Mormor och mamma, de godaste människor jag någonsin träffat. Hej i sommar Sverige! Hoppas du mår innerligt gott och njuter av allt det som vårt vackra land kan ge dig under denna underbara tid. Själv mår jag sedan en tid alldeles alldeles underbart gott. Det beror nog på av flera skäl och jag vill gärna dela dom med dig. En del kanske du kommer känna är lite udda men det är ju jag och om du vill läsa mina tankar så är det ju det som kommer finnas här på bloggen. Mitt lite annorlunda jag. Ta till dig det du tycker om och hoppa över det du inte gillar. Gör inte så stor grej av det. I December kraschade ju jag i total utmattning efter en jobbig höst och tog drygt en månad ledigt. Det har jag ju berättat om tidigare. Jag behövde hitta kraft igen. Jag var också så otroligt ledsen över saker som hade kommit till min kännedom. Det gjorde ont på alla tänkbara sätt. De senaste 6 månaderna har varit att varje dag hitta kraften igen men också förlåtelsen. Jobbigast har nog varit att möta mitt eget ego och min egen rädsla. Ni vet det som livet alltid varje dag utmanar oss i. Att stå kvar i kärleken och det goda fast man är ledsen, arg eller besviken. Att se sin del i det hela också. För oss som vuxit upp med mamma Barbro och med vår älskade mormor/farmor Brita så är omtänksamhet och kärlek i handling det absolut viktigaste. Ord och fraser är just bara ord och fraser. Det är hur vi agerar som är det viktigaste. Jag märker det så tydligt då vi tre systrar fortfarande många gånger hamnar i beslut som har med mamma att göra 6 år efter hennes död och de gånger vi där har tre olika viljor blir det ALLTID en och samma fråga som avgör vår handling: " Vad hade mamma velat att vi gjorde?" Järvsöklackk i solnedgång, tid för reflektion men också naturens mirakel. Mamma och mormor var nog absolut de godaste och vänligaste människorna jag någonsin har träffat. Och det har varit så betydelsefullt för mig dessa månader i min längtan över att landa i min egen trygghet igen efter någon form av utbrändhet och sorg, vem ville mamma att jag skulle och ska var? Vem uppfostrade hon mig till att vara? Och som så många människor bekräftat för mig om mamma genom sina ord och sina mail eller kommentarer på sociala medier var hon unik i sitt slag. Och det viktigaste för henne var att vi mådde bra. Hon tog sig alltid tid när vi än ringde, även om hon precis skulle upp på scenen för att lyssna eller för att lösa problem. Hennes och mormors hem var alltid öppet för familjen. Även de som inte längre var i vår familj pga skilsmässor eller avsked. Hon var ALLTID noga med att vi skulle vara artiga och vänliga och aldrig se oss som förmer än någon annan. Jungfrur Maria orkiden i vår skog. Nu under denna vår så har min vila ifrån alla känslor och all trötthet varit att se serien " The Chosen" som finns som en app som alla kan titta på. Den är gratis och du kan välja att lämna ett bidrag om du vill. Serien handlar om lärjungarna runt rebellen Jesus och de konflikter som uppstod när de skulle inte bara lyssna till hans ord utan även följa dom. De väntade sig en Messias som skulle kriga för dom. En kung som skulle förinta Romarna och befria judarna och höja dom till ett bättre och högre folkslag än andra. Men man behöver ju inte vara troende för att förstå att så blev det ju inte. Han var ju en rebell som gick emot sin tros egna präster och anklagade dom för att tolka Guds ord fel och använda makt och ego. OOPS! Och att säga :Vänd andra kinden till.., Om någon ber att få din tunika ge honom även din kappa... , eller att göra gott handlar inte om att göra gott gentemot honom eller Gud eller de som är dig nära utan att göra gott handlar om att göra gott för ALLA. Det är inte till vem du ger din godhet utan att vara godhet i alla lägen och till alla punkt slut. Klart att det blev mycket frågor båda från lärljungar och präster. Yogasjälar redo att dansa ut i livet efter en fin helg av givande och tagande bland oss alla.Under varje avsnitt jag har sett tänker jag på min mormors och min mammas genuina kärlek i precis den andan. Att favorisera de kända, rika eller vissa vänner var otänkbart för dom. De gav alla lika mycket tid och omtänksamhet oavsett vem dom var. Som en metafor kan jag väl säga att anse att vissa har mer rätt än andra att sitta på bästa