Vinter i Järvsö Idag vill jag dela lite tankar som är viktiga. Ibland behöver vi förstå andras ekvationer i livet för att ta ansvar. Jag vill dela min systerdotter Jennifers tankar idag på instagram. Egen företagare som hon är med en verksamhet som kräver möte med människor. Själv sitter jag med en krämig latte på @cafe_saturnus Jag tog bussen hit för det regnade. När jag klev in på bussen märkte jag att den var bara jag och två till som var mask. Jag satte mig emot ett fönster och vände mig utåt av två skäl. Jag har nyligen besökt ett sjukhus där Corona patienter finns nånstans och jag är infektions känslig. Dessutom att börja hosta eller nysa är inte det roligaste i mitt läge. Magen är öm och stygnen känsliga. Så skälet till att jag bär mask och vänder mig bort är för min skull och andras. Men jag ser tydligt där på bussen att alla inte förstått att vi måste ta ansvar annars stängs allting ner igen. Och hedra att våra svenska myndigheter litar på att vi är godhjärtade nog att ta ansvar. De behandlar oss om vuxna som inte behöver stängas in utan tar ansvar när vi är ute på stan. Eller?? För mig gäller det att hitta en balans mellan ett fungerande samhälle i en värld med pandemi. Jag var nyligen på en fotografering i Göteborg. Ett jobb som egentligen skulle varit i Grekland men omständigheterna ville annat. Jag och Martin var noga med våra rutiner. Vi hade ett jobb att sköta, som vi var beroende av. Men vi behövde också ta ansvar. Så vi har hittat ett väldigt bra sätt som ännu inte gjort oss eller andra sjuka. Mina barn är dessutom exemplariska på att skydda sig. En jobbar i resturang branschen. Två jobbar hemifrån. En går i skolan. Ännu är ingen av dom sjuka tack och lov. Rutiner is the thing. Och snabb reaktions förmåga. Att snabbt vika undan när andra inte tänker till. Brödbutiken i Järvsö Och vill jag inte att min systerdotter ska behöva stänga igen. Hennes surdegsbröd är lycka för själen och för kroppen. På samma sätt som jag älskar café Saturnus som jag just nu sitter på för att det alltid tagit mig till platser jag saknar. Frankrike, Italien och Mallorca. Och deras ägare är precis som Jennifer en viktig del i vårt välmående med sitt varma omtänksamma sätt. Alltid känner vi oss välkomna och sedda. Vi behöver våra samlingspunkter. Vi behöver gemenskapen. Framför allt nu när vi inte får kramas. Så det KRÄVER att vi är så vuxna som våra myndigheter ber oss att vara. OM jag nu så gärna vill sitta här och blogga till dig. Stötta lokala verksamheter OCH skydda mig själv och andra BÖR jag sköta mina pandemi rutiner. Alltid vara ren och fräsch när jag går hemifrån. Sprita mina händer, ha mask och ha med mig en våt servett där jag kan torka av ytor där jag sitter. Tänka på vart jag lägger mobilen och mina glasögon och tvätta av dom regelbundet. Dessutom när jag går på toaletter som inte är min egna tvättar jag inte bara händerna utan hjälper ägaren att torka av ytor och handtag efter mig innan jag går ut. Enkelt! Nu till Jennifers inlägg. Jag hoppas innerligt att hon inte behöver stänga eller blir sjuk. Det är upp till dig och mig. Repost @brodbutikenjarvso”En brödbutIk i december?Sitter med mitt funderande och klurar lite. Småföretagandet har aldrig varit enkelt, det är ett fantastiskt nutidskall att leva och verka i med timmar som aldrig blir sysslolösa och många gånger är frågan om det är fantasin eller verkligheten som sätter gränserna. Anar ni var jag är på väg? Jag kan ta och jag klarar av hinder, uppförs och nedförsbackar, tvära svängar och totalstopp så länge jag vet att det är jag som styr. Det här året har det inte varit sånt på grund av covid. Ett enormt ansvar har legat på oss som privatpersoner men framför som småföretagare, rekommendationer har lett vägen, i bland med kort varsel, i bland för sent. Helt plötsligt var alla experter och hade en teori om vad som skulle göras. Nu tar vi sjumilakliv mot en ny ökad smittspridning med nya direkt och rekommendationer som följd, den här gången olika för varje region men också tuffare än tidigare. Det enda vi vet är att vi måste ta oss igenom det här tillsammans och det minsta vi kan göra är att slaviskt följa folkhälsomyndighetens rekommendationer och direktiv. Vad hade du ha gjort om du var jag? Jag står mitt i min välförtjänta och välbehövliga semesterpaus och tanken var att öppna till första adventshelgen. Just nu vet jag inte hur det blir med den saken. Jag behöver fundera lite, följa utvecklingen, inventera mina möjligheter, vad är rimligt, vilka risker finns i den lilla brödbutiken. Tänk om jag blir sjuk och står med 2 ton mjöl, 40kg smör och 70 liter mjölk mm som vill användas nyss?och min bästa Clara? Småöppet? Brödtunneöppet? Bara beställningar? Köra som vanligt? Väntar kunderna verkligen på sin tur ute i -32, snålblåst och istid? För mitt i alla tankar, funderingar och ansvarsfullt tvivel så ska det vara iaf lite ekonomiskt genomförbart och inte bara ett kärleksfullt kall. Jag tänker lite till och återkommer. Kram från hon som aldrig någonsin vill vara den efterkloka företagaren utan Mary Poppins med sitt paraply.@jenniferskitchenstory”
