Den där dagen... | Malin Berghagen

Måndagen den 20 November.

Jag gick upp redan kl 07.00 för att kunna äta frukost i lugn och ro där på hotellet. Hotellet som i så många år varit min mötesplats med mamma eller pappa. Det var där vi lämnade in portnycklar eller en påse med kvarglömda saker för någon av oss att hämta sen. Det var där jag satt och skrev några av mina yogaböcker för att sedan gå över till Östermalmshallen för att äta lunch på Lisa Elmqvist eller ta en smoothie på Planet food. Där bland alla böcker i receptionen drack vi en kopp te jag och pappa lite titt som tätt när jag och barnen bodde på Linnegatan tillsammans med mamma. Så Mornington var mitt självklara val när vi bestämde hur vi skulle spendera våra dagar runt begravningen. Jag ville känna mig trygg, lugn och inte tänka på matlagning eller städning.

Martin sov längre medan jag satt själv nere i matsalen med en kopp te. Genom fönstret började Sthlm ljusna och det såg ut som om det skulle bli sol. " Bra jobbat pappa" tänkte jag medan Earl Grey och honung skapade njutning i min mun. Vi drack ofta te jag och pappa och just Earl Grey och honung tar mig ofta till vår gemensamma resa till Stonehenge i England då vi bodde på ett engelsk bed and breakfast. Jag minns hur vi satt där i det typiska engelska lantköket med en kanna te och drack ur de tunna kopparna. De blommiga tapeterna i sovrummet och varmvattenflaskan i sängen som skulle hålla den värsta råa fukten borta.

Klockan 10 kom min dotter Linn och min son Isak med original Teddybjörnen och gitarren som pappa fick av Cornelis och vi gick direkt upp på vårt rum där Linn fixade ordning min make och mitt hår. Jag skulle inte behöva tänka på sådant alls idag sa hon och varje pensel drag och taktil rörelse över mitt ansikte och mitt hår gjorde att lugnet inom mig verkligen infann sig. Tacksam över att de båda gått upp tidigt för att finnas där för mig.

Jag och min faster Libban hade bestämt att vi skulle mötas för lunch med våra respektive familjer kl 12 för att hinna äta en stadig lunch inför en lång och emotionellt stark dag. Maria gjorde detsamma med sin mammas familj på resturang Knut. Jag och Libban var nere redan kl 11.30. Troligen för att om det var någon dag inte någon av oss ville känna tidspress var det idag. Allt eftersom våra medlemmar i våra respektive familjer kom slog vi oss ner vid bordet som var så vackert uppdukat. Personalen hade placerat ut röda rosor på varje bord och levande ljus med tanken på begravningen som väntade. De flesta av oss var klädda i svart trots att det var valfriklädsel på begravningen men valfritt kan ju också vara svart. Jag älskar vanligtvis svart i kontrasterna med mitt blommiga färgsprakande och bär det ofta. Men just idag ville jag hitta en kombination av det. Jag ville känna mig stark så jag valde att ha en klänning i mjukt guld, blågrått och svart. Min dotter Love kom till sin morfars ära i en blå kostym. Precis så som vi vill att det skulle vara. Valfritt och spegla den vi just nu känner att vi är. Svart, vitt, guld eller blått. Det som också speglar den värld jag och Maria vuxit upp i och som jag älskar så innerligt. Regnbågar överallt och acceptans för olikheter.

Vi hade alla bestämt att vi skulle vara i kyrkan tidigt för att få en stund med pappa och för att få vara tillsammans med alla dom som nu skulle göra denna stund tillsammans med oss. Så kl 13.30 gick vi allihop över till kyrkan och ingen av oss var speciellt sugna att stå framför kameror så vi smet in vid en sidodörr. Det här var ingen premiär. Inget som behövde vår närvaro på bild för att sälja någon föreställning. Vi kunde med gott samvete smita in och fokusera på vad vi i själ och hjärta mest behövde denna dag.

Där var redan begravningsbyrån Frid i full gång och till hjälp hade det Stallfåglarna och Stallbröderna. Tillsammans gick vi sedan igenom alla momenten som jag och min syster Maria bett att få under denna stund. Klockan 14.00 kom våra närmaste i familjen och det blev massor av kramar och fina samtal innan gästerna kom 14.15. Men kramarna slutade inte då utan snarare började. En hel kyrka fylld med vänner och kollegor och alla var vi i sorg och i en känsla av respekt för pappa och varandra. Det blev en underbar stund som jag lite hade våndats över men som blev precis så fin som min syster Maria önskat sig. Gemenskap, återseenden och värme.

