Jag är i så mycket känslor just nu. Varje dag med yogagruppen känns så fin. Att se hur de njuter av tiden de gett sig själva här, flera med stora ansvar på hemma plan, och nu få gå helt och fullt in i återhämtning. Genom yoga, träning, promenader, den grekiska maten och den vackra naturen. Jag ser hur flera av dom sitter och läser eller lyssnar på en podd. En del är i sällskap som tex den fem yogisarna som träffats på en av mina tidigare resor och efter den behållit kontakten och träffats i lite olika sammanhang men nu är åter igen tillsammans på en yogaresa. Eller de som reser som par eller som några helt ensamma för att ge sig själv egen tid. En vackre poetisk blandning av människor och själar. Jag älskar att vara tillbaka i den pittoreska byn Fiskardo på ön Kefalonia. Det vackra hotellet Emelisse är omslutet av naturen och det finns inga bilar eller vägar runt våra hus utan det går en liten söt golfbil från parkeringen och till vårt hotell och så kör oss omkring ifall vi inte vill gå till restaurangen och poolområdet. Jag sitter varje dag med min dator och skriver på min bok om den tredje våren. Den tid jag själv gått in i och förväntas vara i tills jag blir ca 80. För mig är det först då som ålderns höst eventuellt knackar på. Jag satsar på 90 dock! Men redan nu som 56 åring har jag levt mer än hälften av min tid om allt går som jag vill och när jag ser min grupp och mina deltagare som alla är i min ålder mer eller mindre, känner jag att vi har ju gjort det så bra genom livet. Det är mycket som vi kunde kanske gjort annorlunda och vi vet det och är villiga att förändra oss men... är verkligen krig, natoansökan, kompromisser om pkk och oro över att nu även Taiwan ska hamna i krig verkligen det vi ska syssla med nu? Vi som skulle kunna njuta av allt det positiva vi skapat och istället fokusera på att skydda vår planet lite bättre tillsammans med en balanserad världsekonomi. Ska inte alla dessa miljoner vi skickar hit och ditt för militäriskt stöd istället gå för att jämna ut och balansera svältande länder? Vi människor har så fantastiska möjligheter och är långt ifrån perfekta men krig i världen? Verkligen? Är det inte så att vi är intelligenta nog att köpa oss det vi vill ha eller åtminstone försöka dela istället för att ta och döda folk för att äga landsområden? Jag trodde att vi människor skulle behöva tänka om och ändra vårt sätt att leva pga miljön och vår planet. Inte pga krig! Som någon sa " Njut av varje dag för vi vet inte vart detta krig för oss. " What? Jag upplevde att pandemin lärde oss att vi behöver inte resa runt så mycket. Vi kan jobba hemifrån och semestra med i vårt eget land. Kriget lär oss nu att vi kan inte lita på att få varken olja, gas eller tex sädslag utan börja odla mer hemifrån och begränsa vårt resande pga krig inte planetens bästa. Kanske människan behöver detta uppvaknande men det känns så skrämmande. Vi lever på en sådan vacker planet och vi har lärt oss så mycket av våra misstag. Många av den yngre generationen jobbar nu med bättre miljövänligare lösningar för de vill inte utnyttja jorden resurser på samma sätt längre. Vi är så kloka och villiga att förändra utifrån våra individuella sätt att leva. Och nu måste vi helt plötsligt oroas för en grinig gubbe i öst. Ja jag är i så mycket känslor och tänker så mycket på mina barn. Vart är deras framtid på väg? Från den ena dagen till den andra förändrades ukrainares liv. och Jag hör hur röster därifrån viskar " Ta inte din lycka och välgång för given. Från ena dagen går du och köper en mobiltelefon på ett stort köpcentrum till att sitta i bussar på väg ut ur landet och bara med det du äger i en ryggsäck." Så när jag äter det lilla frukosten av naturens grönsaker och frukter tänker jag " Var rädd om varje ögonblick för har vi otur Malin så kan hela världen vändas upp och ner pga griniga giriga män. " Jag hoppas bara så innerligt att världens alla mammor och pappor överröstar detta förlegade sätt att ha makt och ropar nej!!" Låt oss "bara" bråka om vem som flyger vart och hur ofta. Svält i världen och ett och annat virus. INTE kärnvapen, dödandet av varandra, Nato eller inte. Vi är ju på sån god väg att hitta ett sätt där teknologi och ekologi möts. Kan vi inte bara fortsätta på den vägen och lägga pengar på det och slutet på vältande länder istället för krig? Snälla... Ja ni.... mycket känslor är det. Och jag håller hårt i ljuset av kärlek och frid och ber varje dag att maktens män vaknar till det moderliga omhändertagande delen av deras hjärta. Namaste
