Jag hade en gång en ” bästa vän”. Ni som följt mig ett tag minns honom säkert. Vår Rhodisian Ridgeback Bodhi! Döpt efter Patrick Swayze i filmen Point Break. Idag har jag haft lite extra saknad efter vår stora vän. Den där vännen som alltid är så glad att se dig när vi kommer hem. Jag saknar hans stora tassar och hans varma kropp som trycket sig mot mitt ben. Han var rätt smidig trots att han var så stor. Som ni ser ligger han under bordet på ovanstående bild. Han reste med oss till Mallorca och Järvsö. Denna trogna hund som verkligen var mattes hund. När jag hade yoga låg han tryggt bredvid mig. Jag saknar honom även om det självklart är skönt nu när min frihet är större och inte det dåliga samvetet hela tiden hägrar. En dag ska jag ha en hund igen. Men mitt hjärta tillhör forfarande Bodhi. Och en sådan unik vän är svårt att släppa taget om för att ge plats till ngn annan. Men en dag ropar nog en ny valp mitt namn. ♥️ Känner du igen dessa tankar. Dela dom gärna med mig på telegram eller instagram. Det som passar dig bäst. Namaste
