Döden. Sedan kriget i Ukraina började har livets skörhet verkligen gjort sig påmind. Ett land inte så mycket annorlunda än vårt där människor levde med teknologi, mobiltelefoner, datorer och en och annan elbil. Jag har tänkt mycket och känt mycket. Om jag tänker efter så är det nog ända ifrån tiden med pandemin. Hur vår värld stängdes av, hur hat mellan läger växte och i nu efteråt vet vi inte om vi gjorde rätt. Någon av oss. Runt om kring mig hör jag om svåra post covid problem men också lunginflammation, bältros och blodproppar pga vaccinet. Ingen vet vad som var rätt eller fel för ingen vill ha fel. Inget vet mer än att livet är skört och att människan kan vara riktigt elak om hon känner sig trängd. Och nu Israel och Palestina. Vi har väl ändå alltid vetat, att en dag skulle det smälla ordentligt där nere. Men hoppet fanns alltid där att det goda fredliga och förlåtelsen skulle vinna. En plats för så mycket kärlek i så många religioners namn skulle väl kunna hitta en väg av respekt. Men nej… Själv sitter jag och håller min pappa i handen. Alldeles strax på väg till Masesgården för att jobba. Jag tittar ut genom fönstret och ser den blå himlen. Hösten vibrerar i både luften och i färgerna på träden. Jag tänker på mina barn och alla de platser de befinner sig på. Hoppas att de inte låter livets trista vardag ta för mycket av deras tid utan att de kan fånga dagen ändå. Se skönheten i det lilla. Leta efter den. För vi har en stund på jorden och allt detta blev möjligt för att vi kom ner från stjärnorna och föll i havet. Och hur vi vandrade upp från havet och tände eldar på stränderna , vandrade över kontinenter och seglade över oceaner. Men så skapade världar och började slåss om gränser. När blev människan allt det onda hon är istället för allt det vackra hon är en del av här på jorden? Jag bestämmer mig för att älska livet. Vara tacksam för allt jag upplevt och fortsätta uppleva ,se naturen och se platser. Lära mig nya saker och umgås med vänner. Min älskade familj. För vi har den här stunden på jorden. Och jag vill vara nära…. jag kramar pappas hand och tänker på raderna i Lalehs låt:Jag vann över bergenJag delade på havetJag var den starkaste av ossMen den svagaste ändåJag fick hålla dig i handenNär du fick lämna dina drömmarOch försonas sen med tidenJag fick se dig tacka livetTrots allt (nu kan vi säga)Nu kan vi sägaAtt vi har varit på jordenSäga jag var därHur underbart var detUnderbart var inte detJag var nära jag var näraJag var nära jag var där.Ha en fin dag vänner! Igenom allt som är jobbigt… Kram Malin ps: Tack Laleh för En stund på jorden.