Under tiden spelade min son Isak och Tess Merkels son Neo låten Nils. Pappa skrev den när farfar Nils gick bort, men fick aldrig till orden för han blev alltid så ledsen när han satte sig ner för att finna dom så den är fortfarande bara instrumental. Gång på gång sneglade jag bak till dom där dom satt och spelade, Att se nästa generations musiker sitta där så ödmjuka inför uppdraget… berörande.

I våra bänkar låg det program som min dotter Love utformat tillsammans med sin pojkvän Rasmus Kellerman. Och som ett litet råd till var och en som hamnar i en situation som denna kan jag säga att tänk på att ofta så sparar man programmet efter begravningen men det hamnar vanligtvis i en låda någonstans för man vill liksom inte slänga det men vad ska man göra av det? Så vi valde att låta sista sidan vara en bild på pappa med rader från hans dikt NU som han skrev till sin mamma Britta. Då fanns en möjlighet att sätta programmet på en hylla eller på kylskåp istället. Och så som Love och Rasmus utformat det gick det sedan väldigt lätt att sätta det i fönstret som jag nu har gjort.

5 minuter innan begravningens början gick nu pappas vän biskopen emeritus Thomas Söderberg och kyrkoherden Sofia Bergström fram och bugade vid kistan och sedan var det helt tyst i kyrkan fram till klockringningen kl 15.00. Nästan 600 personer HELT tysta. Under klockringningen gick Isak stilla fram med pappas äldsta gitarr, den från Cornelis och öppnade upp gitarrfodralet och ställde gitarren framför kistan. Samtidigt gick Marias dotter Filippa fram för att tända ljuset bredvid bilden på hennes morfar. Båda barnbarnen fick så inleda begravningen som en tecken på att nu börjar vi vårt avsked och vår hyllning.

Orsa spelmän spelade sedan Koppången instrumentalt för att dalarna och Svärdsjö var och är ju så starkt i pappa och familjen Berghagens hjärta. De vackra fiolernas sorgsna ton ekade igenom kyrkans väggar i en av de vackraste visor jag vet.

Maria ville väldigt gärna att vi skulle ha pappas låt " Eken" med i programmet så den lade vi in efter spelmännen och vi valde att låta pappas ( även min mammas ) kapellmästare Benneth Fagerlund sjunga den. Han hade jobbat flera år med pappa och hans röst är lugn och mjuk. När han började de första raderna kände jag i hela kroppen att det här kommer bli såååå starkt och nära.

"Det känns så konstigt att tänka att mitt liv en dag ska ta slut, av den stund jag vandrar på jorden är en blink, högst en kort minut." Ur Eken av Lars Berghagen

På begravningar finns alltid det sk samlingstalet där prästen hälsar oss alla välkomna till denna stund, och det hölls av Sofia. Jag har träffat rätt många präster i min dar då jag själv är troende och hon är absolut en av mina favoriter. Så från hjärtat varm och hennes leende når långt bak till sista raden i kyrkan.

Efter det var det dags för en psalm. Det ska ju alltid vara minst 2 psalmer på en begravning så vi valde ju förstås pappas egna " Då knäpper jag mina händer".

”När sorgen känns tung i mitt sinne och vägarna vilsna att gå när djupaste tvivel förmörkar de stjärnor jag gärna vill nå. Då knäpper jag mina händer till bön i min Faders hus det skänker mig ro till besinning skänker mig glädje och ljus.”

Psalm 950 av Lars Berghagen

Loa Falkman och Bengan Jansson har varit två av alla de där omtänksamma ” pappas vänner” som ringt flera gånger i veckan under pappas sjukdomstid för att höra hur vi mår . Vi bad dom göra den låt som pappa själv berättade om i Mark Levengoods sista samtal med pappa. Som en blänkande silvertråd. Loa med sin starka röst och Bengan med sitt dragspel, jösses då började mitt starka jag ge upp och jag kunde slappna av i tryggheten i deras röster. Vilket var väldigt skönt.

"Jag väver av minnen en vacker väv Och motivet är nordens ljus Den svenska själen så ensam och sträv En sjö en åker skog ett hus Så väver jag in med varsam hand Några björkar i sommarens nåd Där skymmningen vilar vid insjöns strand Som en blänkande silvertråd"

Som en blänkande silvertråd, av Lars Berghagen, M Hansen, M Andersson.

