna bara 40 min från Rhodos stad. Hyresvärden George är en glad och omtänksam musiker som tog över huset efter sina föräldrar. Hans far byggde huset. George har nu gjort små lägenheter av det och jag får en känsla av Costa Rica nu när jag är här. Jag yogar vid soluppgången medan Martin sover och badar i det svala vattnet utan att en människa är där. Den gröna lagunen Inte långt från vår strand ligger en egen liten vrå som George rekommenderade oss att gå till. Först behövde vi gå upp på berget bredvid och sedan ner mot en liten strand och där fanns en strand med så klart vatten. Vi tog oss förbi den stranden och in på en liten stig och bakom klipporna låg den en liten grönblå lagun. Så vacker! Det var inte mycket strand vid lagunen så vi låg på det lilla vi hittade. Det blev en fin stund med stillhet och vila. De stora klipporna runt omkring oss och vågorna som rörde sig upp på den pytte lilla stranden. Vi hade fått en bra promenad och hade sedan massor av trappsteg upp igen så vi tog chansen att vila och landa i varandras och naturens närhet. Eftersom jag är troende så är detta en resa också för min själ. Och det jag tycker om med Stegna är att det omsluts av andlighet på något sätt. På ett berg i norr ligger klostret Tsambika där många från världens alla hörn vallfärdar framförallt när de har svårt att bli gravida. Den närmaste större staden heter Arcangelos efter ärkeängeln Michael. Vi vandrade upp till klostret samma dag vi kom hit. På vägen mötte vi både barn och gamla som tog de 300 trappstegen upp till klostret. Om du vill besöka klostret kom ihåg att du får inte gå in om du går i bikin eller med bar överkropp. Det kan vara värt att tänka på innan man går hela vägen upp. Hahaha.. Människor lägger små brickor av bönder framför Maria och Jesus. Några kommer tillbaka med bilder på de barn som blev till efter besöket här. Igår besökte vi Arcangelos stad som ligger som en trygg rygg för Stegna att luta sig emot. Vi ställde bilen på den större vägen och fick sedan leta oss fram genom vitkalkade hus för att komma till kyrkan. Jag ringde pappa på FaceTime så han gick med oss hela promenaden in i kyrkan. Vi gick in till den vackra kyrkan som heter Sankt Mikaels kyrka. Såååååå vacker!!! Jag visade pappa de vackra tavlorna, altaret och golven. Jag hade hört talas om mosaik golven men de var över min förväntan. Sankt Mikaels kyrka Det vackra golvet och kyrkans altare. Ärkeängeln Mikael. Sedan begav vi oss till det gamla fortet som ligger på höjden ovanför Arcangelos. Det byggdes 1310 av korsfarare som flytt från Konstantinopel och Cypern efter att det tagits över av muslimerna. Vägen upp till fortet St Johns. Martin betraktar det lilla av golv som är kvar. Det lilla kapellet på fortet. När det var dags för middag tog vi oss åter ner till Arcangelos och våran hyresvärd George hade rekommenderat oss att testa en lokal taverna som heter Taverne Manolis Mavrios. Han sa att mannen som äger det upplevs otrevlig men det är bara hans lite plumpa sätt. Stå ut med det för maten är lokal och värt hans lite ruffiga få rosiga sätt, sa han. Och han hade så rätt. Vi ville ha en gryta som är typisk Grekiska men det fick vi inte sa han. Det var för tidigt för det. Sedan bestämd han att vi skulle ha grillat kött och vi nickade till det. När jag ville ha en halv öl Mythos sa han att jag skulle ha en hel. Så Martin fick ta halva. Mythos öl är faktiskt den enda jag tycker om av all öl men en hel klarar jag inte hahaha. Kocken använder en fön för att få snabbare igång kolen. När vi betraktade runt omkring oss satt det bara grekiska gubbar där och en präst. Alla var sina egna original och jag och Martin njöt av varje sekund. Bara att sitta där på en liten bakgata, bara några steg ifrån kyrkan och äta jätte god grillad mat. Vi var båda överens att dessa två första dagar hade varit magiska. För kroppen, själen, kärleken och så avslutningsvis lite kött och en öl. Jag var så euforisk så jag var bara tvungen att ringa min vän Alexandra Pascalidou på FaceTime och dela vår upplevelse om Grekland och vårt upplevelse på Manolis. Hon skrattade gott. Prästen vandrar hem igen.. Jag älskar orginal och min man. För mig är så viktigt att komma ihåg att rikedom är först och främst den glädje jag känner inombords. Och för att uppnå den lyckan hjälper det om jag får känna mig frisk och stark och ha ork till att uppleva allt som ger mig glädje. Och det hjälper också med de inre verktyg som ”rensar bort” negativa tankar och energier, stress och oro. För mig är andlighet och tacksamhet samma sak. Eller de går samma väg. Genuin tacksamhet skapar en kontakt med kärleken och empatin inom oss och runt omkring oss. Och för mig har det varit viktigt att förstå att detta är en färskvara. Något jag varje dag måste eftersträva. För att hålla mig frisk och stark, för att stilla oron och stressen, för att känna att jag är i kontakt med min kropp och min själ, mina känslor och mina tankar behöver jag dagligen se till att det får min uppmärksamhet och att jag jobbar på det. Vindruvor vid hamnen i Stegna Den pyttelilla kyrkan vid Stegnas strand. Så när jag nu i morse tog mig min egna lilla yogastund som vanligt i soluppgången. Spelade in en meditation för rening av energier i kroppen samtidigt som jag verkligen kände att jag renade mig själv. Tog ett bad i havet där jag även gjorde min egen lilla vattengymnastik. Tog mig till det lilla altaret och tackade för dessa dagar som varit och den lilla dröm på Rhodos. Tände ett ljus för pappa och vandrade till det kafé som jag nu sitter på och som en timma senare inte längre är det enda kafet som är öppet. Druckit min kopp av grekisk kokt kaffe och druckit färskpressad apelsinjuice juice medan jag bloggjobbat för er där hemma. Måste jag avslutningsvis få säga på denna extra långa blogg, att jag mår väldigt bra igen. Jag har hittat hem i min kropp, min själ och mitt andetag. Det är inre lycka, det är större än alla pengar som finns. DET är rikedom.