stolen vid deras sida på en middag var otänkbart. ALLA ska behandlas lika och med samma kärlek och omtänksamhet. Det var inte deras titlar eller arbeten som var viktiga utan människan. Under de yogadagar som vi nu haft här på yogaladan i vårt hem inser jag mer och mer varför jag drogs till yogan. Jag tycker ju inte om religioner och hade verkligen genom hela mitt liv försökt hitta någon religion som stämde med min tro och min uppfostran vi fått av mamma och mormor. Men jag hittade ingen. När jag fann yogan genom min barndomsbarnflicka Mimi föll alla bitar på plats. Jag förstod att "templet" var inte utanför mig utan i mig. Och det som blev så tydligt under dessa dagar var att även om mamma alltid ville att jag skulle bli skådespelare eller stå på scenen av något slag var det hennes sätt att vara som människa som gjorde att jag drogs till yogan och andligheten. Att ständigt varje dag utvecklas som människa och utmana mitt eget ego och välja väg, rätt väg kommer ifrån henne och mormor. Sarah, Linda och Sandra. fina vänner och kollegor som walk as they talk. Det finns ett väldigt fint uttryck som jag och mamma pratade om " Vad skulle kärleken gjort nu?" som kommer ifrån en bok jag läste som heter " Samtal med Gud". Den handlar om en man som hade massor av frågor och försöker förstå hur han bäst ska agera i livet. Och fick svaret att om han inte vet hur han ska göra ställ dig själv frågan " Vad skulle kärleken gjort nu? " Mamma älskade det!! Självklart svårt när vi alla har egon som vill en massa saker men så befriande för svaret och valet och handlingen blir väldigt enkel och ren. Du känner direkt i hjärtat vad om är rätt och huvudet tystnar med sin tjatter. En annan bok jag läste som heter " Omfamnad av ljuset" nämner frasen " Du vet aldrig när du möter en ängel". Detta var för mig mamma direkt och vi pratade om det djupt och ingående eftersom hon alltid sa till mig, Kristin och Monica att vara vänliga mot alla som kanske känns udda eller som utmanar dig för de behöver det troligen mest. Och om vi ska lyssna till frasen " Du vet aldrig när du möter en ängel... " varför tror vi att alla de goda, normala människorna är änglar när de kanske är de som är udda och utmanar oss som också är det. För de är där för att utmana oss i det goda eller visa för oss att vi inte är de bästa av änglar och som himla goda när vi särskiljer på folk och folk. Att vara ett ljus bland andra ljus är enkelt. Att vara ett ljus i mörkret är svårare men det syns desto mer och behövs där. Och att vara en vänlig själ bland människor som du älskar är enkelt. Att vara en god människa bland människor du inte känner, där du känner dig mindre trygg eller där ditt ego i form av svartsjuka och avundsjuka hägrar... det kräver mer av oss men syns desto mer om vi väljer det goda inom oss. Mormor och mamma, mina ständiga påminnelser om vad kärleken skulle gjort nu.Så förutom allt inre arbete med mitt eget ego och andras, sorg och trötthet, förväntan och antaganden, acceptans och vilja att gå den goda vägen som ovan har jag sovit djupt, varit mycket i naturen och gått barfota, badat naken i sjön, pysslat om våra höns, ätit bra hälsosam mat och ätit mina vitaminer. Och förstås YOGAT. Och har nu landat på en plats där jag känner igen mig igen. Jag är mitt lyckliga fria jag igen. Och så innerligt tacksam för den visdom och kärlek mamma och mormor bäddade in oss i men också utmanar oss i våra försök att leva som de önskade. Att vara den bästa versionen av oss. Järvsö, Tala och jag. Det är skönt att vara hemma i den jag är i kropp, själ och hjärta igen. Jag är så innerligt tacksam för det liv jag har, de människor jag har omkring mig och att få finnas här på jorden just nu. Mitt i den vackraste tiden på året. Det har krävt sitt inre och yttre arbete men det är alltid värt det. Och det är väl därför vi är här? För att bli den bästa versionen av den vi kan vara. Den godaste, vänligaste och omtänksammaste vi kan vara. Mot oss själva men också och ibland framför allt, emot andra. Så får andra ansvara över sitt. För det vi sår får vi också skörda... vi som dom andra. Vi kan bara ta ansvar över den vi är och vill vara uppleva konsekvensen av det. Den sköna konsekvensen och den obekväma. Och det gäller så väl vår egen hälsa. Livet hörni! Namaste, Malin
