Klockan är 05.30 och jag sitter och pluggar/skriver och mediterar i en härlig blandning. Jag tar fram min anteckningsbok som är fylld med allt möjligt som rör sig inom mig. Idéer och tankar. Jag går till sista sidan för jag ska skriva ner listan av mat vi ska handla in idag. Jag öppnar upp sidan där jag och lillasyster Kristin testade mina favorit pennor. Och jag ser att hon skrivit mer än vad vi gjorde då. Troligen strax efter eller på kvällen när jag lagt mig i hennes säng. Jag somnar ju alltid senast 22 nu för tiden och vaknar, ja som nu. Jag tittar på det hon skrivit och ler. En av de saker som Kristin älskade med vår mamma var hennes små lappar hon lämnade oss överallt. Det kunde vara text på en spegel i badrummet som vi såg när vi borstade tänderna för att gå till skolan. Eller i våra skor. Vår mamma lärde oss ordens betydelse och vi tre döttrar använder dom på alla möjliga sätt men skriver det gör vi alltid. Tex använder vi alla fortfarande anteckningsböcker istället för mobilen eller datorn. Att lyfta upp med ord är något vi har vuxit upp med och som kom naturligt för mamma. En självklarhet. Hon var så 100 % säker på att lyfta andra lyfter oss själva. När vi mår bra mår världen bättre och att bry sig om någon är en naturlig sida i människan. Jag ser den så tydligt i mina barn. Vilket gör är att jag ser min mormors farmor, min mormor och min mamma i mina barn i allt det goda de göra. Så att slå upp min lilla bok med kärlek och omtanke från min syster är att inte bara att få en kram ifrån henne utan även kärleken som kommer från generationer före henne. Och just i denna stund att framförallt känna mammas kram genom Kristins omtanke om mig är den finaste av kärlek. Den går djupt och den är vacker. En känsla av nåd. Tack älskade lillasyster Kristin ♥️Kram Malin .