Gritetalet läses av biskopen Thomas och han berättade för oss om hans och pappas samtal om livet, gud och döden. Thomas har varit präst i Svärdsjö församling och de har känt varandra i många år. Griftetalet som ska berätta för församlingen om den som nu lämnat oss. Jag och Thomas pratade mycket efteråt och han sa att jag gärna fick ta över efter pappa de små samtalen om livet om jag ville. Det ville jag väldigt gärna. Jag kan ju inte längre ringa pappa...

En av de låtar som jag och Maria varit helt överens om är en låt som få känner till, ” Någon ”. Den kom som en singel 1971 och fanns på pappas LP " En värld i toner" som kom 1972. Den sjöngs nu av vår vän Sarah Dawn Finer och hon gjorde den så ljus och fin som vi önskade. Lika lyckligt fundersam som pappa kunde vara.

" Vem släcker månen när natten flyr? Någon... svara mig.

Vem tänder solen när dagen gryr? Någon ... svara mig?"

Någon, av Lars Berghagen.

Överlåtelsen är en del av begravningen då den dödes själ blir en del av Guds själ. Att överlåta sig till kärleken som Gud är. Att vad jag kallar att komma hem. Att bli en del av ljuset. Under överlåtelsen ber alltid prästen församlingen stå upp. Då passade det så fint att pappas låt " Jag ser ett ljus" kom efter det. Nu sjöngs den av den lilla kvinnan med den stora rösten, Helen Sjöholm. Pappa och Helen har under många år varit fina vänner. Jag ser ett ljus var också den sång som Maria och hennes Olof spelade för pappa i hans hörlurar för att pigga upp honom lite då han kämpade på sjukhuset. Och Helen fick nu ta sig an den låten. Helt fantastiskt!!

”Jag ser ett ljus Det brinner klart i natten det är som bröd och vatten för en hungrande själ”

Jag ser ett ljus, av Lars Berghagen

Begravningsbön: Den är ett tack för att den döda varit en del av våra liv och för vad han eller hon fick ge i sitt liv. Den är en bön om tröst och innehåller också en tanke på att vi alla en gång ska dö. Den innehåller också tanken på uppståndelse och ett evigt liv för oss människor. Och avslutas med Herrens bön som vi alla läser tillsammans. Tack och lov valde våra präster inte den nyare versionen för den kan jag inte. Medan den gamla kan jag ju utan och innan. Efter det kommer alltid en psalm och vi valde en som är mycket sommar och som många av oss sjungit på skolavslutningar och runt midsommar. Och sommaren var ju pappas favorit tid på året. ” En vänlig grönskas rika dräkt. Och på inrådan av Sofia blev de sista två verserna.

Medan församlingen sjöng smög 26 st 5-6 åringar in i kyrkan och ställde sig bredvid flygel. Samtidigt som Benjamin Ingrosso gick in plockade jag fram original Teddybjörnen ur hans lilla väska. Den nalle som pappa en gång fick utav farmor och farfar och som sedan blev min. Jag gick fram från min plats i bänkraderna och passerar barnen där jag låter han vinka till dom med sin nu så slitna tass. Jag hämtade hans stol och satt honom på flygeln bredvid barnen. Och så började Benneth spela de toner så många oss oss sjungit i skolan på musiklektionen, Teddybjörnen Fredriksson. Och Benjamin sjöng varje rad så naket och lugnt med blicken stadigt på oss i familjen. Hans blick var trygg och omfamnade och när barnen började sjunga brister det för de flesta av oss. Deras röster i den fantastiska vackra kyrkan tillsammans med Benjamins röst och pappas kista bryter varje försök till försvar. Jag tänker " Pappa det här måste du väl ändå älska? Du tyckte ju så mycket om Benjamin och att beröra var din stora önskan när det gällde din publik. " När sista raderna är färdig sjungna kan församlingen inte hålla sig längre. Det blir rungande applåder i hela kyrkan.

Marcus Birro tog sedan sina lugna steg fram till mikrofonen för att läsa pappas Psalm " Du vandrar som ofta allena som var en önskan från Eva. Och han gjorde orden så rättvisa.

Du vandrar som oftast allena På väg mellan vagga och grav Din ränsel är fylld utav drömmar Och längtan din vandringsstav

Så stark är din tro på en framtid Att du anar ett mål där du går Din ungdom finns med som en skugga Från smultron och barfota år

Du går över blomstrande ängar Din lovsång är fåglarnas sång Från gryning till skymning du vandrar Mot en väntande solnedgång

Visst möter du sorg och saknad Det vore väl konstigt ändå Om du skulle skonas från smärta Om himmelen alltid var blå

Visst möter du tvekan och tvivel Ett vägskäl stjäl en minut Förundran och ängslan gör sällskap Vad väntar vid vägens slut

Ett värdshus med gyllene salar Rätter på silverne fat Du vandrar som oftast allena Med döden som färdkamrat

Med vad gagnar att gå här och grunna Grubbel kan göra dig blind Fördunkla det vackra och sköna Försena vid grind efter grind

Vad gagnar att gå här och grunna Du har din tid inget mer Sjung du din lovsång till livet Var glad åt allt gott som det ger

Sjung du din lovsång till livet Var glad åt allt gott som det ger

Du vandrar som ofta allena, av Lars Berghagen.

