Mina vänner, i onsdags tog jag en TBE spruta. Min fjärde, så nu har jag skydd för några år framåt. Men det jag inte visste var att jag hade ett litet virus i kroppen som smugit sig in dagen innan och var under total bekämpning av mina fantastisk T3 celler och briljanta immunförsvar. ( Använder stora ord om min kropps försvar för att psykiskt alltid lita på det OCH peppa mina bästisar som jag kalla dom. Rekommenderar det! Det är att vara sin egna teamleader.) Men när då TBE vaccinet kom in så släppte mina försvare fokus för att se vad fasiken det var som nu smugit sig in i kroppen. Så då smet viruset i genom bakdörren och löpte amok. Så på torsdagen drog feber igång. Min älskade Martin hade gjort samma sak och ett dygn senare var det hans tur. Skyhög feber, super trötta och enbart en konstig känsla i kroppen. Samtidigt som min arm värkte där sprutan varit så kändes huden såååå skör. På lördagen vaknade jag rätt lycklig av att jag mådde rätt bra. Så jag gick ner i köket och ställde mig och diskade. TJENA! Allt började snurra. Lyckades svimma två gånger var på den sista slog jag huvudet i ett marmorbord, en centimeter från ögat. Det blev till att åka ambulans in eftersom den super gulliga damen på 112 var orolig att det var hjärtat. Lyckligtvis var det inte det utan utmattning och vätskebrist och en liten identifikation på infektion i kropp. Under ca fem timmar var jag uppkopplade till en monitor som läste av mina hjärtslag, fick dropp och provtagning på mina värden som visade sig vara på perfekta. Ja det blev två stygn i pannan också förstås. Sen fick jag åka hem och krypa ner i soffan och där har jag mer eller mindre stannat fram till igår då jag kände mig bättre. Och idag är det första dagen som jag verkligen känner att det vänt. Men vilken resa vänner! Känner mig ändå väldigt tacksam över mitt tappra immunförsvar. Och extremt tacksam över vår sjukvård och änglar till ambulansförare. Ni är alla fantastiska! Och innerligt tacksam att jag inte slog i ögat istället. Puh! Tror alla ni som haft influensa känner igen känslan när ridån äntligen lyft. Wiiiieeee! Namaste, Malin
