Vi har sparat en bit av det gamla fäxets vägg för att hedra de före oss. Mormor på stora bilden.Hej där! Hoppas allt är bra där du är i vårt galet kalla land. Här i Hälsingland är det -27 och jag längtar just nu hem till lägenheten i Sundbyberg. All den här väntan på att köket ska komma och nu väntan på att snickaren som ska sätta upp köket, han kommer på måndag, gör en smått galen. Hur charmigt det än är med vedspis så drar jag mig lite för att laga mat på den då det tar 20-30 minuter bara att få vattnet att koka. Men jag tittar upp på mormor som hade med glädje suttit här och inväntat att maten skulle bli klar. Förmodligen hade hon berättar massor med historier om hur dom blandade ut kaffe med korn för att få det att räcka under andra världskriget. Min tålamod är stort men inte som en bondkvinna som mormor. Hon växte ju upp på gården bredvid och sprang ofta upp hit till gården som jag och Martin köpt för hennes pappa Eriks kusin Wilhelm och hans Margit bodde här då. Och barnen som bodde här då var bara ngt år äldre än mormor. Hon har berättat hur de slog hål i isen i Vålsjö sjö på vintern för att kunna tvätta och sedan lät man tvätten frystorka i ladan. Och när den gjort det slog man av den frusna isen och kläderna var torra. Hualigen!! Så jag ska verkligen inte gnälla. Men nu sitter jag i alla fall här och väntar på att äggen och havregrynsgröten med hasselnötsmjöl ska bli klar. Och av gröten som blir över ska jag på mormors vis baka bröd i ugnen. Lika bra att passa på när spisen är i gång. Överallt står köksskåp och längtar efter att komma på plats. Dom nya fönstret avslöjar att det är kallt men extremt vackert där ute. Jag bör nog gå ner och se till intaget till elverket så inte vattnet frusit. Eller ska jag ge upp och hoppa på tåget och åka hem till sthlm över helgen… Äsch det är bara några dagar kvar sedan behövs jag ju här igen med att hjälpa till med köket. Då det är lika bra att härda ut. Och jag får ju lätt perspektiv där jag sitter. Här är det varmt trots -27 utanför och jag har vår vedspis och vår kakelugn. ( Tack gode gud för kakelugnar!!!) Jag kunde ju bott i Ukraina och försökt laga mat där i ett helvete. Så jag ska verkligen inte klaga. Vi ville bo 50 % på landet och leva hållbart. Då kan man inte bara välja den enkla vägen ut bara för att man vet att den finns. Som min kloka systerdotter Jennifer sa när hon nyligen tåg tåget till Italien: Bara för att det är tågstrejk i Tyskland ska jag inte göra det enkelt för mig och hoppa på planet. Jag får ha tålamod och hitta lösningar. Och det är väl precis den inställningen vi behöver ha i vårt Quick Fix samhälle för att rädda planeten men också för att få ner stress nivån i kroppen. Låååångsamt leder också någonstans som ljuvliga Lisa Nilsson sjunger. Även om den här veckan känts oändligt lång närmar vi oss äntligen ett färdigt kök. Så nu ska jag försöka njuta av dagen , göra någon nytta och först vänta in havrebrödet och hoppas att mormor känner sig lite stolt. Var rädd om dig! Kram Malin
