Så bra bok Sedan i somras har jag gått in för att lära mig så mycket som möjligt om lymfan och levern sedan jag förstod att min kropps ledsna uttryck inte hade med klimakteriet att göra utan känslomässig stress och dåliga mat val. Ja även en hälsonörd har sina perioder i livet då vi bara skiter i det. Jag förstod sedan mitt besök på Masesgården i juli att mycket handlade om sorgen efter mamma och sårade känslor pga att ngn jag litade på gjorde mig illa. För tre veckor sedan började jag gå hos Fan Xiulan på Biyunakademin och fick riktlinjer från den kinesiska medicinen som jobbar mer på helheten. Jag började lära mi Qi Gong för att få igång flödet i kroppen och speciellt lymfsystemet. När jag i helgen fick en gåva av en av mina återkommande yogisar Anette Holck i form av boken ovan kunde jag slå volter av lycka. Denna bok borde ALLA kvinnor ha hemma!! När jag gick förbi tv:n härom dagen var det filmen Eat, Pray, Loven och just då var det scenen då healer Ketut säger ” You should smile with you liver !” Och jag log. Kärlek till min lever och mitt lymfsystem är så viktigt nu för att få ordning på min obalans i kroppen. Anna Hallén Buitenhuis pratar om att det finns tre viktiga komponenter att tänka på när det gäller hälsa för oss kvinnor. (Även för män men just nu i min ålder tänker jag mest på oss kvinnor. )Och det är precis det boken heter: Lymfan, levern och livet. Där livet tex står för den stress och oro och negativa tankar som faktisk på riktigt skadar både lymfan och levern om det fortsätter för länge. Jag tycker det är så sant. För mig är lymfan formad som tårar i kroppen. Och om vi inte gråter och laddar ur ibland blir det stopp. Flödet som borde vara i härlig harmoni i vårt system håller tillbaka och istället försöker ” bära” mer än vad det klarar. Så kosten och rörelserna är inte det enda som påverkar våra reningsystem utan öven vad vi känner och tänker. Jag mår bättre och bättre för varje dag och är så lycklig över mitt egna beslut att ta tag detta. Jag har helt gått in i förlåtelsen via förståelse och empati om mig och den vän som sårade mig. Och jag har helt gått in i omfamningen av mammas bortgång och istället för att hålla den ifrån mig äger jag den. Men inte bara som en sorg utan mitt fokus är att bara tänka på hur viktig hon var för mig, hur mycket hon älskade mig och att hon fortfarande är här hos mig i minnet av henne. Mitt fokus är inte dagen hon dog utan alla roliga, vackra minnen vi hade tillsammans. Och jag känner henne och ler. Och jag äter och gör övningar bara med kärlek till mitt lymfsystem och min lever just nu. Det är faktiskt rätt roligt. Som om vi är ett team. Jag rekommenderar verkligen boken! Kram Malin
