Jag var uppe kl 06.00 i morse som vanligt. Även om jag var trött och kunde somnat om tycker jag så vansinnigt mycket om den här stunden på morgonen då bara jag är vaken. Jag har blivit väldigt lik min mamma och min mormor upplever jag. Järvsö har mer än någonsin en sådan stor plats i mitt hjärta att varje sekund här är dyrbar. Jag märker hur jag nu har deras rutiner. Jag öppnar balkongdörren det första jag gör och ser ut över det vackra landskapet. Precis som mormor och mamma alltid gjorde. Jag går in igen och dricker ett stort glas vatten, sätter igång perkulatorn med kaffe och trycker på vattenkokaren. Förbereder ett kopp med en tepåse kamomill te. Jag går sedan ut i trädgården och tittar så allt är som det ska. Hämtar några blad av mynta och lavendel som jag lägger i teet när jag kommer tillbaka in i köket. Jag tar mitt te och sitter mig vid bordet på terassen precis som dom. Jag öppnar upp mitt korsord och blicken vandrar över orden och över landskapet medan jag dricker min te som förbereder min mage för dagens alla måltider. Min granne Harry kommer ut på sin veranda i det hus som min syster Monica en gång byggde med sin dåvarande man. Vi vinkar till varandra. Efter en stund hämtar jag min handduk och går ner till poolen. Räddar några sprattlande kryp från att drunkna och tar några minuter att med håven meditativt fånga upp blad som ligger på ytan. Tänker på de munkar jag brukar följa på sociala medier och deras samtal om att ha sina morgon rutiner och att vara närvarande i dom. Det var inte sånt mormor eller mamma reflekterade över, alltså munkar i Tibet, men ändå så gjorde dom det. Dom meditativa rutinerna eller ska jag kalla dom ritualer? Jag tar av mig morgonrocken och glider som gud skapat mig ( som mormor brukade säga) ner i vattnet. Jag simmar några längder. Känner tacksamheten över det arbete det har lagt ner för att jag ska få vara just nu och här i detta ögonblick. Allt som hänt i deras liv och i mitt fram till nu ledde till just denna stund. Jag duschar av mig det lilla klor vi har i poolen och smörjer in mig med min olja jag själv gjort av olivolja ifrån bondgården i Malona på Rhodos. Arganoljan från Marocko som jag fick av min vän Bitte. Och de blad från rosorna och flädern mamma och mormor en gång planterade. Här börjar vi nu skilja oss åt lite grann. Mamma gjorde aldrig egna krämer eller oljor med det är av henne vi döttrar har lärt oss om att smörja smörja och smörja. Men de olika recepten kommer från mormor och hennes styvmor Hedvig. Jag känner fortfarande doften av kådsalva mormor alltid smörjde in sina fötter med när de var torra och fnasiga. Jag sätter på mig mina lediga morgonkläder av bambu och hämtar en kopp kaffe. Här brukade mormor sätta sig med korsord och mamma slå på tv för morgon nyheterna. Hon ville alltid känna sig uppdaterad med världens nyheter. Jag är inte riktigt där. Jag väljer mormors väg. Åter igen sätter jag mig med mitt korsord men efter en stund kommer vilan över mig. Solen är varm och skön med en sval bris som också svalkar. Jag sluter ögonen ibland och låter solen fylla varenda cell med ljus. Innan jag ens druckit upp mitt kaffe och koffeinet kickat in somnar jag till en stund på den plats jag älskar. När jag vaknar till är klockan snart halv nio. Jag älskar mina mornar här. Tack mormor och mamma för det ni skapade långt innan jag förstod dess vackra innebörd för min kropp och min själ. Tacksam. Namaste
