Jag har rest i hela mitt liv. Mamma sattes igång för att hon gick över tiden och de båda hade en turné att passa. Så med tanke på att det tar 9 månader att bli till så ja, dom planerade turnén medan jag låg i magen. Trots att dom visste att de skulle bli föräldrar. Inte konstigt att var enda cell i mig sjunger ” Det finns inga problem bara lösningar.” Möjlighetstänket är konstant. Eller rättare sagt, jag tänker inte ens. Jag ÄR möjligheter. Ett starkt minne för mig det är när vi är på väg hem i turnébussen. Jag ligger bak i bussen, och känner igen doften av asfalt och sommar som är typisk i en stad, när vi glider in i Stockholm tidigt en morgon. Ni som är uppvuxna i en stad vet exakt vad jag pratar om. Jag vill inte att vi ska vara framme. Jag älskar turné livet och försöker somna om. Men snart kommer mamma och väcker mig. Klockan är säkert 2… 3 på natten. Hon bär mig och jag vilar över hennes axel. Och hur det än är med turné livet är det väldigt skönt att krypa ner i sin egna säng och somna om. Som vuxen fortsatte mitt resande. Genom yogan har jag sett många platser i världen. Jag har aldrig åkt på en vanlig semester utomlands. Jag har alltid jobbat. Precis som mina föräldrar. Jag har aldrig varit på semester i sverige. Jag har besökt många platser i vårt avlånga land men alltid på jobb. Jag älskar mina resor och möten med människor, kulturer, smaker och dofter oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Men trots allt är det fortfarande väldigt skönt att komma hem. Krypa upp i fåtöljen som funnits i mitt liv HELA mitt liv. Att få lägga Yogamattan på sin plats och hänga upp mina klänningar. Att återigen sitta vid mitt köksbord med min favoritkopp och njuta av MITT favorit kaffe. Det finns något alldeles underbart att känna doften av hägg genom den öppna balkong dörren och höra bilarna i rörelse utanför. Mina kvarter. Att få vattna blommorna och säga förlåt för min frånvaro de senaste dagarna men nu är jag hemma igen. Ja borta är bra. Jätte bra faktiskt. Men hemma är alltid bäst. Namaste, Malin
