En stund av stillhet på Skopelos Sedan i februari när jag för första gången besökte läkaren på endokrina avdelningen på Karolinska och han sa att jag hade haft en enorm tur, har jag känt en inre längtan. En längtan som nästan varit en frustration. Frågor har cirkulerat i mitt inre som : ” Hur vårdar jag detta?” ” Om jag nu fått en chans till vad vill jag göra i mitt liv? Vad vill jag uppleva? ” ”Vem vill jag vara? Lever jag min sanning? Står jag upp för mig?” Livets träd Samtidigt har jag sett på mina sociala medier att många har inte haft samma tur att deras blindtarm ballar ur så en tumör lyckligtvis upptäckts. De kämpar med cancer i deras kroppar och med rädslan så nära inpå. Jag kände att jag kunde inte spendera en dag till med tramsa bort dagarna. Allt oviktigt behövdes rensas bort. Allt onödigt rensas ut. Och VERKLIGEN för deras skull hedra den här möjligheten och INTE gnälla. Kontemplation på Santorini Jag har helt fått öppna upp mina känslor till min mor. Hon hade lätt kunnat leva 10 år till med den livsglädje hon hade men hon kollade upp för sent vad som var fel i hennes kropp. Hon var för rädd att få dåliga besked. Det är som om hon går bredvid mig och betraktar mig och säger lugnt och stilla ” Vad hände med skådespeleriet? Vad hände med romanen du skulle skriva? Vad hände med din tro? Står du upp för den för den är ditt fundament? Träningen, maten, livet… Malin du är inte den du visar för alla andra. Du är inte den som syns på sociala medier. Du ÄR den du ÄR när ingen annan ser. Vilka tankar har du när ingen annan hör dig? Vilka känslor bär du bakom fasaden? Är du din falska vän som upprätthåller lögnen? Eller är du din bästa vän som leder dig rätt på vägen? När du bara är du och ingen annan är närvarande… Malin VEM är du då? För det är den du är.” Yoga gör mig närvarande och stark Sedan februari har jag haft en tanke att åka på en resa för att kontemplera. Att bejaka min själ. Men det har varit svårt. Jag har bestämt mig för att bara flyga 20 % av det jag en gång flög i mitt liv per år. Jag har dessutom bara två gg i mitt vuxna liv rest på semester och för MIN skull. Jag har annars arbetat. Om jag skulle flyga behövde jag verkligen veta vart jag ville lägga dom timmarna. Inte bara för miljöns skull utan också för min skull. Skulle det bli tillbaka till Mallorca där alla vännerna fanns? Skulle det bli till Frankrike som jag älskar och även har vänner? Jag ska tillbaka hit. Men det blir Grekland. Den del av världen jag rest mest till och som andligen, fysiskt och känslomässigt berört och omfamnat mig mest. Jag bestämde mig för att göra ngt jag aldrig gjort. Resa mellan öar och där besöka kyrkor och heliga platser. Men också lära mig mer om medelhavskost och de blå zonernas mat. Jag ska tex till Patmos där Johannes kors står och han troligen levde sina sista år och jag ska till Ikaria som är en av de blå zonerna och få besöka Karismalis winery. Paret som äger gården har lovat ge mig vin och oliv provning men också en live sändning till mina följare om de blå zonernas mat. Camilla och jag Och jag ska börja hos min vän Camilla som jag började att göra mina yoga resor med för många år sedan. Hon och Eric bor nu på Rhodos. Som den digitala nomad hon är kan hon hjälpa mig att sätta ihop min teacher training yoga kurs som äntligen ska bli av på min boon.tv kanal. Vi kan prata livet och besöka fjärils dalen. Jag vill maximera mitt liv men också djupdyka i det jag gör för att inte spilla dyrbar tid eller vår planets bästa till trams. Att hitta en balans mellan kloka beslut men också leva helt och fullt för livet är MITT och det är dyrbart. Oljor och läkande kryddor Så det gäller att hedra livet när man kan. Och stå upp för sig själv i alla lägen. Ingen annan äger min tid här på jorden eller har rätt att ställa krav på hur jag lever den. Vi kanske bara har det här livet och dö kommer vi. Varje dag är bara ett steg närmare till den dag när livet här är över. Mitt liv, mina upplevelser, mina minnen och mitt arv. Så det gäller att hålla sig frisk och stark för att kunna leva det fullt ut. Det gäller att vårda det och tacka för det för varje dag är en gåva. Och det gäller att respektera och ha empati över att vi delar denna planet med andra, framför allt de barn som vi lämnar vår jord till en dag och vi behöver tänka över våra val noga så de % som påverkar vår planet negativt är värt det. Och kompensera dom. På denna strand har jag utmanat mig många gånger. Att jag få alla dessa delar i harmoni i mitt liv är en konst men värt varenda ansträngning. För DET är den JAG är. Och försöker vara. Att stå upp för mig och det jag tror på under min stund på jorden. Amen på den. Namaste, Malin Maria… i mitt hjärta.