Då var det dags för familjens avsked. Vi valde att dela upp oss familjevis. För jag personligen kände inte att jag behövde gå med Eva och Maria. Alltså först som brukligt är för partner och barn till den döde. Jag behövde gå med mina barn och Martin. Och jag ville att Eva och Maria skulle ha sina älskade runt omkring sig i den del som oftast är jobbigast för oss alla. Jag var också väldigt bestämde på att min faster Libban skulle gå efter Eva och Maria för hon har känt pappa längst och hon är hans syster. Så hon gick upp med sin familj och vår faster Evas familj. Sedan var det vår tur. Och där stod jag med dom jag älskar mest av allt. Dom som är min trygghet. Jag var nu utan både mamma och pappa och att få ha dessa färgsprakande goda själar runt omkring mig var det absolut bästa. Och jag tror vi alla kände likadant. Det är inte viktigt med ordningen utan att få ha dem som du mest av allt behöver vid din sida när det är som jobbigast. Jag kysste pappas kista och sa att jag alltid kommer älska honom.

Efter som det var så många gäster i kyrkan valde vi att bara låta familjen gå upp. Efter det kom Stallbröderna och stallfåglarna och där deras huvudman Reimers höll sitt tal. När jag var på Lasse Lönndahl begravning höll han tal även då och efteråt bad han församlingen ställa sig upp i stående ovationer. Något som de brukligt inte gör. Men jag sa till Maria att det hade varit helt fantastiskt så vi bad Reimers göra det även här. Alla flög upp ut bänkraderna och applåderna ekade i kyrkan. Efter en stund började även församlingen stampa i golvet och ropa " BRAVO!!! " för att hylla ett fantastiskt liv och en fantastiskt artist. Så otroligt fint så till och med prästerna applåderade.

Sista delen av begravningen var som vanligt en slut bön och välsignelse av den döde och församlingen. Det är det som rundar av den traditionella delen av en kristen begravning. Då tyckte vi att det passade med pappas låt " Du är för alltid en del utav mig." För det är väl lite så vi känner. Att pappa alltid kommer vara en del av oss alla genom våra minnen och hans musik. Och i våra celler när det gäller oss barn och barnbarn. Denna gång var det fem sångare som inte tidigare sjungit med pappa med som var en önskan från mig för jag och min syster Kristin tycker så mycket om att höra deras vackra stämmor. Och det passade så bra med tanke på omständigheterna med deras namn, Dad Harmony. De sjöng den och flätade så även in Halleluja i slutet. Magiskt!!

Här skiljs våra vägar i livet Den väg vi tillsammans fick gå Jag tog aldrig nånting för givet Min saknad känns smärtsam ändå

Du skänkte mig glädjen och skratten I din värld fick jag komma in Du var den lyssnande rösten i natten Du gav mig den som var din

Du är för alltid en del utav mig Som polstjärnans ljus i natten..

Du är alltid en del utav mig av Lars Berghagen och Lasse Holm

När de fem papporna är klara går min son Isak fram igen i tystnad. Med sig har han sin morfars gitarrfodral. Han lägger ner gitarren som står framför kistan. Ställer sig upp och bugar framför sin morfar. Nu tar han över stafettpinnen på sitt egna lilla sätt. Hur det blir får vi se. Det vet bara Isak.

Orsaspelmän visar sedan oss i familjen vägen ut ur kyrkan med Gärdebylåten. Den folkmusiklåt som vi i familjen dansat till så många midsomrar i Järvsö. Och på vägen ut hörde vi hur församlingen åter igen började stampa i takt som traditionen lätt gör när folkmusik kommer in i rummet.

Ja pappa... finare dag kan du ju ändå inte önskat dig på din begravning. Så mycket kärlek, musik och värme. En blandning av sött och salt. Många av vännerna samlades på östermalmhallens restaurangen och tog en öl eller ett glas vitt vin för pappa. Vi i familjen gick med till pappa och Eva. Eller ska jag säga bara Eva nu? Fin stund blev det även för oss alla efteråt