Inger och Rosa var min externa familj på Mallorca.I vår familj har vi så länge jag kan minnas sovit över hos varandra när som helst när det passar. Och vi bor tillsammans i olika perioder i livet. Ni vet tex när någon pluggar och har ont om pengar, ligger i skilsmässa eller någon är sjuk. Mina två yngsta pluggar ju sina olika utbildningar nu och det blir ljuvliga middagar tillsammans, fina samtal eller en film på kvällen innan alla går och lägger sig. Det jag och min väninna Johanna kalla Gypset liv, myntat efter Julia Chaplin. I vår familj är det mormor som stått för den inspirationen. Så mycket kärlek i den gemenskapen och vi har alltid sagt att vi är mer medelhavs mentalitet där en svenska. För där umgås och bor familjer genom generationer . Jag har ju som ni vet i många år bott på Mallorca och där var det konstigt om man stannade hemma i tex kris. Där såg man på den lokala restaurangen och bland vänner och familj att där fick man det stöd man behövde. För mig är det en självklarhet Ja t o m en trygghet och för en stund få tänka på ngt annat. När mina vuxna barns pappa gick bort bodde jag på Mallorca. Då var restaurangen där vännerna fanns på Mallorca den famn som höll om mig och min yngsta son. Spontana kramar från människor som brydde sig. Jag och Isak bodde mer eller mindre på restaurangen Casa Rosita. Och enligt den nya serien på Netflix om de blå zonerna och ett långt liv så är det just den gemenskapen generationer emellan och med vänner som är det hälsobringande Elexiret. Just nu när pappa är dålig är det jag och Maria som propsat på att vi ska gå ut och äta med familj och vänner, umgås, kramas och prata. Det är oerhört viktigt i situationer när trauma liksom står och flåsar en i nacken. Betydelsen av att känna sig sedd, älskad och hållen. I sverige upplever jag att den gamla jantelagen är rädd för vad alla ska säga om vi går ut och äter och umgås i kris eller sorg. I medelhavets länder skiter man fullkomligt i vad folk säger när det är kris. Då ska vi hjälpa och hålla om varandra. Musik, samtal och kärlek och god mat ska bära oss. Och det gjorde det verkligen då på Mallorca. Och även nu. Härom dagen sa jag till Martin ” Nej nu måste vi gå ut och äta så jag får sluta vara orolig. Jag går sönder annars. Och vi åt en god middag på Bergshotellet i Järvsö, en anhörig kom och pratade om hennes bil luffar äventyr till Frankrike och en bekant gav en värmande blick och en klapp på axeln. På Ica i Järvsö gick Johan i charken rakt emot mig när han såg mig och gav mig en kram. När han märkte att jag inte var så pratglad men oerhört talan för kramen gick han tillbaka och jobbade. Såååå fint!!! Vi ska inte gömmas oss vid kris. Vi låta oss bli hållen och tillåta oss att tänka på något annat en stund. Annars blir vi dränerade av oro och kan inte finnas där för dem som behöver oss. Men nu var det ju inte det jag skulle prata om. Utan jag skulle prata om hur härligt det är att ha vuxna barn hemma. 😉 Fördelen med att bo med vuxna barn är att de har sååååå mycket spännande saker i deras del av badrumsskåpet. Och eftersom jag alltid vaknar först så passade jag denna morgon på att leta igenom vad Linn hade där. Det blev peeling med kaffesump som min dotter Love lärde mig i Costa Rica och som finns med i min bok ” Livslust och hälsa” Sedan Linns ansiktsmask av lera från Loelle. Och sedan ett ljuvligt biologiskt serum från Nuxe som kommit med en helt biologisk serie. och sedan tog jag vanlig kokos olja för den ja. Jag liksom inte låta bli. Toppade med en ansiktskräm från Nuxe. Alltså vilken lyx!! Nu ska jag åka till pappa på sjukhuset och peppa lite. Små små steg gör han våra pappa tillbaka till oss som älskar honom. Kanske min glänsande ”ungdomliga” hy ( Linn och Love trix liksom) kan få honom att pigga på sig lite. Livet hörni… En dag i taget. Kram på er! ♥️ ps: tack för att ni finns ♥️
