Jag tror att vi alla kommer till tillfällen i livet då det inte längre går att sk ” hålla andan”. För min egen del började det 2014 redan. Men jag klarade mig genom det och åren efter med någon form av konstgjord andning och ren järnvilja . Men när vi hade första vändan av pandemin och jag och Martin stängde in oss i mammas hus i Järvsö och mötte våren och sommaren på landet, ja då kände jag att andningen blev liksom bättre. Att livet nära naturen och människans naturliga sätt att leva var så tydligt. Långt bort i från allt materialet tänk i städerna. Vi båda kände ett lugn och en ro infinna sig och sakta började drömmen om ett liv på landet. Men vi var då mest i tankar om tex Mallorca, Grekland eller Frankrike. Inte Sverige. Men hållbart ville vi leva. Vi ville hitta ett sätt att leva som kompenserade för att vi fortfarande ville resa och se världen. Så vi började föra in ännu mer ekologiskt i vårt liv. Slutade att beställa på nätet det som skulle flygas in från utlandet. Var noga med att maten vi handlade och åt inte heller hade flugits in reste aldrig ( bil eller flyg) för ett jobb som skulle vara över en dag eller mindre än en vecka. Då blev det på teams eller zoom istället. Och ju mer vi försökte göra rätt för att kompensera där vi inte kunde välja bort fel, älskade vi det. ja allt det där har jag berättat om tidigare. Så när gården i Järvsö kom på tal och ett mer hållbart liv så ville vi börja så snart som möjligt. Tiden gick liksom inte fort nog. Och för varje dag vi varit här på gården så har den där konstgjorda andningen verkligen… ja jag har liksom fått nog. Och nu när jag verkligen försöker leva som mitt hjärta önskar gråter jag varje dag. Hahahaha det är så skönt!!! Det är som tusen tårar och alla negativa saker som jag haft motstånd emot och all inre stress bara exploderade ut i befriande tårar. Vänner jag kramar träd HELA tiden!! 😂 Ja och nu ligger jag här i soffan med levande ljus överallt. Jag har gått minst 12 000 steg varje dag i skogen. Och det är massor med snö så jag är HELT slut när jag kommer hem. Och gråter igen! 😂♥️ Alltså jag är så lycklig och känner mig fri och berör. Ja vad mer är möjligt?! Jag kan andas igen! Kram Malin